Article Image
moa CC, 4111C111128 dl all det anllorda förena vi oss underteknade: llandlande och Fabrikanter — såsom Sockerbruksidkare, Tobaksfabrikanter och Bomullsspinneriägare — utl den del af lIerrar Å. Barelay Compes och Herrar Bruksägares i Wermland till Kongl Maj:t i underdänigher gjorde ansökningar. som, vid införsel af trans-atlanmtiska produkter, från andra sidan Hafvet, afser bibehållindet af lindring i Tull med flere afyefter, på sätt sådan, i en följd af år, varit handeln och sjåfurten förunnad intill den I Januari detta är: i i Detta vårt anförande anhålla vi att benäget tagas till protocollet. Götheborg den 14 Pebr. 1839. lUL. E. Magnus Co. Ungewitter Co. Millerding Co. C. F. Wen. G. F. Ilennig. J. E. Geyr. Is. Claesson. Fr. Nyström. pp. And:s Rejmers. J. A. Kjellberg Å Co. Leffler. C. F. Kjellberg. J. k. Brallberg. Fr. IIa aten. J. W. Busch. Martin Lewisson: leöhss Brusewitz. J. G. Grönwall Co. Is. Leman. Moritz L: Magnus J. Hartwig. Mich:l S. Warburg. M. W. Rhedin. C. D. Lundström. Chr. Arfvidson. Jokn Svalin. Cust. Bergendahl HG Co. Oscar Ek man, Kullens Intressenter, Tobaksfabriksidkare. g. J. F. Silvander. Från Herr (jrosshandlaren A. 6. Levgren, som anmältes vara af opasslighet hindrad från närvaro, hade inkommit en så lydande skrift: Till hesnective Handels-Sycieteten i Götheborg! Hindrad att bevista Respective Handels-Societetens sammankyinsi i dag, med Stadens Herrar Handlaude och Skepperedare, i afseende på frågan om Tull-lindringen för varor fran aflägsnare bönder: anliåller jag ödmjukast, utt till Protocollet få anfördt: det Jag till alla delar instämmer uti Her: rar Alex. Barclay Co. samt Wermländske Herrar Bruksägares underdaniga anhållan till Kongl: Maj:t om fortfarande Tull-lindring. Jag gör detta, både såsom Handlande, Bruksägare och äfven; ehurn i ringa mån, såsom Skeppsredare; och kan i sednare hänseendet göra det så mycket mer opartiskt, som jag an läter eqtfipera en ny Brigg, hvilken egenteligen är ämnad för sfragter till och från Americå. Götheborg det 13 Februari 1839. And. Geo. Lergren. Herr Grosshandlaren J. A. Falck utlät sig krifteligen: Till Protocollet: För att kunna bedömma de stridiga asigterna, i afseende på lämpligheten af det, under d. 25 Maj sisti år, utkomme stadgande. 1örande vilkoren för lindring uti Införsels-algiften på varor. från aflägsna Länder utom Enropa — måste blicken fästas på den fördel eller skåda, som denna Förordning medförer för Svenska Flaggan, Exporten af våre naturoch konstprodukter och Handeln i allmänhet. i , Om hvarje Svenskt Fartyg, som till främmande Hamn, inom eller utom Europa, under de sednaste 2:ne aren, utfört inhiemska produkter, vore berättigadt, att för Importen från aflägsnafre Länder utom EBaropa. tillgodonjunta ifrågavaramle I. indring, kunde man ieke bestrida den nytta, detta skulle medföra för den Svenska lIandelsflottal — menu då sLilkoret för Lindring i Tullafgifterna, stödjer sig på direct utförsel till ålt aflägsen Hamn utom Europa, så är det en högst ringa del af de inhemska Fartygen, som deraf kunna draga fördel. Endast sådana. som uteslutande äro bestämda för fart på afflägsvare Länder; som tillhöra de större Capitalisterne, hvilka för egen räkning äro i stand. att gifva dem utoch återlast. skulle derigenom gynnas, på bekostnad af hela nationens större Handelsflotta. Den utväg. som de mindre Fartygen Hittills haft. att med Svenska produkter afgå till någon Europeisk Hamn, och att der antaga Fragt på ett asfläg-et Land utom Europa, för att sedermera från detsamma för egen Räkning eller på Fragt hitföra nämnde Lands produkter. utestänges nu för dom, och man torde kunna antaga, att af 100 Fartyg, de 90 deraf blifva lidande. Det vore orättvist att framkasta den satsen, att hvarje Svenskt Redeti har rättighet, att tillägna sig passande Skepp för den Trans-atlantiska farten, och på grund deraf, icke kan klaga öfver något förnärmande, till enskilde personers fördel — ty dels fordrar denna Fart en förmögenhet, som få Skepps-Redare åga. och dels är afsättningen af Svenska produkter, i en stor del af Södra Amerikas Hamnar så inskränkt, att en större concurrence, skulle medföra en högst betydlig förlust för Exportören. Af det anförda följer, att det ifrågavarande Stadgandet, i betydlig mon skadar den imhemska tilandeleflattan i allmänhet — och de få, på aflägsnare länder trafiquerande Skepp, hafva desto mindre skäl, att befara nagot våsendtligt Intrång, af andra privi egierade Nationers Fartyg, då sådant icke visat sig, under den längre tidrymd, som Tullindringen, utom nägra bi-vilkor stått desamma öppen. Ganska få främmande Fartyg hafva deltagit i denna Tmporthandel, och den mindre kostnad, med hvilken Svenska Fartyg kunna utrustas och främmande Länders alster här realiseras, är redan ett hinder för dem att deri concurrera. Hvad nu Exporten af våra produkter vidkommer, hvars uppmuntran, i Stadgandet af d. 25 sistl. Maj, motiveras såsom hufrudskålet för detsamma, så är det verkeligen svårt att inse, huru densamma skulle kunna förkofras, derigenom att man lägger band på andre privilegierade Nationers Skepp: Det måste bestämdt antagas. att främmande Länders bellof af Scenska prodnkter icke till quantiteten kan bestämmas, att det beror på förhållanden. som äro till sin natur aldeles obestämde. Saledes ingår specnlationen i denna så väl som hvarje annan näringsgren, och om man lägger hinder i vågen för densamma, skall den förlamas. Man kan svårligen antaga, att de aflågsnare Nationers Skepp, som till Sverge ankomma med last, utrustas för att endast draga fördel af de medförde varornes försäljning och en derpå beviljad Tulllindring för att sedan återvända med barlast. Tvertom år ett sådant Fartyg vanligen byggt på speculationen, att i retour taga Svenska produkter, och att således förskaffa sig dessa till ett lindrigare pris eller, hvad som är detsamma, på den. combinerade assairen förtjena en god Fragt. Om nu de privilegierade Nationerne, icke hafva de förmåner, som Svenska Skepp af den naturliga grund äga, att de nästan uteslutande utgå med Svenska produkter, då fråga är. att återföra främmande Länders alster, så kunna de icke täfla med oss. och måste söka en annan rigtning för sina Handelsonerafioner. Föliden

23 februari 1839, sida 3

Thumbnail