Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1839, sida 1

— Rorresnundent-ortikel från Stockholm, d. 22 October 1539. Om man, under närvarande ögonblick. vill anställa en liten mönstring af de håndelser eller, rättare sagt. deras förberedanden, som nu immerfort genomkorsa hvarandra och sätta Europas nerfsystem i skalning cch, hvar och en i sin mon, gifva Signaler till snart stundande katastrofer och heålfningar. desto kraftigare. ju längre den lethargi varit, som blytuongt hvilat öfver sinnena, hurn många anledningar till reflexioner af alla slag liksom sjelfmant framställa sig ej bäde för tänkaren, som djupt intränger i det inre, genomletande hvarje åder, hvarje nerfrot, och för den, som med hänslans synglas uppfattar föremålen, i den mon de reta och genom omedelbar vidröring sätta uppmärksamheten i rörelse? Sedan den stora allmänna freden i Europa var knuten, som slutade med Napoleons fall och het:es vara kämpad för Folkens rätt. oaktadt den i sjelfra verket var ett blodigt hyende för regentväldet. det gamla nemligen, som derigenom fick tillsälle räcka hufvudet ur askan efter Folkhämndens förhärjelser och ånvo hiopsätta spilrorna af de störtade troner. har det i allt visat sig, som vore det förhållande Regeringarna och Folken emellan nu mera sådant. att. sedan de å ömse sidor med hvarandra pröfvat sina krafter. ett memlarekall blifvit gällande, ett slags kommercielt tillstånd, der man å ömse sidor prutar och jemnkar, sökande med en viss varsamhet på öfverenskommelsens väg göra de satser gällande. för hvilka man förut blott an-åg sig kunna bereda rum på stridernas blodhöljda banor. Tdeer gifra ej mera lösen till strider, fantasier jaga ej mer efter drömda storhetsbilder; man konserverar i dess ställe hvad af verklighet som finnes. skattande sig belåten och lycklig, om detta får vara orubbadt bestående. och man vågar icke gerna det nårvarande drägliga för ett kommande luftparadis, hvars kunnskapsträd på godt och ondt man ej ännu pröfvat. Lika litet kunna monarkerna ni mera göra de rättigheter gällande. för hvilkas monipolerande förut blott fordrades ett ord, ett penndrag. Carl den 10:de i Frankrike pockade våldsamt på de gamla prerogativerna — och föll från Bourbonnernas tron. Pohlen måste visserligen duka under för Despotismens id: men tror man väl. att frihetsgnistan alldeles slocknat i detta land, som kan bevittna de största oförrätter en nation någonsin lidit? Folland gaf med sig till Bele giens förmån, vid de första skotten, som smällde från de Fransyska Batterierna, och Belgien. i sin ordning, måste för blotta Kabinettsspråket sticka svärdet i skidan jemte Limburg och Luxemburg : Hollands krona. Don Carlos gaf Europa visserligen ett nytt exempel på en strid för dynastiska intres sm och ett helt folk som blödde för dem; men äfven han har i ett land, vanmäktigt och utblottadt som Spanien . icke måktat fotfåsta dessa principer : utan flydde, öfrerhöljd af sitt fäderneslands förbannelser och hela Europas afsky, derifrån till främmande landamären. om man af allt detta drager den meningen, att det ej mera lönar mödan vädja till srärdets egg och bataljonernas styrka, hur kraftigt uppspirar ej då den intellektuella kraften. hvilken, den må nu gerna göra hvilka inslag som helst i deplomatiens våfnader, Uikvål visar sig allestådes herskande och afgörande. visande på de lemnade slagtsälten. mer i afsigt att framkals dem såsom varnande skräckbilder, än för att förnya deras fasor. Den som insett detta, har äfven för sig klar Orientens ställning i närvarande öre blick. Mehemed Ali, den ende som i denna tiå häm pr för hotar Turkiet och skall, om hans armker närma sig Kopplar io tas af hela Ismaelismens fanatiska kärlek. De vigtiga karnsert hafva till följd, sätta fem stora makter, af de mest motsatta in en allt mer och mer betånklig st Allning till hvarandra. Arm6er oh tor stå under vapen, mindre i afsigt att bekåmpa den kraftfulle Egypt ån att observera hvarandras planer och handlingar. Man lägger henden