Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1838, sida 1

Läse-frukter. Malm Tidnings stilistiska anmärkningar mot oss äro så ynkliga, att vi verkligen beklaga, det en. eljest så vältänkande, Redaktion, nu åter, likasom vid exemplet med Möllevången, skall göra sig löjlig. Eller finner den sig värdigt att fästa sig vid dylika småsaker, som Interpunktion och böjning af ett verbum; som dels kan vara tryckfel, dels lätt förläåtlig ouppmärksamhet vid sammanskrifningen af ett så förgängligt ting, som en tidningsartikel, dels jemväl härröra från individuela åsigter af saken, och som dessutom hvarken skadar språket eller meningen. Ville man sästa sg vid dylikt, skulle man kunna göra vida svårare anmärkningar vid våra största författare, och fylla minst ett helt Aftonblad i veckan med idel anmärkningar öfver de andra tidningarne. Detta faller oss derför lika litet in, som att förändra ett nomen proprium. Vi fästa oss endast vid det fortfarande spräkfördertvande slarfvet att, i tryck. använda rent af origtiga ord, såsom hans, hennes och deras, i stället för sin och sina, origtig genus, såsom nåbbet, rinen, i st. f. näbben, vinet m. m.; att vid verberna bruka singularis för pluralis, eller att förvexla personerna, som, bland annat, skett i de, eljest täcka, Verserne till Arfprinsarne, vid deras besök i Malmö 1836, hvilka stodo att låsa just i Malmö Tidning, och der genomgående tredje personen brukas i stället för andra, eller att begagna fullkomlig osvenska, såsom krokt för hörn, banka:s för klappa 0. s. v.; och att detta fortgående egt rum i alla Skånska och Blekinge ska Tidningar, med undantag af Skånska Posten, det förmoda vi ingen kunna eller vilja bestrida, som med ringaste uppmärksamhet följt denna del af periodiska pressen. Att vår anmärkning träffat, synes också bäst af det ifriga bemödandet att förneka dess rigtighet? Vi deremot skule med erkänsla emottaga tillrättavisningen. om man kunde besla oss med några sädana förseelser, och i trots af alla motsägelser finna viäfven, med nöje, under senare tid mindre dylika inadvertenser i ofvannämde Tidningar, hvilket är ett bevis. att uppmärksamheten dock blifvit väckt. Ja, anledningen må vara hvilken som heidst, vi äro långt ifrån att tillskri-va vårt obetydliga bemödande något inflytande: men tydligt är, att Tidningslitteraturen å Landsorten, på senare tid, i allmänhet. tagit en helt annan och fägnande Schwung.t Nästan i hvarje Provius finnes nu ett eller flera läsvärda blad, de må uu vara af hvad färg som heldst. De visa, att deras Redaktioner allt klarare börja fatta sin betydelse, och gerna medgifva vi. att Malmö Tidning höv till de bättre. Flera nya Provinsblad af värde hafva uppstått, sårom Gstgötha Correspondenten. Skara Tidning o. s. v.: och nyligen har åter en ny tidning i Carlskrona anmält sig. hvars namn, Nejaden, ktininstone lofvar att den skall gå på djupet. Förhoppningsfullt emotse vi derföre en ny tideräkn. för Landsortstidningarne, då de mer och mer skola uppfylla sin bestämmelse att. i sin mohn, hvar och en i sin krets, sprida upplysning öfver dagens angelägenheter; ty den delen som ännu befinner sig i sitt obetydlighetstill-tånd eller i en skef stållning till allmänna opinionen , måste snart af sig sjelf ge rum för dem, som i sanniug veta att fylla sin plats. , Vår lilla framställning af den drömmande herrns reverier öfver bästa sättet att hämma tryckfriheten, har framkallat en förklaring af honom, deri han försäkrar, att han ej mente så illa som det lät, med dess inknytning i säcken, utan att han gerna ville medgifva den att röra sig litet deruti, till och med att titta fram derur med ett öga. Så ungefär tycks andemeningen af denna förklaring vara. Men det är väl möjligt, att vi äfven misstaga oss deruti, likasom då vi ansågo tryckfrihetens tillintetgörelse eller dess fävgslande, en knytning i en säck, vara ungefär detsamma, och derför , såsom radikalmedel. föreslogo att Åskjuta den för pannan ty litet i nattmössan talar den der drömmande herrn Åändå inte underligt , då ban sjelf kallar sina ingifvelser: reveries.s I sin ljufra slummer har han jemväl kallat bilden: att skjuta tryckfriheten för pannan, dum; troligen, emedan den väckt litet på honom. hvarvid han, i sin yrvakenhet, med liten förskräckelse märkt, hvarthän hans reveries, konsequent genomförd, skulle föra: eljest hade det väl aldrig kunnat falla en Lundensäre in att kalla en bild, lånt af Tegner, för dum: ty 0ss aynes det åtminstone ej vara orimligare att skjutn tryckfriheten än jorden Om