Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1839, sida 1

e9 IVER EUT Af förestående tror jag. det synes tydligt. att dennakres Te fär bu kallas en lustfärd, utan en tärd ej blott till lust: ty, för A na. att man åtminstone för passagerarnes del bör sätta frå ; Ad Ores det Inst, så förekommer det mig, ju mer jag öfvertänker saken ngn ha AT rimligt, ali hela resan har haft ett langt hogre syfte, än att gifväåKågran menniskor tilltälle, att skaffa sig en glad dag. Ty det vore ju allttför orimligt att tänka. att den, som törde fartyget till Kullen. icke skulle vauta. hvar landningsstållot ligger, och att hela det öfriga oartiga upplörandet skulle vara ett spel af ödet kan man vål icke heller antaga. Deremot synes mig hela resan hafva varit ett välberäknadt försök att inprågla hos publiken den goda, gamla, conservativa läran: att balla till godo med allt. Visst kan det vara harmligt för somliga, att se den uppmärksamhet, hvarmed man nu stundom behandlar publiken: och tacka vill jag derför sådana turer, som den halfva till Götheborg och den hela till Kullen: det är turer, som svara emot aångbatssartens behof. och som kunna låra publicum att vara anspråkslöst i sina fordringar. Hvad bar man dessutom att klaga öfver? Fick icke den ena halften af passagerarne en god motion, och tillatelse att sysselsätta sin phantasie med herrligheter. som den — icke fick se? och den andra hälften fick ju tillfälle att bese ett större stycke af Sverge, och erhålla nytt bevis på de Svenskas artighet emot oss, samt att använda något mer penningar, än man gjort räkning på? — Ack ja! det kan sågas mycket härom, och likväl gifvas de. som vitja tala om skade-ersättning. Docs, sådana juridiska fragor vill jag icke bår unlåta mig i; men det vet jag, att jag alldrig kan tänka på Instresantt till Kullen, utan att utbrista med salig Niels Kok: Skam faae Dis, Skipper Börre! En, som ty värr var med.