Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1838, sida 1

-nnnnnnnin:innnninnin r kallat vår förra uppsatts så Våra läsare må döma, och hafva väl redan dömt, om vår artikel var motiverad eller ej. Möjligheten af inkust mot dessa motivers rigtighet, hafva vi aldrig bestridt. Framställas sådane, och äro de af sädan balt, att de visa det vi misstagit oss; så skola vi erkänna vårt misstag lika öppet som vi alltid yttrat våra tankar i ämnet. Men den del at Frejas omdöme som hittills sett dagshjuset, är i sanning icke ägnad att bibringa oss andra asigter. Freja säger: att vi icke värda oss om att undersöka, huruvida judarnes utflyttning i provinsstäderne är nyttig eller skadlig. Huru genomtänkt! Sedan vi en gång framställt vår, pa den erfarenhet vi varit i stand att inhemta och på andra länders exempel grundade öfvertygelse, att de åro idoge och samhällsgagnelige, sastän 1782 reglemente inträgt dem i en så trång gräns; — då vi visat orättvisan och förnuftvidrigheten af detta barbariska reglemente och följaktligen fullkomligt gillade principen för dess upphäfrande; — skulle väl då en ännu ytterligare undersökning fordras, huruvida den idoge och nyttiga samhällsmedlemmen, då han är försatt uti ett mera rättsenligt förhällande än det hvari han hittills varit, skall fortsara att vara nyttig? Manne icke tvertom all sannolikhet åkr tör hand, att han, genom det orättvisa tvångets upphäfvande, skall bli det ännu mer. ehvad han bor i en provins eller i en annan, i deu eller i den staden? Freja talar vidare om judarnes ansökning om emancipation. Hvar och en vet likvål. att det var Commers-Collegium som föreslog Konungen att ändra reglementet, samt att i följd deraf vederbörandes utlatanden, och äfven judarnes infordrades. Det var alltså. till en början, icke judarne som ansökte, utan de yttrade sig på befallning. Huruvida nu detta allena icke redan innefattar rättsgrund nog för att yttra sig, hemställe vi till sjelfva Frejas bedömande, tastän hon bestrider all annan rättsgrund fer judarne till och med till ansökning om afskatfandet af en törtattning. som innehaller rent af skymfliga föreskrifter. Hvarje menniska med mindre ensidighet än Frejas Redaction medger säkerligen, att full rättsgrund till en sndan ansökan, uppkommer af den oråttagrund hxarpa den författning hvi lar, som sökanderne önska upphäfven. Virnsarligen kan ansökningen sågas vara formvidrig, men rättsvidrig blir den dertör icke, Och un billigheren hvarom Freja talar. Ja, det får medges: billig är hon; så billig som hon är rättvis. Har då Freja, i sin billighetsitver låst hvad judarne anhallit om? Vi antage att hon icke har det, annars har hon nu ostentligt pastått motsatsen af hvad hon känner vara sanna förhällandet. De hatva framställt sasom mål för deras högsta önskan. utt, så langt Grundlagen det medger, uti alla delar få, utan undantag, tillgodamjuta svensk medborgares rättigheter, mot åtagande af svensk melborgares alla skyldigheter och åligganden. Att de hos Konungen icke begärt upphäfvande af Grundlagens bud i afseende på den hetrskande kyrl an, måtte väl icke falla dem till last; och da den emanerade Förordningen af den 30 Juni, oberäkuadt den af d. 21 Sept., langt ifran är ett fullt villfarande af deras yttrade önskan. utan innefattar en mängd inskränkningar, dem Regeringen: tunnit godt att stadga, emot judarnas önskan, hvad namn förtjenar då Frejas tillvitelse: att de begärt och erhållit endast extenderade utvägar att såsom främlingar kunna förtjena penningar? De kunna icke blifva Svenskar, icke Medborgare, påstår Freja. Deri kan hon ha rätt. så länge nemligen Lagarne äro så restrictiva, att de genom dem hindras. Tag bort desse Lagar, och de skola — så tro vi — här som i andra stater der de äåro emanciperade. blitva så fullkomliga statsborgare som bekännare af andra Trosläror äro det. Men att de, så länge dessa Lavar, tvertemot deras egen yttrade önskan. bestå. äro en gynnad kast. inser svårligen någon annan än Frejas Redactionsom förmodligen sjelf tog munnen fullss, alltför full frukta vi, då den nedskref artikeln. Atminstone äro de icke att afundas, om de ha flere gynnare sådane som Freja. —— OLE BULL gaf härstådes, som förr nämndt är, sin första Concert eistl. Söndag. och som han har för alsigt att ånyo låta höra sig nästk.Fredag, uppskjuta vi tillsvidare vårt eget bedömande. De af våra Läsare, hvilka togit notis af tidningen Göthens utgjutelser, hänvisa vi dock till följande artikel. i öfversättning reproducerad ur en af de mest ansedde tidningar. Neue Zeitschrift fur Musik, N:o 5, för den 16 Januari 1838, som utgifves i Leiprig; så lydande: Den 28:årige Ole Bull är en lika älskvärd och okonstlad, som geee 1 — 2 1 2 20 A — 1 2