Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1840, sida 1

gJIjhnnnnRinnnnnnnnniiiiiiigd d. SI RER SERIER AES qualificationen usmärklare. kunna under phrasens skydd reducera allt till ingenting. — Jag säger visst ej att så skall inträffa. Jag blott anmärker ordalagens mystiska mening. En sadan synes äfven innesluten uti uttrycket om våcktaren i Värdtornet (Hr E. B. sjelf) som skall gifva signalen. lkivartill?? Och förelysa Eder (de studerande) med mitt föredöme. Uvarnti? — På denna sednäre fraga skall väl svaras, uti Bön och Flit; men just den omständigheten, att Böuens och Flitens natur ej blifvit antydd. att yttersta målet för sträfrandet ej uti talet på ett enda ställe blifvit angifvit, gör i min tanke det hela blott till ett ordpråäl. Högst öfverraskande är det i sanning, att finna Herr Erkebiskopen försäkra Ungdomeu att han ej är nägon Munk; sedan det omineusa ordet är nämnt, ma det vara tillåtit att påminna, att äfven innom Cellen voro bäde Bönen och Fliten mängen gång hemmastadda, men var det bön om ljus från höjden, hvil— ket man ville sprida öfver hela menskligheten? Var Flitens föremal medmenniskors gagn och väl? Med ett ord var en sann philantropie det som lifvade den ena och den andra? Derpå maste visserligen svaras Nej: och då Svenska Allmänheten från upphöjda snillen. helt nyss sett de vidunderligaste läror predikas, just i afseende på föremalen för Bön och Flit, hade den säkert med glädje och tillfredsställelse sett de fria och upplyste åsigter, hvilka väntas böra utgå fran högsta prelaturen, uttryckta i mindre dunkla bilder. Adoro Deum Optimum Maximum skref en af talarens företrädarequod Ecclesiam Svecanam ne vis unquam litterarum bhoninibus tuetur et ornet. I denna anda väntade jag att hvarje talare från sådant rum, vid sädant tillfälle skulle tilltala sina åhörare, ty hvarje offentligt tal är ställt. ej till de hundrade som höra det, utan till de tusende som låsa. och det är deras känslor deras sympatier sow böra respecteras. På Erkebiskops-förslaget ställd, sjöng mannen med 1hordöns stämman 0 Frihet från Guds hjerta ledd, Att strömma i hvar mensko-ader, För Dig har hafvet ingen bredd Och jorden inga antipoder. Detta var i full harmonie med nyss citerade strophe utur v. Troils programme, ty Ljuset och Friheten äro samborna, och derföre att mannens inre var uppvärmt af denna heliga eld, ej derföre att det inneslöt förtärande blixtar, blef han Nationens älskling, blef hans bortgång dess sorgefest, och skall hans lof, evigt som hans hierliga Sänger, uppstiga från koja, palats och tempel. Sic itur ad astra. i AA