Skulle mot förmodan någon främmande magt vilja Inblanda sig i detta ärende, som jag arser tillhöra Sveriges enskilta hushållning, lärer väl Regeringen veta att bevaka landets rätt: och jag är viss alt om Förenta Staternas Regering vill lemna reciproque fördel i tullen Svenska jernet, hinder icke möter från Sveriges sida, att bevilja lindring, på samma sätt som tillförene å varor införde derifiän, i hvilket fall den Kongl. Kungörelsen af den 25 Maj 1838, endast skulle blifva: gillande för resor söder om 259 Norälig latitud. Jag skulle lika med Petitionårerne anse riktigt; att Export-tull på Jern upphörde. En inom landet fabricerad vara bör ej betala tull vid utförseln. Jag anhåller att landels-Societeten täcktes låta detta mitt anförande åtsölja dess eget utlåtande till Möglofl. Kongl. Commerce-Collegium, för att derifrån få åtfölja de öfrige Ilandlingarne, då de varda till Kongl. Maj:t i underdånighet insände. Götheborg den 15 Februari 1839. A. B. Hager. Herr M. Jacobsson, Åsocik af IIandelsoch Fabriks: Bolaget L. E. Magnus Co., framträdde och aflemnade nästefterföljande anförande, som upplästes: i Till UIandrlo-Societeten i Götheborg! I den fråga som utgör föremålet tör Handels-Societetens öfverläggning, tillåta sig underteknade Handlande och Fabrikanter, att yttra sina tankar och bekymmer, om följderna af de genom Kongl. Kungörelsen den 25 nästl. Maj stadgade vilkor för lindriug i afgifterne vid införsel af varor från aflägsnare länder ntom Europa. Att Import och Export, hvart för sig taget, äro heterogena ting, lärer ej tarfva någon bevisniug. Importen, som för Köpmannen — menad i dess allmånna bemärkelse — och Fabrikanten, varit fri, intill den tid Kongl. Kungörelsen af d. 25 Maji, s. är, trädi i kralt, saininansmides nu med Exporten och Skeppsrederiet. Skeppsrederiet, det större nemligen, och Exportören, den ineller utrikes, äro säledes de, hvilka fått sig ett indirecte monopolium äfven på bedrifvandet af Rikets Import, uti de varuartiklar, hvilka utgöra massan så väl af Importen från aflägsnare länder utom Europa, som föremålet för den allmänna och större handeln, neml. rätt Socker, Cafle, Tobaksblader och Tobaksstjelk samt Bomuli. Man vill väl invända: Det står ju ock Er fritt att bedrifva export, reda i skepp eller befrakta; menu hvar och en. det minsta bebant med: den egentliga Köpmannens och Fabrikantens ställning i samhället, vet. att ett splittrande af krafter, till ändamål, främmande för den näringsgren hvarpå Köpmannen eller Fabrikanten grundat sin existance, icke kan hlifva annat ån betungande och vadligt för den enskilte. samt slutligen till men för det allmänna; ty genom sammantrasslande af Rikets import och export mäste handeln blifva osolid: emedan för att kunna införa eolonialartiklar, skeppning af landets produkter mäste göras, utan all beräkning; och på samma satt inköpen af retourlasterna. i Forcerade expeditioner af Svenska produkter, låta, med mycken sannolikhet, befara förluster på skeppningar, och vidden af risquen att utan all beräkning nödgas taga retourlaster i allägsnare verldsdelar, känner hvarje erfaren Köpman nogsamt. Ej eller är det något ovanligt, att på sjelfva produktionsorterna under en betydlig del at året föga eller inga export-artiklar finnas qvar: så att vär fartyg. tillbakabäållne af vind, väder eller haverier, inträfta i sådan årsrid. pris måste betalas, för de propukter som då kunna finnas, utom allt förhallande till de som i Europa kunna vara gållandle; såsom ock priserne på Produktionsorterne, i allmänhet taget. i flera år, af skäl hvilka skulle blifva för vidlyftiga att här upptaga, men hvilka fortfara, icke stått i sådant förhållande till de på de stora Europeiska marknaderna gångbara, att de för införskrifraren förmå bära hvarken förluster på utexpeditioner eller någon annan slags risque. Ar deremot Köpmannen eller Fabrikanten, den ene för sin handelsden andre för sin sabriksrörelse. icke bunden vid det vådliga vilkoret att tillika vara Exportör, så agerar han i rättan tid och efter beräkning 3; antingen genom fraktslut med de skeppsrederier, hvilka icke tillhöra dem, som genom sina resourcer och sin credit, kunna famna både en stor del af Rikets export och hela dess import; eller ock handlar han, i brist af svenska fartyg, genom begagnande af de Nationers åt hvilka, genom Tractatervarit medgifven en otvetydig reciprocitet. Endast om handeln tillätes att ofjettrad bedrifras på hittills öfligt sätt, eller att Köpmannen och Fabrikanten. — samhbåällsklasser så talrika i sina utgreningar att deras välstånd väl lika mycket ingriper i det allmännas, som någon af de öfrigas, —fritt må kunna concurrera uti den större Importhandeln, beredes för consumenten det lindrigaste priset; ty vid de vilkor som nu äro fästade vid importen af trans-atlantiska produkter uteslutes den såkallade mindre Köpmannen eller Fabrikanten från tåflan i Rikets import, emedan han icke bör kunna våga ingå uti en handel som måste bedrifvas utan all beräkning; och för den andra, mindre talrika delen af dessa samhällsklasser lärer det ej bära sig i längden att, på Lotteriespelvis, concurrera uti den combineräde handeln af export import, då denna klass äfven gifret ligger under mot det större skeppsrederiet; hvilket i många, om ej i de flesta, fall är i tillfälle exportera egna Bergsoch Skogsprodukter. Följden ligger då i öppen dag, nemligen: att handeln, sedan Köpmannen och Fabrikanten undanträngts från större delaktighet i Rikets import, och Amerikanaren icke mera utan tväng kan besöka Sverige, och deraf vår Hamn i synnerhet, såsom liggande verldsmarknaden närmast, komme att vidkännas största men, samt Americanaren sålunda frånvänjes att tillföra oss sitt lands och andra trans-atlantiska besittningars produkter; så öfvergår Handeln, både export och import, uti ett inskränt -— a 1 —