Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1839, sida 1

Rille ——— ——— — HÄ —— fan vara i friskt minne hos många af oss, hurusom de nämnde förhäållanderne föranledde till undersökningar. mest i England, ledde at män, hvarpå England ännu Har skål att vara stolt öfver; och huru resultatet af Uessa A undersökningar och forskningar åt verlden förkunnades genom dessa frisinnade. djuptänkande och högst upplysta mån, samt öfverallt sunno genljud aA hos Statsmän som hos solken, hvilka alla, hyllande sanningen af grundgatsen, Catt hvarje konstlad åtgärd. vidtagen i afsigt att gynna eller framlocka gynnandet af ett visst ändamal, det der är istrid med naturenliga törhallanden — alltid skall ha till gifven följd ej allenast afigtens misslyckande, utan ock jemväl i längden att skada just det interesse mest, hvilket man velat mest gynna. Först England och sedan nästan alla större sjöfarande nationer införde hos sig reciprocitets-systemet; uti detta system ligger den stora grundsatsen bexrvarad, att I folkens activa handel endast kan tillvägabringas, icke genom restriktiva åtgärder, utan genom förmågan att uthärda tåflan med öfriga sjöfarande nationerne, på hvilken ytterst det alltid beror. Jag allraminst vill förneka det en sjöfarande nations åra, storhet och magt stödja sig på en störst möjlig utvidgad activ navigation. — Ingen högre än jag skulle önska, att den fredliga Svenska Handelsflaggan måtte svaja öfocrallt der köhlar plöja den salta böljan; — men fatängt är att söka vinna detta ändamålet genom någon ingripande restriction, emedan slutligen ändock allt kommer att bero på vår förmåga. Detta är den enda säkra grunden tör vara åtgärder och vara företag. Allt som, naturvidrigt, år deremot, skall och maste ovilkorligen förfalla al sig sjels. Denne utstakade våg är langsam och högst besvärlig att gå: — men det är den ende, som leder till målet. Att Kongl. Förordningen af den 25 nästl. Maj, med den förklaring som derå blifvit lemnad. är af en restriktiv natur, behötver icke vidare utveckl: s, emedan detta är allt för påtagligt: likasom att densamma står i strid med roeciprocitets-systemet, hvilket vår Regering städse hyllat från dess början, och ännu fortfar att hylla. Och vi hafva genast en bevisning för handen om skadligheten af dylika restriktioner, just för det interesset som man vill gynna; nemligen följande: Enligt förklaringen som lemnats öfver Kongl. Förordningen af den 25 Maj nåstl. är. erfordras för tillgodonjutning af tull-lindring å transatlantiska producter, att samma fartyg som dermed inkommer, skall inom 2:ne föreuående åren hafva till Transatlantisk hamn, fran Sverige fört en luddning svenska producter. Huru menligt detta stadgande i ganska manga fall kan vara för Rederierne, är lätt insedt, emedan det kunde hända, att Svenska producter i otvanbemälte hamn säljas till lägre priser, än om de hade förts till Europeisk hamn och der blifvit salda. Detta åliggande för Rederierne är, huru man än må betrakta saken, ett tvång, rubbande riktiga grunden för köpmanna företag, hvilka böra öfverlåtas till ett fritt begagnande af conjuncturen. Rättvisa fordrar dock erkännandet å min sida, det jag ingalunda vill frånkänna den goda afsigten som legat till grund för bemälte Kongl. Förordning: och som dessutom hämtade sitt stöd uti rätta meningen med Tull-lindringens första mellgifnande. Den rätta grunden härtill har från bbrjan varit, att uppmuntra Rederierne till directe. större, Transatlantiska företag. Och det är väl förmodadt i afsigt att härå gifra ny väckelse — som bemlte Kongl. förordning utkommit. Men det förundrar mig så mycket mer, att den upplyste Statsmannen, hvilken vi, näst Konungen, troligt ha att tacka för det välgörande reciprocitets-systemets införande hos oss. kunnat förbise, att bemälte Kongl. förordning åär i strid ej allenast med principen, som i bemälte system är bevarad, utan ock jemväl med den för all större rörelse, oeftergitligt erforderlig större fribet, som för alla Landets interessen bäst vinnes, om det tvång upphäfdessom, i min tanke, naturvidrigt dervid fästes. Likväl, om detta icke skulle nådigst villfaras , så skulle jag uti förbemälte Kongl. förordning drista föreslå den modification, att l:o den förklaring som blifvit lemnad å merbemälte Kongl. förordning, tåcks återkallas: och vid exporten af Svenska producter (då Tull-lindring sedan sättes i fråga). Således någon viss destination icke må töreskrifras; samt att 2:o Svenska fartyg, som de 2:ne föregående åren icke exporterat Svenska producter från Sverige. vid införandet af Transatlantiska preducter likväl må tillgodonjuta lindring, enär de genast vid utgåendet verkstålla en så beskaffad erport. Herr Grosshandlaren Falck utbad sig få erindra. hurusom Herr CommerceRådet Wijk yttrat, det Tull-Lagen för Jern i Åmericanske Fristaterne skall tillkommit för att afböja de stridigheter, som uppstätt med de Vestra Staterne, hvilkas interesse ansågs åsidosatt af en hög Införsels-tull, som haft till grund att skydda de Östra Staternes fabriker; — att sedan de Vestra Staterne nu mera vunnit en god och betydelig afsättning för sine producter, Herr Commerce-Rådet trodde en ändring i Tullafgifter å Jern lättare kunna tillvägabringas, och att Svenska Regeringen desto heldre kunde fordra en fördel för Svenska Jernet i America, som detsamma vid Tractatens afslutande med detta Land, skyddades af en betydeligt lägre Tull, ån valsadt jern, hvilket förhållande genom en senare Tullförfattning derstädes blifvit förändradt; men häremot anmärkte Herr Falck, att den fördel de Vestra Staterne för närvarande åtnjuta af gynnande priser för sine producter. är en följd af Conjuncturen, utan att till sin natur kunna beräknas såsom beståndande, och att Svenska Regeringen troligen icke kan tillvägabringa någon ändring uti ett be