Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1839, sida 1

den å import-varorne derifran beviljade tull-lindring ansetts utyöra en tillräcklig uppmuntran åt Exporten till dessa länder, då denna lindring, ensamt medgifven at svenska sjöfarten, således aldrig kunde komma i fråga att beviljas at andra skepp, än som härifrån utgått och verkställt export. Jag kan af den aberopade Kongl. Kungörelsen icke finna annat, än att, sedan man tämmeligen allmänt insett nyttan af direct handel och dermed kommit till ständ. de deruti omnämndå förmåner blifvit dragna inom trängare gränsor, och nu äro medgifna endast a sädane inkommande varor, hvilka införas i ett sartyg. som inom 2:ne är från Sverige till transatlantisk hamn utfört en last af svenska producter, hvarmed på sätt nämndt är, hufvudsakligen åsyftas, att uppmuntra exporten. NN Det lärer ej behöfva bevisas, utan är ett erkändt axiom i Stat-IIushallnings-läran, att ju mera ett lands export kan drifvas i höjden, desto fördelaktigare. Med skål kan man således anse såsom mindre klokt, att utfästa premier för Import-varor, och försumma att uppmuntra ej mindre exporten af sitt eget Lands producter, än en af landets naturligaste hufvudnäringar. Sjöfarten. Petitionärerne hafva framstållt många skäl till ändring och förespeglat stora vådor såsom en följd af den Kongl. Kungörelsen den 25 Maj 1838. Jag skall ur det, som med facta kan bevisas, söka vederlägga dessa skål, och tillika visa att ingen våda är för handen. Man har bland annat omnämt 1838 års silfver-export, utan att vilja ihågkomma, att den var en följd af missvext, och utan att kunna förutse, att just detta år skulle blifva ett bland dem. då den största export ägt rum, och således gifva dementi åt Petitionårernes egna satser. Att Svenska Handels-flottan ej år af nog stor drågtighet för handeln på America. som i petitionerne säges. är ju ett skäl mera för Regeringen, att uppmuntra Skeppsbyggeriet och Sjöfarten; och genom det nådiga hägn och skygd som i sednare tider varit egnadt åt dessa yrken, synas verkligen mera hog och capitaler hafva blifvit fästade vid dem, och Handels-flottan, som i längre tid varit i aftagande, åter förökats. Fördelen af skepp rörelse för ett land, isynnerhet sådant som Sverige med vidsträckta hafskuster, outtömmeliga förrader af materialier till skeppsbyggeri och Lraftfulla härdiga kustboar, danade från ungdomen till sjömannalifvet, behöfver icke hår ådagalågvas., likasom ej heller, att då Sverige ej har behof att i tredstider hälla sin ÖOrlogsflotta i sjön, och således ej kan åga en i det praktiska sjömansyrket inöfvad stående marin, det är från Handelsflottan som det för landet vid ett infallande krig nödiga, sjövanda manskapet för krigsskeppen måste tagas. Uppgiften att värt jern utgår till America, såsom utbyte mot Americas producter, tror jag ej år enlig med förhållandet, utan i högst få fall. — Under loppet af 1837 och 1838 hitkommo inalles 43 Americanske fartyg, hvaraf 30 i ballast från Europciske platsar och endast 10 med mer och mindre last från hamnar i Unionen, 1 från Westindien med last, samt 2 med obetydlig last från Europeisk hamn. Man skulle efter Petitionårernes uppgifter förledas att tro det att jern, som härifrån utskeppas på America, afgår med fartyg som hitkomma derifrån med det landets producter. och att handeln med America bufvudsakligen vore ett slags utbyte: men sådant är icke förhållan-. det; dock hafva Sökanderne på denna falska hypothes grundat sin fruktan, att den Nådiga förordningen, då den 1 många fall kan medföra den verkan att från America inkommande varor ej få tillgodonjuta den hitintills vanliga Tull-lindring af 15 proc.skulle afhälla Americanarne att besöka vår hamn, och förmå dem att i stället hemta deras hemlaster från andra länder. Visserligen hitkomma årligen fem eller sex mindre Americanska fartyg med Americanska varor, likväl icke alltid i afsigt att utbyta dem mot Svenska producter, utan ofta blott befragtade att hitföra varorne, och att sedermera härstädes erhålla den bästa möjliga fragt, dock hvarken uteslutande på America, eller ens med jern. Dessa till antalet få och mindre fartyg, kunde i alla händelser, äfven om de alla lastade jern, blott taga en ganska ringa del af jernexporten till Förenta Staterne, hvilken export aldrig berott på mer eller mindre direct Import derifrån, utan på behofvet af Jern derstådes. Så ringa afseende har fästats a den hittills gällande Tull-lindringen af 15 proc. , att, hvilket klarligen synes och jag tryggt vågar påstå, helt få Handelshus i Förenta Staterne veta om den författnings existence, på hvilken den är grundad; men en viss qvantit af svenskt jern behöfves i nämnde Stater, och den större delen af exporten deraf härifrån sker med skepp. hvilka, sedan de i Hamburg, Bremen, Holland m. m. utlossat deras till Europa öfrerförda laddningar, hitkomma i ballast. antingen befraktade eller för att med vexlar köpa retourlaster. Jag tror mig genom andragandet af desse förhållanden, hafva visat att exporten till America icke heror på importen derifrån, och jag delar ingalunda den sarhåga. att Americanarne lockas att taga deras jernbehof af Ryssland och England, i stället för Sverige. — Deretnot tror jag att Ryssland icke tillverkar stort mera jern, än det sjelf behöfver. ty dess export är ringa, och att det inom få år behöfrer importera denna metall. Emedlertid är dess jern för dyrt, att kunna tåfla med vårt uti Amerikanska marknaden. Sökanderne förmena äfven att det Engelska jernet år så förbättradt, att dess godhet kan nära ställas i bredd med det Svenska. Skulle förhållandet vara sådant, att Engelska jernet, genom nyttiga uppfinningar nått en högre grad af perfection än värt, är det ledsamt att vi i denna för Sverige vigtiga näringsgren ej tillegnat oss dessa förbättringsmethoder. Herrar Bruksägare tyckas ät sig genom tull-lindring vilja vinna de fördelar, som de kunnat bereda sig i sitt eget yrke, genom Svenska jernefs uppdrifvande till en häögre förädling. då obestridligen Svenska jernmalmen Zoer företråde framför