Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1839, sida 1

afnämare; sedan längre tid tillbaka har det haft egna fabriker, och, genom enkelheten i tillverkningsprocessen och ötverflödet på arbete. skulle de inhemska fabrikerna lätt och hastigt Kunna ater upphjelpas. Amerika var bebodt af ett ibland de djerfvaste och west -peenlativa solkslag på jorden — ett folk, som njuter nårtan lika mycket af den retuing och rörelse de morkantila företagen mnedtöra, som af sjelfva den dermed förbundna materiella vinsten. Indiens innevånare äro rädda och försigtiga till ett ordSprak; icke obenägna för handel men för blenmodiga att eutrera företag i nagon större skala: tråget och omtanhsarat törkofrande de smärre inkomstkällorne. men föga böjda att afvika från gammal routine, och tålmodigt bärande privationer, dem ett lifligare sinne icke skulle frivilligt underkasta sig. Den i Amerika etablerade styrelsen erbjöd såkerhet till Hf och egendom, och hvar och en kunde vara säker att få boftalia hvad han lyckades förvärsva. Uti Ostindien skulle, under en inhemsk styrelse, detta icke blifva fallet: och at detta skål jemte dem vi redan förut antört, är den gjorda paralelen emellan Amerikas redan inträffade och Ostindiens möjligen stundande separation från England. både osäker och falsk. Till slut uppmanar han eugelska folket att höja sin stämnra och uttala sin mening i detta ämne, tör att somedelst förmå regeringen. utt skyndsamt och allvarligen rosta sig till krig. En och annan af pressens organer skall kanske lörlöjliga den satsen, att Ryssland kan halva alls rar-umma eröfrinpsplaner mot våra ostindiska besittuingar (The Morning Chromiele i synnerhet): men hvad som emedlertid icke kan bestridas, är, att det aldrig kan skada men väl medföra mycket godt, att vara på sin vakt samt till alla delar förberedd pa det värsta. Tar man härtill i beräkning Rysslands tilltag emot Turkiet, så är en sadan demon-trariou a var sida i dubbelt afseende af omständigheterna påkallad; och vi hoppas. att den af regeringen måtte vidtagas. Our vi icke försvara vara besittningar , förtjena vi icke att äga dem. Rysslands ränker. list och djerfhet hafva långe varit erkända föremal för klagan: och förtat taren undanrödjer, i sin sista afdelning, det törvittade begreppet, att Ryssland icke skulle hafva nagra allvarsamma planer mot det Brittiska Ostindicu, på följande sätt: Det vore höjden af darskap, om man troåde att allting star rått till. under det att Ryssarne radgöra om på byiiken punkt de skola rycka in öfver engelska gränsen: det skulle vara hi0jden at bade elakhet och darshap, att söka iuplanta en sådan illusion på det allmänna begreppet. Den sanningen kan och bör icke döljas. att Ryssländ och England äro rivaler till besittningen af Ostindien, att det ena lystet fikar etter livad det andra nu innehar, och har länge genom alla måjliga iuedel arbetat pas att en gång kunna delegera sin fiende. för att intaga den lediga plats sen. Ostindien skall vixserhigen icke, på äånnu en manugalder blifva oberoende, det skall förblifva som det är, eller skall det öfrergå från Englands milda och fogliga styrelse för att böjas under den ryska Sjelfherrskurentunga och förhatliga ok. Om England slömrar. så skall Ryssland devemot, utan tvifvel. med oafbruten verksamhet vaka och arbeta. Det skall med anihna och förstulna blickar betrakta Enplands sömn. och taligt afhida den korta mellantid, som mäste förlöpa, innan det kan afslöja sina os-igtorhvilket icke kommer att -ke förr, än allt motstand å Englands sida är omöjligt och dess egen framganz säåker. Det skall förbinda sig med ulla de hof. som gränsa intill de engelska besitiningarne. och på så sätt briudraga dem ett nåt. omöjligt att genombryta. Om lyckan gynnar det i söder. skola Asiens stora floder och Persiska vikev såtta det i tillfälle att understödja sma planer mot Ostindien med en flotta. Ryssland slår aldrig till förr ån det är säbert; och när det vunnit nog törtroende till sig sjelf. för att demaskera sig, kan dess offer anses som förloradt. Skall Ryssland då tillåtas att till denna grad fulltölja siva ploner mot de ostindiska besittningaruc, eller skall dess arm tjettrus medan det: öonn är möjligt ? Skola vi ötverlemna Ostiudien på nåd och onåd: åt Polens plundrare och förtryctare? Skall vår äroriha bana i östern sluta med vanära? Skola vi öfvergifva alla fördelarne af bandeln på Ostivdien och tillstödja att vära Löpmän oeh sabrikanter totaliter mestängas från dess vidsträckta territorium? Skola goda och våltånkande menniskors förhoppningar om Ostindiens upplysning och färkofran tillintetgöras — det nyss tända kunskapens ljus utsläckas — den sanna religionons gryende morgonroduad förmörkas och skull ett folk, som sakta men säkert nalkas derhän att kunna ställas i bredd med Europas mest gynnade nationer, göras till slutrar under en styrelse, som, ehuru den kallar sig civiliserad; ör barbarismev i Lebensgrässe, och ett föremal såväl för hat och atskyvinom siua egna, grönsor, som för afund och misstanka öfver hela den öfriga verlden Åuvu är tid att besluta. ännu är tid att handla i öfverens-tummelse med ett beglut, som hedern. klokheten, patriotlamen. menniskokärleken och den cunda ulitiken gemensamt förestafva. Men der är ingen tid att förlora. Beslut och handling mäste vara ett: Ostindien skall då fortfara att: tillhöra England och den stora mensklighetens sak: värt slägtes förkofran skall sparas det svära slag, som skulle tillskyndas den. om en så stor del af verlden komme att öfrersvämmas af den ryska de-potismens stillastående vatten. Der är ännu en omständighet att härvid taga i betraktande. Sedan Ostindiska Kompaniets monopolium blifvit upphätvet. och alla Englands omätliga landsträckor i Öster blifvit tillgängliga för den fria handelus gigantiska operationer, berde England vara månglaldigt angelägnare om att