Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1839, sida 1

dels af mina planer för framtiden, i hvad som angår den periodiska pressen inom värt fådernesland. En oppositionspress i ett konstitutionelt samhälle anser jag nästan likasa nödvändig, som en Regering: ty den bildar, att jag s må uttrycka mig. sprakröret emellan Regering och Folk. genom hvilket nationens önakpmingar och förhoppningar koncentrerade framlöpa och. sålunda sammanhallna, binna sitt mal: men hvartörutan allt skulle förskivgras. spridas i den toma lutten och bortjagas af oden minsta nyckfulla fläkt eller ätvinstone så försvagas till sitt ljus, att i en tid. der maktens öron icke äro bland de minst döfva, det mesta kunde ga förloradt. En Regering inom ett sadant -amblle skulle, i brist på en sådan press, i många hänseenden stanna i obunnighet. om hvad verkan dess styrande atgärder inom landet ästadkommo, hur lAFarna handliatvashur ordningen vidmakthålles och i hvad mon cuskildt rått lämpar sig till allmänt intresse. Genom detta äskädliggörande af verkan och resultater blifter Regeringen sart i tilllällicke allenust att inse sina misstag och rätta dem, utan äfven. om det år opposition grundad på kunskaper och insigter, att finna nya och dugliga medel till reformer och nödiga förbättrivgar. En sådan opposition vet ej at detta ilskna missnöje, som slukar bvarje anledning till klander och ringlar sig sedan i oräkneliga bugter kring nationens hjerta, förgiftar såren, i stället för att läka dem och utsar de draktänder. hvarutur de harneskbeklädde snart nog skola uppskjuta till eviga strider och eländen. — Sjeltra Regerinoens selsteg få derigenom en slags hclad. den nemligen som alltid medligandet med den harda-t anfallne föder, blir derioenow ardnackad och förledes till annu större öfverilaingar. desto farligare ju större fysisk styrka den åger, anser sig eCj mer tår vod att förgylla sina handlingar med smickrels katiguld och kringskansar sig med servilismens 16kenbhar. Salunda bildas inom samhället dessa fiendtliga principer. som, vaggade i den ömsesidiga ofördravsamhetens vagga. snart springa ur lindan och, under vildt brottande, draga hvarandra mot bråddjopet. Sådana mörka utsigter töreter den opposition. som unser det oföreniigt med sin natur att gilla en Begeringens handling på samma gane den ogillar en annan. Bur vill man väl begära det goda af den Revering, hvars fel man uppdrager i de mörkaste färger? Hur vill man säl återkalla lifvet i den, at hvilken man redan tilldelat dödshvgget? Och om såret ej år dödligt, hvad hag och krafter till det godas utförande kan man säl vänta hos den -argade lemmen ? Jag vill visserligen ej påstå, att detta olychanliga förhållande ännn helt och hållet insvädt inom Sveriges landamären; men olyckSaliga tecken visa sig redan. Ahiningen för ömse-ida åsigter och opinioner undermineras allt mer och mer. och de absoluta yiterligheterna slita hvar och en at sin sida. utan att någon parlamenteringens hvita flagga träder emellan. Och hvilken vågar väl plantera densamma, utan att löpa fara att träffaaf bada partiernas blindhngg? Ännn blott svigtar pelaren; men det höfves i tid understödja den, äfven med fara att krossas derunder. Sadan har min tanka om de närvarande färhållanderna långe varit. Till denna sorgsna nedslående tanka har en annan. i en mera glad och förhoppningsfull vestalt. småningom slutit six. ech talat dessa trö-tens ord till den förra: Pet vore ännn möjligt att få en opyoritionstidning. der fosterlandskärleken blincade högre. än den ärliga solden: der patrioten, vettenskapsmannen och skalen kunde inträda, utan att behöfva skygga för namnet: Tidningsredaktör: der hvarie ur rent hjerta sprungen åsigt kunde få en verkning-brets. utan att rädas för corxisten-en med andra; der hvarje sjukdoms åkomma i staten kunde handliafvas med den försigtige läkarens varsamhet: der hvarie läkemedel. fritt från charlateneriets eller hotteriets etiketter rent och oblandadt framståäldes: och der slutligen hvarje mellan styrande och styrde dissonerande ton kunde återföras och sammangjutas i fortfarande harmonie. Sådan har i korthet min tanka varit om en ny appositionstidning. och i och med detsamma min tro på möjligheten af dess realiserande. Försöket saknar icke sina bekymmer: men också icke heller sin äraDet blefre en strid icke allenast mot den ?friass Rabuli-men, utan sfren mot den devveradett: men om också lagern skulle vinna i den mmäre förmågar.s förråd-hus och cypressen förtidigt kvingvexa utanverken, eller, för att bruka en mindre poetisk benämning. brist på prenumeranter förstöra hela företaget, så återstår likväl något som kallas den goda viljan, hyilken, om den just icke fyller magen, åtminstone lemnar något qvar i bröstet. som icke saknar sin belöning. Jag har nu som hastigast sökt antyda. hvad som menats med den nya, 2toratidning. hvilken af Dagligt Ållehanda och Aftonbladet före sin födsel blifvit döpt til Kammarillatidning. Huruvida denna storatt tidning verkligen kommer till verlden, år hvad framtiden skall utvisa. Att denna verld icke blifver för honom serdelegynnsam. kan man dömma af den oro han redan före sin tillkomst förorsakar. —2e. I ett föregående N:r af denna tidning. hafva vi fästat allmänna uppmärk-amheten till de stora fördelar för landet, som det projecterade BoInget för Anghugsering d (iötha Kanal, otvifvelaktigt skalle medföra. Vi