Histarien år tädens spegel. Sätten bort. för en liten stund, den bräckliga toilettespegeln, som dock blott återger eder egen bild, och blicken ia i den stora tidsspegein ! 0. J skolen der skada i djupet af edert innersta: der på nära håll se edra vänner, edra bekanta och alla de märkvärdiga personer. som i det fysiska lifvet gått så langt före eder; (ty tiden tullar väl jemt framåt. men förnyar sig dock i tusende olika former). J skolen älska eller hata. vörda eller töorakta dessa personer, allt eftersom bilden i spegeln vinner sympathi eller icke i edra lijertan. Menuiskornas storverk skola icke mer läng-la oedert omdöme , om J finnen dess tetnadskålla orenad utaf egennyttans grummel: och detta lär historien att upptäcka. Om än bistorien icke hade mer än detta enda ändamål (jag läser för )amer och skall veta att skona dem fran öfverflodigt forskande. annars har hon vida flere syttemalj, så är hou dock ownbärlig tor inhemtandet af kännadom om andra och sig sjelf. Men för Damer är hon, serskilt bearbetad sasowm bildningsmedel, ovärderlig. IIOn är alliid undervisande, och lik vår religion, under bvarie törfialfarde välsignelserik. IIOn tröstar i vedermodans stund. utan öfvermenskliga anspråk. Hon lär att hoppas hjelp. äfven på denna sidan giafven. och , i fall olyckans moln skulle brista öfver vart hufvud, att verka sasom Camillus eller att sasom Regulus fördraga. Hvem har väl no mera tebof at en sådan doctrine än qvinnokönet! Ånsagon, mina Damer, att ni tarlurale edra närmaste anhörige , J skullen da sta ensame i verlden utan vägvisare, ensame med edra hjertan (ett allt för sveat bröstvärn mot ett vidrigt ådes stormar) och utan erfarenhet. Da likar Bibeln med sin gndomliga balsam, som skyddar eder från förtviflan och bönen lugnar själen : men historien uppmuntrar eder till kraftigt motstand: utom Hem åren J lika skepp utan roder, drifvande för vind och väg på lifrets stormande ocean. Historien lär eder, att allt icke år förloradt, hvad förloradt synes. så länge ännu hälsan är qvar och själen icke sönlorat sin spänstighet, L.ifvade af dygdenmed religionen i hjertat och upplyste atf historiens ljus. skoler ni. i pröfningens stund. känna eder i stand till hvarje älel handling; till att vilja det goda, erkänna det sanna, älska det sköna och göra det bästa, men utom dessa elementer deremot: osårmögne till allt stort och ädelt , — olycklige offer för en oädel sinlighet. Y skoien , under loppet at mitt föredrag , beundra dygder, som skola öfvertyga eder, att bvad jag yttrat är ingenting mindre an en chimere. i Åenniskans själsodliug börjas dermed: att åra jvinnan. Wilden behandlar sin hustre såsom Sla f. ( Hackenize Reise nach dem Mupnfsoermiurn — Fluss.) Den halfttiviliscrade behandlar jvinnan söm on vara. Ssasom t. ex. i Orientender änna i denna edug väckra froationner omeantligen torsåljas. Den för mycket civiliserade (HbarcyIljcirle; vill med sin hustru ätven hafva pengar på köpot. hvilket hos oss dagligen besannas deri: att den rikaste flicLan altid har det största antal tillbedjare. Endast den uverkligt bildade madnnen ärar och värderar verkligt sin liustru. Ware detta blott sagdt i förbigacsde, tor att mols den sats , som. vanligen dritfves af såkallade aftärxmän: att nemligen fiuntimmer endast äro bestämde för de så kallade husliga bestvtenoch iche behötva någon högre bildning. Ett misstar. som genkigeket uikterat och fruktan underhåller. Det tågnar mannen . då han ecter dagens mödor återvänder till hemmet. att der se snygghet och ordning rådasamt att åtujata skötsel och omvårdnad. Det medgifves gerna att dessa pligter åligga hustrun: men vi påstå. att för att fullgöra dem med nöje och behag, och icke under larm och kuot. som . Gurdnås, händer ofta nog, fordras en mer än ringa grad af bildning. : Jag anrar det fallet, att mannen. på sina rokreationsstunder, i stället för att skynda till vårdshuset och spelbordet. eller sätta på sig nattimössan, önskar att njuta af ett vederavickande samtal med sin hustru. eller i olyckans stund af ett hjertsiat ömsesidigt meddelande: han skall då. lik Moses. slå på klippan , men ej finna något. läskande vatten till tröst. ingen själsvärma. inget råd, ingen hjelp; kanske tvertom lörchraclser, ty han har ridage at sin hustru till maiiere , hon borde ju icke halva vågon bildning! — — Autagom att själen vårdslösas och förslöas genom husliga bestyr. så frågar jag: hvarföre wenniskans ådlaste del, själen. hos qvinnan bor värdslösas. och försuntmas? — Om det gifves någon. som vill bestrida qvinnans själskraft. så bevidtnas bans öokunnighet af äldre och nyare historien. Skall qvinnan kanske kallas svag ,derföre att hon icke drager med i härnademedan det ej åtvereasstämmer med seder och bruk att hon. så ofta som mannen. visar sig vite på gator och torg, eller dertöre att hon icke tillegnar sig mannens öfverniod, och alla hans förseelser ! — Vi åro af annan mening! och historien framter hjeltemodiga qvinnor både i handling och lidande. qvinnor, dem ännu ingen man bar öfverträslat. Måtte man öfvertyga sig härom och hvarken nedsätta hustrun till en simpel hushållerska eller upphöja henne till modernas drottning — mannen skulle derigenom göra eu oberäknelig vinst. jun man, som äger en bildad hustra. skall alltid föredraga hennes sällskap framför värd,huslitret och förströelser utom hus, vid hvilka männer i allmänimt, emedan de hemma erfara en ohehaglig tomher, förslösa sin tid och rin förmögenhet; hvilket ej skulle inträffa , om hustrun kunde åstadkomma nagot mer ån vanliga sinshallsberättelser, om hon kunde gifva åt sitt umgange detta intresse, detta behag, som skingrar sorgens moln . lättar lifvets bördor och gör heminet till ett paradis ; men härtill fordras bildning; och hvad bildar väl mer än historien! i för skr allena; dessa förhållanden tvinga oss alt äfven lefva för andra. Att lefva fredligt med andra och hos oss sjelfva. förmår blott sedomen ingalunda Stats-låran att åstadkomma: denna senare erkänner ingen annan våktare än valdet och den fysiska styrkan. En sedolåra kan endast göra sig gällande och vinna sympati bland bildade varelser : tv den råa menniskan hvarken erkänner eller förstår den. Olveklig den gqviuna, som blir fjettrad vid en sådan rå , obildad Caucasus! hennes Adlare jar. hennes hjerta , hennes bildning blir töraktad; man begär af henne bara matlagning och sinnlighet! Olycklig den bildade man. som får på sin lott en sädan rå. fafäng, sinnlig person till följeslagerska genom lifeet. Disharmonien skall, likt en orur, smyga sig in i deras boniug och förgifta läftets slådieh! och ill Ursler den posktiska verldens närvarande förhållanden , lefver ingen mera