Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1839, sida 2

sörsörjningsanstalt, då hans äldre broder, den ädle Canonicus Federigo, satte sig deremot och åtog sig hans uppfostran. Snart belönades lärarens mödor genom gossens framsteg. Feliciano har tagit graden vid Coimbra och är en man med vidsträckta kunskaper, ledamot af åtskilliga lärda sällskaper. Eter hans diktamen skref Federigo hans första skaldestycken. För nägra n gnader sedan gifte sig den blinde poeten med en Mamsell Vidal, ett mycket bildadt och äl-kvärdt fruntimmer, dotter af Portugisiska Charge daffaires i Köpenhamn. Hon och hennes ogifta syster talade Danska, och hade läst mycket Svenska. Numera skrifver och läser den blindes maka för honom. I deras sällskap tillbragte jag oförgätliga stunder. En ung Varnhagen, officer vid Artilleriet härstammande från den bekanta tyska slägten, är också en aktad litteratör. Han har gjort Schiller behant i Portugal och har sörfattat några dialoger, som äro särdeles interessanta. Dessutom är han mycket hemma i Portugisiska antiquiteterna. Han introducerade mig på Bibliothekerna i Torre do Tombo samt det kungliga. Bland litteratörer lärde jag också känna en Tysk Otverste, Eschwege, som utgitvit en Gemälde von Portugal. I Tyska kyrkan var en Pastor Schutze. Jag gjorde hans bekantskap hos Svenska Chiarge daffaires Kantzow, gift med ett vittert Engelskt fruntimmer. Schutze var en mycket lärd och intressant man, som utstatt mycken förföljelse under Dom Åliguels tid, då den Portugisiska församlingen var ganska förtryckt. Han upplät åt mig Kyrkan och Vasa sacra. så att jag der tredje Böndagen höll Svensk Gudstjenst med shriftermal och nattvardsgang. Vid underrättelsen att en Svensk Prest var komanen till Lissabon, reste en Mamsell Liljegren och en fr Daniel Fryxell, kusin till våra bekanta författare, dit tör att blifva delaktiga af sakramentet. Mamsell Liljegren var ett äldre fruntimmer som öfver 20 ar mast umbära religionens tröst enligt Svenska Kyrkans bruk. Atven jag sjelf kände mig djopt rörd vid detta heliga tilllälle, och jag kan icke annat än med tacksambet emot Försynen eriura mig de känslor, jag sjelf erfor, och dem jag läste på mina ahörares ansigten. Flere Utlänningar, Engelsmån och Tyskar, hade, liksom de i staden boende Svenskar och de Svenska Kapterer, som med sina besättningar voro i hamnen, kommit tillstådes. Jag var derester af samtlige Svenskarne bjuden på en middag. De Svenskar, som bo i Lissabon, aro, utom Charggå dafaires Kantzow och Konsul Grönlund, endast 7. Jag bör bland dessa främst nämna Herr Bliedberg, Kompagnon och så godt som Chef för det stora handelshuset Torlades et Komp. Utom det nöjet af umgänge med en högt bildad och aktningsvärd man, som han är, Skänkte han mig ett skönt tillfälle att bese söderns naturskönheter. IIan bjöd mig på en resa till det verldsberömda Cintra, ett idealiseradt Kinnekulle, der all söderns yppighet låg slösad bland romantiska klippor och djupa dalar. Vi tillbragte tvenne dagar, nästan oupphörligt ridande på asnor. bland de herrliga qvintorna (villor) och Klosterruinerna. Da gjorde jag bekantskap med en hngel-man från ett af Linieskeppen i Lissabons hamn. Ett par dagar förut bade hastiga ordres kommit från England och tvenne af de gigantiska örlogsmånnen afgått till Levanten: man tog för afgjordt. att kriget skulle börja mellan Ryssland och Albion. På ett af skeppen, Ganges, följde den bekante Romanförfaitaren, Kapt. Marryats son, för att vinna sina första lagrar. Det var först på denna resa, som jag fick en aning om den trollmakte som ligger i söderns natur: den är på en gång mild och sublim. Midtemellan de djertva klippornas sällsamma gestalter och det gränslösa hatvet med sina brånningar, utbreder sig ett bälte af vegetation, så rikt och yppigt, att endlast en djerf dröm kan skapa dess like. Besynnerligt nog hade jag tillfälle att förrätta ett dop i Lissabon. En Svensk hade en två månader gammal son, som han önskade få döpt på Svenska. emedan han upptog honom till sin arfvinge med äkta barns rätt, och ville låta uppfostra honom i Sverige, dit han skickar honom, så snart han blir så gammal, att han kan föras på sjön. Utom Svenska hade han äfven Engelska faddrar. Jag hade ur Svenska Bibekällskapets förråd erhållit ett antal Biblar och nya Testamenten till att utdela bland Svenska. Norrska och Finska sjömän. Men det mötte allt möjligt hinder i den misstänhsam ma tullen. Ingen fick gå om bord på ett annat skepp, än det han tillhörde. Först de sista dagarne jag var i Lissabon, fick Hr Kantzow, genom sin Sekreterare, som afskickades med en vål bemannad tullens båt, töra biblarne i land Ilan åtog sig deras utdelning, så att jag gick miste om den glädje jag sjelf skulle känt att få utdela de heliga skritterna: emellertid hoppas jag. att de likalulli skola verka uppbyggelse, hsartil! jag önskar välsignelse at Honom, som sjelf är Ordets Herre. Under resan på hafvet bar jag om söndagarne hållit Gudstienst med briggens Besättning, och det är mig kärt att kunna vitsorda den fromhet och redbarhet, som utmärker Svenska sjömän. Den 9 Augusti. Stormar och motvind hafva hållit oss i Nordsjön och Kattegatt tills i dag. då vi gå till ankars på Helsingörs redd. (N. T.)