GÖTHEBORG, d. 10 November. Att det ej är något ondt. som icke har något godt med sig, och tvärtom. är en sats. som ersarenheten tillråckligen bestyrkt och på sätt och vis af följande händelse ytterhgare bekråftas. — För någon tid sedan fingo 6 arrestanter på Elfsborg det infallet att försöka komma ut och se sig om i verlden; emedan de förmodligen funno stället för enformigt och mindre nöjsamt, eller lokalen för inskränkt för deras verksamhet; och att lyckan stod dem djerfvom bi, så att de. efter några åfrventyr till sjös, befunno sig på fasta landbacken med lediga och fria fötter, är af Tidningarne redan berättadt. — Men menniskan år ej belåten med blotta åtnjutandet af den ädla friheten, hon vill äfven hafva utkomst och beqvämlighet, om det sig göra låter; och en af dessa åfventyrare, ej nöjd med att hafva kommit på fri fot, ville äfren komma upp i verlden; hvarföre han föll på det rådet att slå sig till kavallerist, säsom varande ett säkert medel till uppkomst. — Att nu i hast få sig en väl inöfrad häst, år icke så lätt för audra, än dem, som äro. kännare af orten, hvilket lärer varit fallet med denna passagerare, som derföre begaf sig till Stora Viken (namnet på en landtegendom, tillhörig Baron J. Bennet), der troligen goda bästar finnas. Som det var något långt lidit på aftonen, fann han det ej vara artigt att störa Baronen; utan begaf sig sjelf till stallet, der han, egen och fri berre med fritt val, fann tycke för den friherrlige ridhåsten. på hvilken han fortsatte sin resa framåt landsvägen. — Nu ville ödet, att på Nohls Gästgifraregård, belägen inemot em mil från