tunnor såldes. Ja, i Götheborg. köpte ett enda handelshus flera hundtä tunnor korn, vi mena till 6 R:dr tunnan, och salde det sedan om vå —5 1827 till 15 a4 16 R:dr. Så krönte ändan verkligen alla Magazins di tionens mesyrer. 2 konungens enskilda utgifter till landets gagn och bästa utgöra en förteck-Å T ning på visserligen stora summor: men som till större delen blifvit an. vända med sa falsk beräkning. att landet haft liten eller ingen nytta deraf; särdeles hvad de summor beträftar, som daraktigt förslösts på det fafånga bemödandet att styra kursen. Vi kunna ej tatta huru förnuftiga menni-kor sa kunnat mi-sleda Konungens goda vilja, eller huru den. som genom dylika transaktioner och hundradetals sanslösa förordningar i handel och rörelse, som bevisa fullkomlig obekautskap dermed, uu kan fungera sasom President i Kommerskollegium. Efter dessa tillägg till förra delen följer ett sammandrag öfver de anspråk nationen får hysa på sin styrelse, som verkligen ej äro för starkt tilltagna. Deretter gifves en tabla öfver denna styrelses beskossenhet, iallmänhet, hvarntur beklagligtvis framstår huru litet den svarat mot dessa anspråk. Sasom verifikationer dertill följa nu resullaterna af ISI2. l5. 17, 23, 28 och 34 ärs riksdagar. med tillhörande tal affattade i samma våg. som armeebulletiner efter förlorade slag, deri nederlag ofta göras till segrar, ja, t. o. m. ibland Te Deum sjunges deröfver. Följderna bevisa här som der, dock mer än ord: och brad följder styrelsens atgärder i alla vågar haft, dei är numera alltför känbart, för att vidare behärva uppräknas. Vill man dock se dem i succesiv ordning. så följe man vidare Bidragets ledning. Först genom UIandela och Näringarne. Ändamal-vidrigare åtgärder. än ce som egt rum i dessa grenar han svärligen tänkas. Alla synas snarare hafva gått ut derpa att qväfva. än att lifra all rörelse: så har det ena handet efter det andra lagts derpå. utan alla grundsatser, alla fasta åsigter. och har någon gång eft skenbart lossats, så har det endast gjort villervallan större, emedan derigenom det lilla sammanhang, som ännu sunnits, blifvit fullkomligt upplöst. Så har det nu kommit så langt, att nåstan ingen vet bvarken sina rätticheter eller skyldigheter. Skråtszanget, hvartill vi äfven räkna alla prollibitiver. qvarstär bredvid bundradetals undantag. hvaraf det ena u ot-äger det andra, och om man följer den ena lagen. vet man ej. om man ej bryter emot den andra. Att göra ett slut på denna förstörande oreda. genom allmänna consequenta väringslagar. och, om möjligt. genom näringsfriket, är en af representantens hufvudsabligaste pligter, om ej slutligen all rörelse skall förtvina och ej mer kunna lemna nägra tillflöden till statens blod, penningen. Sak samma är med bergsbruk och landtbruk. som också bragt det derhån, att hos det förra snart all täåflan med utlänningen måste upphöra; endast materiens förträfflighet tacka vi kanske ännu för afsåttningen af våra bergsprodnkter. De tryckande skatterna, vacklandet i spanmålsoch bränviuslagarne skall snart alldeles förstöra landtbruket. Åtven hår kan blott fullkomlig frihet hjelpa. och allt hvad regeringen borde göra. vore att vaka deråfser. att hvar och en gjorde den andra rätt. och bidroge. i sin billiga män, till statens underhåll. hvilket då också hlefse mycket lättare. Det tranande tillstånd hvari de hittills tagna mesyrerne fört landtmanna-yrket. så väl som hvarje annat, borde åtminstone lära att för framtiden handla annorlunda. Ännu finnes kraft till förbättring: endast dess innellafvare sågade antända den af fruktan för principlö-heten hos styrelsen: tv uteblifsande af köpare å de. beklagligtvis alltför täta ntmätnings-anktionerna. är ej alltid bevis för bristande tillgångar. utan oftast endast en följd af en ädel känsla att ej vilja bidraga till menniskors elände. till större delen förorsakadt af förvånda styrelseåtgårder. Resultaterna of dessa åtgärder framläggai en följande lärorik afdelning. och vi hänvisa till boken, emedan ri en gång ej anse tillständigt att göra utdrag. Den visar imellertid. att det obetydliga ändamålsenliga som skett merendels utgätt från omständigheternas ovndvikliga yttre kraf eller från ständerne, oaktadt de många misstag, hvartill äfsen de låtit förleda sig. Det oriktiga deruti. att statens högsin styresman. såsom sastighetsegare, äfven har enskildta intressen. framställes i följande punkt. och till hvilka obehagliga anomalier detta leder, ligger klart i dagen. Utom det. att den höge egaren. genom sina förvaltare oftast inledes i ledsamma processer, uppstå derigenom många andra förhållanden. som kanna ställa honom i falskt ljus, hraribland. utur många exempel, ett må anföras. uppkommet genom bränvmsförbudet 1829. Maången hade då ännu obrända materialier. som till ingenting annat kunde användas. än fill bränning, emedan potatisen ej längre kunde gömmas. och såningen och sättningen redan voro verksjälda, så att förräden voro beräknade till brän inhsaraf mången leverance ännu ej var fullgjord. Bränningen är visserligen egentligen ett ondt för landtbruken: men då kalkylerna en gang voro uppgjorda, förorsakade det plötsliga förbudet ej mindre ondt, och ett allmänt rykte började gå, att det endast inträssat. för att höja priset å bränvin för dem, som till visst pris omottagit dylikt af Konungens arrendatorer. Vi påstå ej att så var; men om man verkligen är så rådd om Majeståtets helgd. som man föregifrer, så borde man också abta det för dylika kollisioner. A Regeringens förhållande till särskilda samhälls-klasser skärskådas derefter, och huru det varit med adeln, huru denna, utan afseende på duglighet, blifvit framdragen framför alla andra, det vet, det ser hvar man, likasom foljderne derutaf, ådagalagda genom de förutnämda åtgärderna. vitt