Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1838, sida 1

Läse-frukter. Det är anmärkningsvärdt huru våra antagonister nödvändigt vilja missförstå oss och bemöda sig att vränga våra satser och ord, för att åtmnstone framställa oss i en falsk dager, då de ej kunna ge oss orätt; och att t. o. m. eljest aktningsvärda blad, hvilkas grundsatser för öfrigt synas öfverensstämma så nära med våra egna, nedläta sig till dylika, eländiga stratagemer, så snart iman hos dem råkar vidröra en svag sida. som vi ändå, Gud nås! alla äro behäftade med. Så har nu jemväl Lunds Veckoblad påstått oss vilja förändra namnet Möllevången till Qvarngärdet, da det likväl endast var Mabnö Tidning, som kom med detta påhitt, tör att vränga våra anmärkningar mot verkliga språkfel, och som finnas nårmare utvecklade i en föregående artikel. Dock allt detta hafva vi redan förut yttrat: hvarför då vidare trötta våra läsare dermed, då vi i alla fall märka, att vederbörande ej latsa höra på det örat. Må våra ömsesidiga påstaenden då, inför en opartisk Allmänhet, få gälla hvad de gälla kunna; att rara anmärkningar imellertid väckt resp, Redaktioners uppmärksamhet, det bär syn för sagen, och således är värt hufvudsyfte ernått. Länge har det väl redan legat för en dag att Skånska Correspondentens Redaktion bitit hnfrudet af skammen. och de senaste pogmerna mot Rabulismen, som stodo der att läsa. och hvilka StockholmsBladet så vättvist kalfatrade. bära derom det ojäfviga-te vittnesbörd: men att deu rent af skulle vilja ställa sig sjelf på schavotten genom dylika uppsatser, sjelf författade eller insända, som de, hvilka nyligen syntes der om R R eller IIundbokstafven, samt emot de liberala Tidningsredaktörerne i gemen och Malmö Tidnings isynnerhet, det hade vi ej kunnat föreställa oss. Följden torde imellertid blifva just densamma för honom, som vanligen träffar dem, som stått på pålen och som han sjelf tillönskar nämnde Tidsingsredaktörer, nemligen: att blitva utesluten från allt hederligt folks samqväm, så visst som han kan vara öfvertygad om deras innersta förakt. Professor Göthe är död af slagfluss. Han är således den förste af Crusenstolpes Jurymän, som trädt inför den Högstes Domstol, att der få höra sitt samvetes dom uttalad. Ovilkorligen ledes man vid denna tanka på minnet af den ändalykt, som träflade Görtzens domare och på möjligheten af en Nemesis. Aktor har nu afgifvit sina ganska enfaldiga påståenden mot Red. af Östgörtha Correspondenten, med afseende på FYitersta domen i hräkrinkel, och denne sitt ganska skarpa försvar. hvarati argumenterna för gäspningen synas. oss serdeles öfrertygande. En sak tyckes oss siksäl ännu vara högst talande för Redaktören och som Juryn ej borde förbise, nämligen: att gamla Testamentets författare, naturligtvis bildligt, tillägga vår Herre längt större menskliga svagheter, än att gåspa vid en så tråkig syn, som Krakvinkels-boerne tyckas. vara, och isynnerhet Moses. som redan i sin l:sta Boks 6:te Kap. 6:te v. säger: DåÅ ångrade. Herranom. att han hade gjort menniskorna på jorden, och det bekymrade. honom i hans hjerta. Vore det ej en blasfemi att tänka sig Gud så ofullkomlig. att han skulle ångra hvad ban gjort, och innebär det ej ett förakt för sitt eget verk, som Actor tyder hans dragande på munnen vid utsagon: J ären alla far. att tillintetgöra hela sin skapelse i den, i föliande vers af Moses berättade, förordnade syndafloden? Likafullt hafva vi aldrig hört att Moses eller hans. tolkare blifvit aktionerade. Man såg den tiden -l mer på meningen, än på orden, Länge har man vidt och bredt sett Tidningarne slitas om Slitö-frågan, eller om öppnandet af en frihamn vid SlitöÖ på Gottland, och ännu tycks tvisten på längt när ej vara sliten. Stuckholma-Bladet har dock uttalat ett sannt ord deruti, i det, det påstår det vara en orättvisa mot andra, lika väl belägna hamnar, att tilldela någen särskild rättigheter, som, med skäl, tyckas tillhöra alla; tillfölje hvaraf det jemsäl pästär, det: bästa: medel till handelns: och hela landets förkofran vara att upphätva alla tullafgifter. Vi kunna ej annat än i vissa fall, sluta oss till den