Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1838, sida 1

A— ————— svärsskrift icke må kunna till någon ändring i Magistratens ÅUtslag före anleda. GÖötheborg den 12 April 1838. i —Farr . (Underskrifter.) Till Kongl. Maj:ts Befalln ingshafvande i Götheborgs och Bohus Län. I anledning af Herr Landskammererareh 0. U. Holmgrens, dels å-tje stens vägnar och dels såsom ombud för större delen af ägarne utaf hus hamngatorne i staden, hos Kongl. Maj:ts Befallnivgshafvande anförde best emot Magistratens utslag den 23 sistl. Februari, angaende skyldigbeten afhamnqnayernes och gatornes vidmakthallande; far, sasom aflordrad förklua ring. Drätselhommissionen åberopa bvad Kommissionen, då dettä ärende hos Mazistraten förevar, deri yttrat och hvilket yttrande finnes iutaget uti Mas gistratens nu öfverklagade beslut, med anmärkning, att bvad Herr Landskammereraren visat iakttagas med hamngators underhåll i andra städer icke kan verka på derom uppställd fråga i Götheborg, för hvilken stad; i berörde afseende, serskild författning, jemte gammal häfd, grundad på sakens uatar, måste lända till efterrättelse. Götheborg i Drätselkommissionen d. 12 Juni 1833. (Underskrifter.) hvarå Herr L.andskammereraren Holmgren afgifvit så lydande påminnelse: Till Konungens Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus Län! Efter erhållen del af de förklaringar som Drätselkommissionen och Borgerskapets Herrar Åldste akgifrit öfver mine hos Konungens Befallningshafvande anförde besvär emot Magistratens i Götheborg den 23 sistlidne Fehruari meddelte beslut, angårnde underhållningsskyldigheten af quayerne utmed stadens kanaler och den hälft af hamngatorne, som utgör lossningsoch lasiningaplats. far jag ödmjukast afgifva paminnelser, i detta mål. shorgerskapets Herrar Äldste hafva till en början förklarat, att jag, med begagnande af ett Frande -kKrifgätt och kittsliga uttryck, tillatit mig en uppanbar oriktighet, och icke läst eller bättre förstått Borgerskapets Herrar Aldstes af mig citerade skrift, än att jag derutur framdragit ett oriktigt innehall. Det sårande skrifsättet och kittsliva uttrycket skulle väl bestå uti mitt yttrande, att Borgerskapets Herrar Aldstes tvetalan utmärkte, att vålbemälte Herrar icke så noga vsste hvar de voro hemma; Riktigheten af min framställning bevisas bäst af Borgerskapets Herrar Åldstes uti målet asgifne skriftlige andraganden, hvilka jag anser mig, så ordagrant som möjligt, böra recitera. : När, fråga väcktes om quayernes fria begagnande, hafva Borgerskapets Herrar Åldste. uti till Magistraten ing:fien ansökning af den 3:dje November 1536. bilagd mine bessär under Litt. B., anfört: att kanalerne i staden tillkommit för allmänna rörelsens lättnad och befrämjande. men att ändamålet dermed icke kunde vinnas. om tet finge ankomma på husågarne, att, efter behag, balla quayerne otillgänglige för lossning och lastning af varor och sodst, hvarefter. och sedan Magistraten. genom beslut den 24 Februari IS37, vilkorligt as agit ansökningen om förbud för husägarne att vägra iillgang till qnayerne. Borgerskapets Uerrar Åldste, uti till Konungens Befallningshafvande afgifne besvår af den 16 derpåföljde Mars. yttrar: att verkeunge olägenheter skulle uppstå och allmänna rörelsen lida af vägradt tillträde till hamnkanalerue, samt att det mäste vara rättsenligt och öfverensstäm-mande med aftsigten af hamnkanalerneinrättning och deras bibehållande i farbart skick, att de. utan beroende af någon godtycklighet å husägarnes sida, få tillika med quayerne begagnasemedan kanalerne och quayerne icke tillkommit för husägarnes enskilda, utan för det allmännas trafique.: Sedermera och då jag. i anledning af Konungens hefallningshafvandes, i målet meddelte utslag af den 30 Juni 1837, till Magistraten inkom med skrifteligt påstående, att quayernes och ena hälften af hamngatornes ynderhåll tillhörde staden och icke husägarne, hafva Borgerskapets Herrar Äldste, uti förklaring af den 17 November 1837, bilagd under Lit. A., yttrat: att :allmänna rörelsen eller skeppsfarten och sjökommunikationer icke egentligen fordrat anläggande af quayer, emedan varutransporterne ingalunda äro beroende af dylike quayer; men att det deremot synes obestridligt att quay:orne tillkonimit i och för stadens bebyggande utmed hamnkanalerne. då det blef angeläget att utanför husen intill kanalerne anlågga gator, hvilka åter nicke kunde komma till bestånd, utan anläggning af quayer, hvarföre antagas borde, att quayerne ifrån början tillkommit endast i och för gatu-anläggningen samt äfven för att befordra säkerhet och stöd åt de vid hamngatorne uppförde byggnader, emedan varutransporterna på kanalerne, eller vallmänna rörelsen derstådes i alla fall kunde beqvämligen och obehindradt ske utan quay-anlågguingar. hvilkas tillkomst således icke torde haft sin orsak uti något behof för sjelfva rörelsem.t , Hvar och en som kan läsa och förstå skrift med någon förmåga att i korthet sammanfatta hvad han låser, må nu afgöra om icke Borgerskapets Herrar Åldste, når fråga var om quayernes fria begagnande, påstått att desamma tillkommit i och för rörelsens och trafikens skull, och om icke bemålde Herrar Åldste derefter, då tvist uppkom angående quayernes underhåll, ifrigt bedrifrit den satsen, att desamma endast tillkommit för gatu-aulåggningen samt till stöd för de vid hamngatorne uppförde byggnader och att quayerne åro alldeles öfyerflödige för rörelsens och trafikens bedrifvande. — Borgerskapets Herrar Åldstes argumenter innefatta alltså, enligt hvad jag ådagalagt. uppenbara motsägelser och den största tvetalan. Att fästa vederbörlig uppmärksamhet härhå, utgör lika litet en kittslighet som skrifsättet förtjönar att kallas sårande, tv mine ord innefatta icke annat ån sanning, ock FS