Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1839, sida 1

ning salta sin sisk och efter vigt sälja den så till Cabiljon berreda fangsten. Herrar Carl och Mich. Gerle, hvilke Herrar i industrienst och intellectuelt afseende predominera uti Bohus Läns norra Skärgard, lemun nu för det mesta åt Fiskare att sjelfve salta sin fisk och sedan tillhandla sig den efter vigt. Detta är förh-llandet inom så väl Grafvarne, som Smögens, Täånveus och Malmö Fisklägen, och ett allmännare välstand måste tillika med det ordentliga och verksamma lefnadssättet inom de 2:ne förstnämnde Fisklägena blifva en gifven följd, ty detta omsättnings-ätt har tör Fiskaren, utom mycket annat godt. det väsendtliga goda med sig, att Fiskare sjelfve hafva arbetskostnaderne vid varans handtering och beredning inne. undvika den allmänt välsärds-tärande beröringen med egennyttige och insigtslöse krögare och procentare, hvilka så grufreligen hämma Storfiskets och den arbetande elassens förbättring, samt att Fiskare, då de sälja sin vara efter vigt, alltid måste vederfaras större rättvisa och större törmoner, än att sälja fisken våhl-vis. Uti bada dessa afseenden har, enligt min tanke. Storsjöfisket natt sin fullkomlighet. Dessa omförmälte törhättringar sålunda och så vida bragte å bane och spridde — återstår nu endast att verksamt uppmuntra till dessas bihehållande och utvidgande. samt dernäst att större och tjenligare farkoster mera allmänt användes till Storsjöfiskets bedritvande: detta sednare är dock och måste bli ett Tidens verk, som väl kan paskyndas, men icke framtvingas genom forcerande eller compulsoriske atgärder (utom till en del); den mäste derföre alstras genom vinstgifrande exempel, Med sådan afsigt har jag ar efter år sökt visa fördelarne deraf samt att bilda ett bolag, som till en början med ett eller tvånne Svenska Slupfartyg skulle bedrifva storfisket bland de Skottske eller så kallade Orkamus öarne; men otillräcklige medel å egen sida och otaliga svårigheter hafva mött hvarje företag, mycken tid, omtanka. penning. och möda har blifvit anvånd för detta ändamal: men mine bemödanden hafva hittills alltid strandat på något hinder. och de erbjudande tördelarne icke riktigt värderats, så inträffade och sistl. året. den åt Ombudet för Howardska IIummerCompagniet i London, Herr P. Norrman förunnade rättigheten att med utländska farkoster få bedrifva Storfiske och Tullfritt införa lefvande och saltad Fisk, hvilket helt och hållet afskråckte mme Contrahenter och omkullkastade mine planer; Herr Generalens och Landshöfdingens vishet i bestämmandet af vilkoren och den allmänna klagan inom Skärgårds-befolkningen emot Norrmanska företaget. ynes dock tillika med hans nu i 2:ne år misslyckade Hummerfiske, hafva föranledt Herr Norrman att afsäga sig denna förmon och ingen competition i denna väg nu att befara, hoppas jag det skall lyckas mig, att denna Sommar och Höst gåra första försöket i Skottland, under eget öfverinseende. varande nu ett bolag upprättadt med någre af ortens för nit och verksamhet kände ständspersoner. Skalfisken Cupongs begagnande till agn, har ännu intet rönt den framgång angelägenheten förtjenar. Mine bemödanden hvila dock intet Med den uppmärksamhet jag följt Kustens Storfiske i allmänhet, har jag förnummit. att tillgangarne på stor och vacker Torsk och Långfisk icke äro i aftagande eller så dålige. som icke den alltför mycket gänesvärdslösheten med att söka och fånga den. är mera att beklaga. Sistl. årets och äfven denna Vårs fiske, visar. att tillgangarne uti Schagerrack och långs Bohus-bugten, icke äro så sparsamma. Men som naturligt synes, så år ock verkliga förhållandet. att den större eller mindre fångsten vare sig håteller vadfiske, beror hufvndsakligast på manskapets collectiva, moraliska och physiska halt. mera så, än på slumpen eler Iveckan. På de fleste Fisklägen har det visat sig. att Skutor. Båtar eller Vador. det ena året bemannade med dåligt. liderligt och grälaktigt manskap, har fiskat högst obetydligt: det andra året med enigt. nyktert och ungt, raskt folk, förbättrai förhållanderne 10 till 20 gånger så mycket. För fiskeriernes allmännare förbättring och Skärgårds-befolkningens välfärd, vore derföre önskligt om fiskhandeln kunde komma utur krögares händer eller dessas rättigheter på något sått inskränkas, och att mera moraliskt lefnadssätt uppmuntras. Som i öfrigt i detta års berätielse inga andra nva rön förekommer, ej heller anmärkningar. som icke uti de föregående årens äro omständeligen omfattade och asfhandlade. får jag vörd-amt afslnta denna. med försäkran om ett inre medvetande att jag för saken gjort och gagnat hvad jag kunnat. trots den nästan förvanande motverkan företaget, lika som jag indiridnelt. rönt af illskne medtäflare så inom som utom yrket, samt att jag fortfarande skall använda all min förmåga till ärendets befrämjande, hysandes der glada förhoppningen att vid bedömandet af mine tillgöranden ett billigt afseende göres vid de hinder och svårigheter jag haft och ännu har att bekämpa, samt att Konungens Höga Befallningshafrande, Herr Generalen och Landshöfdingen. -aledes godhetsfullt uppmärksam a2 dessa förhållanden, fortfarande åt mine bemödanden och angelägenheter, gunstfullt lemnar sin höga bevågenhet och sitt förord, Lysekihl den 24 Juni 1839. J. G. MollenS (De Rerättelsen åtföliande bilaoor af konfrakter och betva. måste vi.