Article Image
na mening, så djerf den också vid första ghörandet låter; men huru onaturligt är det ej, att för en vara, den jag en gång betalt, nödgas betala ännu en gång, innan jag får disponera den, och till hvilket ringa pris skulle ej hvar och en kunna skaffa sig sina förnödenheter, om ej tullens oerhörda tunga hvilade derpå. Sjelfva den inhemska industrien skulle derigenom säkert upphjelpas; ty utom täslingen, som alltid alstrar framsteg, hade man rudimaterier för vida bättre köp, än andra länder, der tull måste erläggas. med fiera fördelar, hvilka under systemets utveckling allt mer skulle framtråda. IIvilken mängd tjenstemän blefve ej öfverflödiga, som då sjelsve kunde sla sig på industrien: och om man från Bruttoinkomsten af tullverket afdroge allt hvad de kosta, så komme ganska obetydlig ytterligare personvel skatt att utgå till betäckandet af den försvinnande Nettobehallningen. Lägger man härtill den moraliska vinsten: Lurendrejeriets och alla dermed förknippade odiosas upphörande, så blir fördelen oberäknelig för hela nationen; Måtte vära lagstiftare en gång betänka detta, och ej komma med sådant lapprerk, som tullens lindring på nägra skeppsförnödenheter. Men se, om en gang gjordes något verkligen godt helt, så behöfdes ej uägon lappuing, och hvar skulle då lapparena taga vågen? Hinc ille lacrymae. Vi hafva vid åtskilliga tillfällen sästat våra Läsares uppmärksamhet på Tidningen Lottsedeln, och de läsvärda artiklar den understundom innehäåller. Till detta ändamäl reproducerades för någon tid sedan en uppsatts: ÅOm olilcheten och värdet af menskliga sysselsättningar, och följande artikel, lanad från N:o 9 af nämnde tidning, är ej utan värde: Mångden af dem, som skrifvit om menniskans pligter synes icke hafva fästat nog uppmärksamhet på individuella moralens förhallande till samhället. Otelbart är samvetet den bästa ledaren för menniskans handlingar; men det finnes tillfälligheter i allmänna eller enskilda lifvet, hvarom, da man begrundar illa i passionernes närvaro, det är at vigt att å priori hafva stadgat sina principer. De fasta dygderne, som constituera den verklige patrioten, åre renade från all smitta af fremmande intryck, eller hvarje enskild affection och hvarje veklig ljumhet. En enda aktad man med dessa egenskaper , måste inflyta mer genom sin enskilda moral på den allmänna, än tusende moraliska skrifter, som der de låsas , sällan behöfvas eller ock föraktas, och, der de bäst behötvas, hvarken läsas eller kunna fattas. Folket öfvertygas, men läres icke — och minst genom skrik och öfverdrifter; för det äro sefvande efterdömen de enda eller åtminstone egentliga, som röra sinnena och tala till lijertat. Med verldsliga förhallanden såsom med Religion, är det enahanda, ty det fordras en culte. Under det man samtalar om lagarne, vänder man mahända ofrivilligen, sine blickar på deras organer, och förståndet skiljer aldrig begreppet om behandlingen fran det om den oftentlige mannen, det vill såga, Embetsmannen. Denne mäste alltså göra sig gållande genom personliga egenskaper, och vi hafva förut nämdt fasta dygder, samt vilja härföre närmare redovisa. Dessa innefatta visserligen i första rummet redligheten; men det är en nog allmän fördom i de mindre underrättade klasserne, att en god och beskedlig man alltid är tjenlig till offentlig befattning. Erfarenheten bevisar dock, att det just är denne, som lättast gäckas och missledes. Man skall missbruka alla hans dygder, om han icke dermed förenar denna fasthet i caracteren, som ensamt gilver förstandet styrka och själen energi utan öfverdrift. Det är icke den gode beskedlige, det torde vilja såga den svage mannen. som uppoffrar sitt stånd för sin pligt; som emotstår den mägtiges inflytande och krossar vid sina fötter en vilseförd och stormande hops utsräfningar. I öfrigt är det hvarken på geniets eld eller imaginationens blixtrar, som man igenkänner den tjenlige, och offentlige mannen. En god omdömmes-förmäga och framför allt precision i begreppen, äro de sanne elementerne. Skäligen fordras jemväl hos honom rena seder, skilde från all affectation, emedan allt tillgjordt synes vara lögnens granne. Han bör vara fästad vid landets constitution; men det är framtör allt af vigt. att han må vara begäfvad med en upphöjd själ och ett starkt förstånd, som icke fladdrar med händelserne; som känner nog menniskorne för att icke förtro sig för mycket till dem: som känner sig nog sjelf för att icke förakta menniskorne; som vet att älska säderneslandet med lugn och tjena det utan svaghet; som förlater misstagen, emedan det ofta är nödvändigt för upptäckten al sanningen; som af Sanmma skal utan knot åtverser med passionernas villor, emedan ingenting fullkomligt blifvit givet menskliga naturen. Denna philosophie synes böra utgöra den oftentlige mannens politik; den är de visas tolerance. Tidningen lärer ock under innevarande år omsattats med den välvilja, att Red. ser sig vara i tillfälle att under instundande är fortsätta dess utgifvande på en utvidgad plan, såväl till innehåll som vinsternes antal. Lottsedeln kommer till en början att utgifvas härstädes, men meningen lärer vara, att fram på året låta den utgå frän Stockholm, hvarest förläggaren vid den tiden har att påräkna medarbetare af erkänd, stilistisk förmåga. -P Berliner Zeitung. N:o 282, medåelar följande notis: Den 19:de sistl. November sangades vid Coesfeld, i Provinsen Mestphalen, en sparf-hona (ein welbliche IIAssperling), om hvars hals en remsa af bly befanns fästad, försedd med följande, inristade påskrift: ?Karlskrona NIT Nov, 38.5 — Denna: lilla fogel har säledes, som det synes, på den korta tiden af 7 dagar. flugit, i rak linia beräknadt, nära nog 100 geog. mil, och dragit — AIN 1 2— fd

22 december 1838, sida 2

Thumbnail