Det säges, att Justitiekansleren och Traktören Nerman, såsom mera passande, ämnar förändra namnet på sin krog till: Ma Retraite. Hertigens af Leuchtenberg förening med Storfurstinnan Maria och dermed sammanhängande rykten om hans ingående i Rysk tjenst och upptrådande mot TFscherkasserne o. s. v., gifva anledning till åtskilliga reflenioner af mer och mindre angenäm art, och som säkert ej uteblisva hos uggon tänkande Svensk; om de också ej högt uttalas. Att den personifierade Despotismen söker amalgamera nig med Friheten, genom föreningen af en af sina döttrar med en af dess söner. såsom det omtalas, att, i tidens begynnelse, menniskornas döttrar förledde Guds söner, det låter lätt förklara sig; men att denna Frihetens son skulle vilja förnedra sig ända derhän att tjena Despotismen vid underkufvandet af ett sjelfständigt folk, det vilja vi ändå törst se, innan vi kunna tro det. Skulle det imellertid, hända, att Eugene Beauharnais son kunde glömma sig så längt, så förutse vi, att han, ej allenast med sitt namn, utan kanske med sitt lif, får betala den förmenta lycka, hvaröfver hans mor fröjdade sig sjuk; ty ostraffad strider numera ingen mot folkens sjelfständighet. Carlshemns Tidning sprutar eld och lågor öfver vår lilla anmärkning mot dess bibelkunskap , hvars vigtighet den ändå slutligen måste erkänna. Värt öppna bandlingssätt må för öfrigt vederlägga dess vrängda framställningar. Om vi någon gång opponera oss mot oppositionspressen, som ej heller är ofelbar, sker det, emedan vår princip är att motarbeta allt falskt, allt origtigt, så långt. som står i vär ringa förmåga; och att det ej inskränker sig allenast till sounds utan omfattar ganska vigtiga things, det hoppas vi våra yttranden i Jude-emancipations-frågan och Öfver brochuren Revolution och Republik, m. m., nogsamt hafva ädagalagt. Att vi dermed ej förvärfva oss vänner, veta vi ganska väl; men vårt enda syfte är att stå väl med Sanningen; den hoppas vi också en gång skall segra. Att våra läsefrukter derför ej heller kunna vara af en söt lukt och smak för dem åt hvilka de äro ämnade, är ganska naturligt. Vi undra alltså ej derpå, att Red. af Carlshamns Tidning finner dem alltför bittra. Det skulle. tvertom fågna oss om de befinnas tillräckligt saltade och pepprade, på det man framdeles måtte undvika deras anrättande. Eljest åro de just sädana, som våra vedersakare hafva sätt dem: de få derlör skylla sig sjelfva, om de få uppskära efter förtjenst. Imellertid bevisar deras anfäktande deröfver å nyo den gawla satsen, att byar och en — — — :tål lätt kritiker, så snart. de röra någon anp.t 2