Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1839, sida 1

— — (Insändt.) i Reflexioner från Wermland, föranledde af inskränkningen i den tull-lindring Ämericanske producter hittillls ätnjutit. Förhandlingarne rörande deita ämne inför Iandeksocieteten i Götheborg d. 15 Febr. hafva på var ort väckt lislig uppmärksamhet. Vi börja med erkännande af vår oförmåga, hår på Bondlandett. att bedömma vidtomfattande statseconotniska åtgärder; en skyldig ågard för Presidenten i Kongl. Com.-Collegium! Må det dock tillåtas oss ödmjukeligen anmäla vår iustinktmåss ga antipati mot Tullförhöjningar: der Schlaglänme ochimsiflichen Rechte, som v. Thummel kallar dem. Vi inbilla oas derjemte, att allt hvad som försvårar communicationen med Förenta Staterne. rörer åfsen värt hritöga. (err Ileger upplyser i sin afhandling, — aliquid in ommibus..... att hittills beståndande, så kallade tull-lindring på Americanska varor, ander de sednare 10 ären uppgått i ganska betydelige belopp, men vågar tryggt påstå att helt få handelshus i Förenta Staterne veta om den försatinings existence. på hvilken den är grundad. Vi tvifla dock. att det lyckas smyga igenom förordnanden till deras nachdel, utan att de märka det. Par tout Chomme est aussi fin que nona2 skger Ra ynal; detta torde i hög grad få gålla om Americanarne och deras vaksamma styrelse. Vi hafva också tillförlitelig underrättelse att M:r Hughes gjort kraftiga föreställningar mot ifrågavarande tullförändring. Vore det icke strict råciprocitet om Congressen stadgade att våra producter, — jern törnämligast — som infördes med Svenska fartyg, hvilka ej under de 2:ne föregfsende åren besökt Unionen, skulle beläggas med högre tall än hittills, enär Svenska Regeringen, vice versa, på så sätt förordnat? Att sådane ömsesidige författningar endast kunna leda till handelns skräaktiga monopoliserande under någre större skeppsredare, har H:r J. A. Falck, efter sår uppfattning, mästerligen utvecklat. Att den mind:e bemedlade producenten, — han må nu i början orda så stolt som helst om slapp eftergifrenhett:— dock sluteligen tår orätt vid en spänning med mägtige köpare : — consumenterne, derom äga vi någon ersarenhet. Den menlösa tiden är kanske förbi, nåär nationerne kunde öfrerlista hvarandra eller vinna på ensidiga tullförfattningar. — De äldre bland oss minnas, att vi ännu i början af detta sekel hade en gynsam afsättning för vårt jern till Fransmänuen; — Regenterne kommo emellan, belade å ena sidan Frauska viner, å den andra Svenska smiden med norm tull; och hiandeln — den upphörde. Herr Heger yttrar det vara ett axiom i Statshushallningsläran: att ju mera ett lands export kan drifvas i höjden. ju fördelagtigare; — gamla reminiscenser om handelsbalansen. Oss rinner härvid i hågen ordspråket: Ett bi drar väl honung, men smakar minst deraf; se Ryssland, China, Åc. Canning och Huskisson påstodo deremot: att ju mer ett samhälle förmådde importera och consumera, desto lyckligare kunde dess medlemmar anses. Efter hvad vi hört berättas om Ryska trälens och Americanska medborgarens belägenhet, föreua vi oss i dem sednare meningen. i Herr Heger tycker, att vi genom tull-lindring (uppriktigt taladt, frågan är ju om tulltörhöjninag ?) vilja vinna de fördelar, som vi bruksägare — lättare förmodeligen — kunna bereda åt oss sjelfve genom Svenska jernets