Carlstad d. 22 Juli 1839. (Korrespondeut-artikel). Lik en forntidens vandrande Riddare, en sådan nemligen, hvars vapensköld ej stod att uppfåcka i något de sjelltagna privilegiernas Riddarhus, hvars parlamentariska jormaga blott sag i svärdets glänsande tunga och hvars välde sträckte si så langt som lansspetsen, ofta en bragdernas son, oftare kanske de ta triste figure, men som för öfrigt ej gjorde annat än slog ihjel nägra arma syndare till sin skönas ära, denna må nu verkligen funnits insnörd inom nägon borgmur eller blott i Riddarens inbillning haft sin varelse, ungefar lik en sådan har jag vandrat genom Bergslagerna. Jag har vexlat, om ej strider, åtminstone hästar vid hvarje gåstgifvaregård, jag har hvilat på min kappsäck, som Spartanen på sin sköld, jag har kämpat mot orons otaliga mygghärar, jag har uppsökt jernets hemland på botten at ofantliga grufvor, och vid min sida har natt och dag glimmat, om ej just någon tveäggad ridderlig glafsen, likväl en gammal artillerisabel, som gjort sitt rapenbrak i min reskärra, under det han. lik en flofman, legat på en gång böjlig, slåt och farlig i sin slida, icke mindre glatt och polerad — allt detta och mycket annat har jag erfarit och åtnjutit, icke för den skonas skuld. men för det sköna pa höjderna och i dalarna, vid brusaude sttömmar och skogbekransade insjöar. Jag har vidare funnit Brukspatronerna fördjupade lika mycket i sina grufvor som i Aftonbladet, tunnit deras jern lika godt, som deras starköl. sett dem lika tankerria som gästtria och förgapat mig i deras täcka döttrar med lika god uppetit, som jag gapat öfver deras icke mindre täcka frukostar och niiddagsmåältider. Jag har känt solen badda öfver Nora stad, medan jag sjelf badat mig i dess rödmalade badhus, jag har sett Filipstad omslutet at de skönaste naturscener, tråkigheten garnerad af den mest bländande yta, medan jag derstädes hört eu nittonärig flicka dömmas för barnamord, upptäkt icke af nagon slug fiskal eller slipad länsman, utan af en gammal skogens råf, som under flykten öfver en gårdesgård nödgats åt sörföljarne öfverlemna det halfätna barnet: Jag har känt doftet af slagna ängar, och kolstybb systerligt förenade, sett vollmar af hö och skarn om hvarandra, och hvita tackor beta mellan högar af tackjern. — Nu är jag i Carlstad, trån bvilken all god gafea kommer och njuter nu som bäst af hvarjehanda derstädes. har sett Biskop Agardh på ryggen, Lektor Söderberg, tednktoren af Wiermlands-tiduingen, dausa quadrill på marknadsbalen och funnit Major Flack vida tretligare såsom vård än han varit såsom verldsman. Persmesso-marlknaden är redan afhvirslad, dock hvirfiar Ännu försäljningen under form af inpackningar ete. — Ståndspersoner af alla klassar hafva sägnat mina ccon. så väl de som utminutera varorna, som de, hvilka köpa dem: Köpimans-mamsellerna hafva presenterat sig lika rörliga i sina munnar, som stadens och landskapets fröknar och manmseller i sina ben på marknadsbaleu; Bränvinet, som i år gjort mänga köpmanskassor lika tomma och nycktra, som trots någon karbunkelbefriad ledamot af Owens nykterbetssällskap, har här futit mellan 44 och 48 skilling per kanna: öfverallt hafra mina Stockholmsögon legat fördjupade i åskädandlet af de sköna Wermlandsflickorna, som från alla orter ankommit och samlat sig, som i en brännpunkt. här i Carlstad, men hur mänga hjertan och händer blifvit afslutade, kan jag ej så noga specificera, isynnerhet som jag ej vet, hur mycket dessa lätta etheriska varelser våga på guldets vägskäl: Spanmåln, hvarpa så mangen spekulant under årets förlopp ätit ihjel sig, har dammat mellan 12 och 13 Riksdaler per tunna; TackJernet, ortens hufvndprodukt. har betalts med — — det kommer jag verkligen i denna stund ej i hog och anhåller derföre alldraödmjukast om förlatelne. alldenatund jag, såsom icke affärsman, på sin höjd blott erfarit hvad ett par klackjern möjligtvis kan kosta: men hvad Jag säkert kan underrätta om, är att jag på stadskällaren härstädes betalt en biffstek utan låk och potatis. men dryg geuom sin seghet och tuggomöjlighet, med IS skill., och ett vlas punsch. som i sin uselhet var ett verkligt majestätsbratt mot den nya punsell-konstitutionen. kostade 24 sk. etc. etc. Nu hade jag visserligen någon längre tid ämnat qvardröja härstädes, inen en stor naturnödvändighet drifver mig härifrån; här finnes nemligen ingenting att åta, än mindre dricka, ja icke en gång ett glas vatten, alldenstund Herrar Patroner från landsorten äro i den vågen lika stora kon-unmem tuer som producenter. Derföre lemnar jag det torra ryggen, sätter mig pa äångbäten Thor för att erfara hvad Wenerns vågor och vindar förmå och omsider få glädja mina ögon med äskadandet af Götheborg, den arenska handelns och industriens enda och maktiga hemland. Herr Julius Gänthers Concert.