Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1839, sida 1

— ———— —— mindre ofta blott tjenar andra slårar. trocnile på egen ofelbarhet, t Uppstigände på det tomma rummet. tör att i sin ordning Lkro-sas krossas När skola menniskorna en gang inst udnraktigheten af att samlit ter oselbarhetens kuggasom dock på jorden aldrig blir verklighet, uta endast är att betrakta som frukten af det mrbudna kunskapens träd 1 godt och ondt: som fört all synd i verlden: dletta Eris-äple efter hviket alla sträfva, utan att någonsin Funua erhålla det. Samma orsak imellertid. som drifter den ena att försvara sin oöselbarhet. drifrer den andra att med hätskhet bestrida den, emetlan liam tror sig sjelf vara den oselbara. Sen t. ex. dessa statsoch aindlra refofmatorar; som uppresa sig mot all lag och ortlniag: emedan de känna st ofelbarhet generad derat; Dessa krilikaster, svin, likt harpyerhugga sig fast vid sin likes minsta svaghet, ochi derigenom söka nelsdraga äfren den största sörtjenst, för att sjelfre synas otelhara: Sen dessa husliga atrider. bröder vch bröder; makar och inakar: föråldrat becli barn limellasi j hvad åt deras ursprung annat; än sårad ofelbathet? Iuru långt är tj menniskan ännu från sann förädling och upplyshing; så länge Tion änisii ossrar åt denna Baal; offrar sig sjelf och siha tnedimebniskor, och ej insfT att ju iner hon tror på sit ofelbarhet. ju närmare är hon sitt fill: Lig: ger Cj hela var tid änun i denna afgudadyrkan? Öch ändå vilja vi skryta al odling och frihet, chlru vi ännu ligga så sjettritle i den värsta af alla villor: Visserligen börjar denna narkotiska dunst uågot att skingras inen änni heilar den allör tangt på menskligheten, för att släppa sans hingens strålar igenom. Ånnu äro vi langt ifrån den tid; då den ena menniskan i känslan af sin brist, erkänsumt sysnar till den andras anz märkningar; tänkande: Åinina täånuer säva mig: på sin Höjd, hvad jag har? mina motståndare; htäd som fattas itne; eller denna; först inseehde sina egna ofullkomligheter. med kälvilja, ej med ilskenhet: yttrar sina påininnelser. väl vretande, att endast Gud år ofellu-. När det en Hang inträttar. då vilja vi helså det tiisenariga riket välkommen. fill dess måste vi imellertul dragas med och så mycket som möjligt hekämpa oselbarhetstron hos andra och serdeles los — oss SFjelfra: —— — Från dessa hetrabtelser ledas vi orillkheligt På de märkvärdiga Kiingatalen i Norrköpings; deruti icke allenast otelbarlläten på den ena sidan upps höjes till den högsta potence. i det felet fill alla oordniilgar inom samhället läggea på den andra; och, i vårt tanke. dock minst felaktiga, sidstis utan också den enda makt, som ähnu skulle kunna hålla jeinmvigien. yttrande rätten, hotas med inskränkning. Ma man dock takta sig tör dvs lika anspelningar. Uttringar i ord kunna möjligtris qväfras; men ej jahkan: som på ett eller annat sätt nog vet atlt bryta sinla sjettrar: ty: Tidens flod kan ej tvingas att gå haklänges. och oin nah IVCLkAS att fört ögonblicket dämma dess fart, öfverstiger hot så mycket våld-aminare sin hräåde och fhortsköljer de bara serk. man uppfört på strämderna. Så sis ger em Protct satål i politikens, som dikteus verld: men hvad skall man säga om sådana patrioter, som vilja lijelha till vid adane barnmserk,-uppförande? i i ij Parasiter; krypande heloter, —5 fängslade af ljud och guld ock band.ss 2 ! — . Till deras antal torde mam jenmäl kunna räkna flert P. som i Lilloraturföreningens tidning. hvilken ånnu i sina sista andetag. lik Fenrisulteen, vill döda Frihetens Thor. låter höra nagra Röster från Amerika, hvilka dock äro langt ifrån aft vara Fridsräöster. Tvertom innebära des i en skef framställning af de brister, som vidlåda Norra Amerikas institutioner. så väl som alla menskliga verk, en slags krigsförklaring mot solksureräniteten: ty resultatet blir; att allmän röstråttighet är detsamma som anarkie, och likväl är denna det enda sätt, hvarigenom regenten möjligtvis kan tå begrepp om folkets önskningar och behof, och som. utan tvifvel. rigtigt ordnad skall åstadkomma omöjligheten åf anarkie. emedan folket lär sig inse att sånn frihet består deruti, att veta styra sig sjelf. Missbruk kunna vid en allmän rösträttighet visserligen egå rum, så väl som vid hvarje annan förm, ja kanske större, Åh vid någon annan. emedan passionerna ega friare spelrum; men det är just alltid fallet med det bästa. att det lättast missbrukas, t. e Guds egei ord. Dock; sjelfra passionerna blifra genom sin öppenhet mindre farliga åÖn om de smyga i despotismens mörker, af hvad namn det vara måFriheten innebär i sig sjelt korrektiret mot hvarje dess missbrak. likasom Religionen, och på osallkomlighetens jod får man ej begåära något fullkomligt, utan endast det minst bristfälliga. i — I dessa Comiteernas period; torde följande framställning ej synas opassaride i Comitåen. Å En gång en höna värpt ett ägg; för dess bestämmelse.