Herr DAUBERTS Konsert. Om Herr d-Åuberts Konsert behöfde någon rekommendation , skulle vi helt och hållet misstaga oss på Göteborgska publikens bade skönhetssinne, tacksamhetskänslor och vanliga nit att ad a dem: ja, på den. om vi så få yttra oss, vackra egenkärlek, denna själens egennyttasom ott bildadt samhälle har rätt att hysa, i fraga om att äga, och, så vidt det kan stå tillhopa med konstnärns eget vål och framgången af hans himlaburna åstundan, söka hos sig fästa en talang, sådan som Herr PAuberts, i förening med en personlighet, så anspråkslös och älskvärd i allt förbällande. som hans. Herr dAubert hitkom i sin första ungdom och kan väl, egentligen, sägas hafva inom värt samhälle grundlagt och utbildat siu nu med stora steg jemt framåtgaende talang såsom Violinspelare. Vi hafva anledning tro, att Herr d Aubert, efter förnyade påhelsningar i Stockholm och Kristiania och kanske någon månads besök i Finland , näåsta sommar ämnar afresa till Paris — — — — Men skall han väl från sistnämnda besök, med det större konstnärsrykte, detta ovilkorligen för honom kommer, att, på goda grunder, medföra. återvända till oss? — Vi hoppas det! Ty Göteborg är hans Violins egentliga hemland, och för återkänslan i hans: ej mindre för sann vänskap än sin sköna konst lifliga själ, åro våra egna känslor oss en borgen. Men — Om vi hafva konsten kär Och tjusas af de sköna toner, Så önskom båd till Söderns zoner Och åter hem igen — d Anbert!!! ——rr-rrrr-----rreerrrssasssssss i:gi Nå