lus vid ha; . mnål, ICKE hägon mer äv Kopparslagaren Lillja äger hus vid hamngatorne, och att ban icke blifvit husägare förr, än efter det frågan, angående quayerues fria begagnande och deras underhåll, blef anhäugiggjord. j Hvad. som emedlertid synes gifvet, är det, att quayerne blifvit anlagde, antingen af husägarne till deras enskildta begagnande, eller ock af Staden i och för handelns samt allmänna rörelsens lättnad och befrämjande. I förra fallet beror det at lUusåägarne att lemna tillträde till quayerne och att sjelfve underhålla dem eller låta dem förfalla, emedan vådan af underlåtenhet häruti, endast drabbade husägarne sjelfve, och icke anginge hvarken stadens öfrige innevånare eller trafikörande i allmänhet. I seduare fallet åter. utgör underhallningsskyldigheten en angelägenhet för staden, som må besörja densamma bäst den gitter. ÖYÖiaft de tvenne af Borgerskapets Herrar Åldstes yttrade åsigter, kan icke mer än en vara den rätta, och husägarne hafva redau, genom dess till Konungens Befallningshafvande ingifne lörklaring af den 2 Maj 1837, förenat sig uti den åsigten, att quayernes anläggning haft sin orsak uti deras behöfrelighet för handeln och trafiken eller hrad sour är detsamma för lossning och lastning af varor och gods, — Borgerskapets Herrar Åldste samt Drätselkommissionen hafva dessutom uti handling äådagalagt en sådan öfrertygelse genom uppförandet af den kostsamma qhayen framför Packhuset, ty vore enna quay öfrerslödig eler icke behöslig för loss ing och lastning, hade så väl Borgerskapets Herrar Åldste som Drätselkoumissionen gjort sig skyldige tilll en vällörtjent förebråelse af oförsvarlig misslunshälluing med stadens medel. synnerligåst då berörde quay lärer kosta en sjettedel af hela Packhusets erentliga värde. År återigen quayen vid Packhuset oumbärlig för lossning och lastning, så Fro quayer ärven oumbärlige å andra ställen utmed kanaIerne der lossning och lastning skall ske. Huru Borgerskapets Herrar Åldste alltså sig vända, hafva de ändock — resonerat inconseqvent. ooo Sedan jag sälunda bevisat att det icke är Jag, utan Borgerskapets Herrar Åldste som tillatit sig uppenbara origtivheter, såsom det af hemälte Herrar kallas, hvarsöre den at dem äfren gjorde reflection, angående ograndade premisser och falska resultater, återfaller på dem sjelfve till närmare begrun(lande, och sedan Borgerskapets Herrar Åldste samt husägarne, enligt Hvad skriltsexlingen utvisar, i så måtto åro ense, som de förre eu gång yrkat och de senare alltid medgifvit. att quayerne verkeligen blifvit anlagde för allmänna rörelsens lättnad och befrämjande samt trasikcrandes begvämlighet, återslär det endast att besvara Borgerskapets Herrar Aldstes invändningar i afseende på skyldigheten att underhalla quayerne. Borgerskapets Herrar Åldste hafva, med förklarande att quayernes underhåll i Stockholm och andre städer. på bekostnad af publik kassa, är en sak som icke hör hit, gjort den anmärkning att Stockholms stad är anlagd på holmar emellan Östersjön och Mälaren, med publika lastageplatsar utmed strömmen utan någre genom konst eller grätning tillkomae kanaler eller genomskärningar. — Anmärkningen angående Stockholms Stads beg enhet är en lika stor geografisk sanning, som att Venedig, en stad äfven anlagd på hohnar i Adrimtinka hafvet, äger vida större palatser och byggnader åän Götheborg, utan alt desse byggnader under secler erlordrat såkerbiet och stöd uti uppförandet al hamngator eler (uaver. Deretnet är uppgiften, att Stockholm icke äger någon kanal eller genomekärning, tillkommen genom konst, fullkomligt oriktig. ty Söder Ström eller som dena un kallas Söder-Sluss. blef ömkring år 1608, af Narske Konangen Glof den nelige uppgräfven, då Olof Skötkonung tänkte innesluta honom i Naälaren: men dessa förhallanden böra icke inverka på den ifravavarande (tvisten, och kunna sälundn i afseende på densamma vara likgistige, emedan kanalers eller vattencommunicationers tillkomst, genom natur eller kovst, alldeles icke bevisar någon större eller mindre skyldighet !ör huskourne i städer att underhälla de, endast genom koust eller af menniskohänder, till rörelsens lättande och trafikerandes beqrämlighet, vid kanaler anlagde lossningsoch lastnings-platser, hvilka allmänneligen benämnas qnapyer. och att desse äro lika mycket publike i Götheborg som i Stockholm har LandshöfdingeEmbetet, i följd af Borgerskapets Herrar Åldstes derom gjorde påstående, medelst Utslag af den 30 Juni förlidet år, redan fastställt genom quayernas upplåtande till allmänt begagnande. Götheborgs Stad äger, lika med Rikets öfrige städer, särskilate privilegier och särskildte föreskrifter för användandet af dels under särskildte titlar anslagne medel, men vill man söka upplysning huru dessa anslag tillkommit och hvilka behofver af dem böra bestridas, skall man, utaf Flintbergs Samling af Författningar angående Städernes inkomster, nogsumt finna, att anslagen, synnerligast IILad Stapelstäderne beträfla, nådigst blifrit beviljade för samma ändamal. om än titlarne utaf inkomsterne, någon gång skulle hafra olika benänming. Uti till Konungens Bäesallningshafrande ingifven förklaring af den 24 Maj förlidet år, hafra husägarnes Ombud upplyst att Götheborgs Stad, enligt 22 punkten uti Kongl. Reglementet at den 18 October 1695 och Kongl. Maj:ts nådiga Stat af den 11 Maj 1826, äger ganska betydlige inslag till underhåll af Stadens publike bygeanader, skeppshamnar med dess tillhörige pålar och ringar till skeppens befästande både på elfven och i kanalerne med hvad mera publice gagnar och Staden till nytta, zierat och fördel Jånder. Till pablike byggnader, böra väl kanalerne desto häldre hänföras, som anläggning utaf kanaler, i allmänhet kallas kanalbyggnad, och att quayerne Tillhöra en sådan byggnad, torde äfven vara obestridligt, enär det just iro dessa som utgöra kanalernes väggar och egentliga stöd. — Att quayerne gagna publice bevisas återigen derigenom, att de äro behöflige, nyttjas och begagnas utaf allmänheten, och att de mera lända Staden till nytta, rierat och fördel, än busågarne till behag, synnerligast om de af dem kola underhållas, bestrides troligen icke utaf större delen af Stadens Inrevänare, utan endast af Borgerskapets Herrar Ålaste, hvilka äfven, uti less till Magistraten ingisne förklaring af den 17:de November förlidet år ramkommit med det inkast, att ehuru 22 punkten af Kongl Reglementet den 18 October 1695, i afseende på de byggnader och inrättningar som af Stadskassan böra tillhandahanas, är så omständelig, att den nämhner till och med pålar och ringar till skeppens befästning i kanalerne, likväl icke ett enda ord förekommer, som skulle anläggningen af sjelfva hamn-quayerne varit eller vara ett åliggande för Stadslascsar, ut