Götheborgs Theater har ganska säkert aldrig, på en gång. haft att bjuda på så manga gedigna talanger, som i går afton. Herr Almlöf: Fru Erikson, Fru Almlöf, Mamsell FjeldstedHerr Hoppe, Herr Johansson och Manasell Nielsen äro hvarannan fullkomligt värdige, och de utgöra tillsammans ett i sanning utvaldt sällskap. Herr Almlöf kan aldrig spela illa. atminstone i sädane röler der hans talang har armbogerum. En stor rol är för honom aldrig för stor, ehuru en liten, någon gang kan vara för liten för honom. Fru Ericson, med sin theatervana och sin finesse, väcker alltid beundran; likasom den vackra Fru Almlöf med sitt värdiga föredrag. Om uttrycket hon dansar som en Engel förnuftigtvis kan tillämpas, så vore det utan tvifrel på Mamsell Fjeldsted. Henues uttrycksfulla och harmoniska rörelser skänka det renaste nöje; och äfven den kallaste mi-antrop måste blifva varm om hjertat vid att se henne i Phantasiens ö. Den Svenske Jonansson ger icke den Danske Hoppe efter, och båda dessa, äfvensa väl som den skickliga Mamsell Nielsen, kunna af hvilken publik som helst förvärfva sig lika utmärkt hbisall som de och deras öfriga Sällskap härstädes, till att döma af de täta och lifliga applaudissementerne , redan vid första representationen skördat.