Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1838, sida 1

för till alla delar prisvärd. Resultatet deraf tycks imellertid blifva att de begge förstnämnde utgått från mensklighetens aflägsnande från det rätta, hvarom Samuel redan talar i sin första Boeks S:de Kapitel, deri han just ej på det bästa beskrifver dem, samt i 9:de Kapitlets 19:de vers: Och J nafven i dag förkastat eder Gud, som eder utur all eder olycka och bedrötvelse hulpit hafver, och sägen till honom: sätt en Konung öfver oss-. Nu väl, så går nu fram för Herran (Konungen). efter edor slägter och hus. Den senare eller Demokratien tycks deremat vara en, om ocksä langsam, atergang till naturens ordning, som hjader att endast låta styra oss utaf Gud. allas fader, och hvarje styrelse. der ej detta är hufvudprincipen, kommer också. i tidernas längd, att gå under: ty äfven i Politiken år det vetenskapens mål, att göra oss, från barn utan medvetande, till farn med medvetande. Ilvarje annat tillstand är endast ett öfvergängstillstånd, om det också varade i tusen, sinom tusende år; ty vi böra besinna, att vi ej uppfostras allena för tiden, utan tör evigheten, hvarat den längsta tid ändå kuappt är att betrakta, såsom ett pendelslag. Denna öfvertygeke bör lära oss, att förtröstansfullt fördraga hvarje tidens torm, under idkeligt ordningsmässigt strätvande etter det bättre, ett sträfvande, hvilket vi med Ceyer vilja kalla: Den lagliga oppositionen. Ingenting varaktigt låter verkställa sig genom vald. Knoppensom Öppnas genom yttre. onaturlig åtgärd, vissnar och bär aldrig någon frukt. Att alltid söka att göra det bästa at allting, är den förståndiges grundsats. I hvarje tillstånd finnes alltid något godt, latom oss bruka det. sasom element till nagot bättre, och, om också omärkbart tör hvarje tidsalder, skall ändå menskligheten småningom rycka närmare sitt mal: allmän belåtenhet i sann frihet, Guds Lag. Mvarje oordning är blott ett hinder mot detta måls uppnaende. Framför allt siräfvom derför att förekowma denna. Första vilkoret för ett obehindradt fortskridande är undanrödjandet af hvarje onaturligt motstånd: man har nog manga naturliga att öfvervinna. så väl hos sig sjelf, som hos andra. Dessa naturliga motstånd äro de men-kliga pas-ionerna, hvilka framalstrat det förvända tillståndet af mensklighetens klassifikation, ett tillständ som tidsandan just sträfrar att upphäva och hvilket utan tvifrel också en gang lyckas; ty den enda naturliga klassifikation är den sanna törtjensten. och den kommer också att bibeballa sig genom alla evigheter. Den är den naturliga Aristokratien, ja Roynligmen, men sprungen ur Denmkralien, den utgör menniskoslägtets Öfverhus; men ej nagou priviligerad kast. med skål misstrodd af de öfriga, utan likt Norrska Laglinget. frivilligt vald ur Odelotinget. Ovilkorligt påtränger sig oss här det naturliga i Konstitution. hvars herrliga frukter ådraga sir verldens uppmärksamhet. Hvilken oöfvervinnelig makt skulle Skandinarien utgöra, om denna grundlag gällde tör hela halfön. Hur tydligt ligger ej här målet för hvarje frisinnads blick. Hvarför då söka längre? Med denna point de vue böra våra leder skrida orubbligt framat i lagbunden ordning, och vi skola finna lycka i vår kraft och kraft i vår lycka. : Men vi aflägsna oss skenbart för långt från värt ämne, dock endast skenbart: ty vi äro komna till detta re-nltat. just från vär utgång-punkt. Geyers historiska utveckling af Hoyalismen, Aristokratien och Demokralien. Vi vilja ytterligare följa hans ledning. Med Geyer anse vi England visserligen ej såsom den ratione!a förebilden för constitutionella monarkier. Dertill är dess constitution alltför mycket utgången från aristekratien, och tillfölje deraf behästad med skadliga utcexter: men lärorik bör den imellertid vara för hvarje nysamhällsbyggnad. emedan den. genom sitt sehlerslönga användande bäst visar hvad som bör begagnas eller förkastas deraf. Detta synas också Norrska Konstitutionens upprättare nätt väl hafva insett, och för öfrigt äfven hvad som avstod Norrska Nationen och dess förhållanden, hvarför äfven en Statsförfattning uppstod. lika enkel till sina grundvalar. som välgörande till sina följder. Vär fyrdelade orimlighet skall deremot, likasom inom ett fängelses fyra väggar, innestänga, skraandan och förbindra den alln änna andans unptriskande flägter att intränga. det enda som ändå inifrån kan utv eckla den princip Geyer uttalar, att hvarken den ende eller de få eller mängden skall herrska, utan Rättvisan, som är för alla och öfver allas: — Gewer kallar denna gamla sanning en abstrakt trivialitet. och froktar förebråelser för densamma. Det lär likväl aldrig någon tänkande. någon fosterlandseller men-klighetens vån göra honom, utan tvertom mäste det fägna honom att höra denna sanning, å gammal sem verlaen — och hvilken sanning är ej i sig sjelf det, om också -ent uttalad? — uppfriskad af en man sådan sem Geyer. och saledes adzgaläggande att allt bör återföras till sitt ursprung, för att blifva som sig bör. Principen för en laglig opposition framställer Geyer med söljande ard: lydnad för gällande Ing, men öfren rått ott fordra en bättre. uch fri diokuasion om medlen derlill. och bekräftar derigenam hvad vi ofvan sagt i samma ämne. Det är jen väl en gamma! sanning, men rikhaltig som den förra, och vål värd att hehjertas af alla partier, samt nödvändig att uppe friskas emedan man. glömmande de gamla sanningarne, börjat göra så manga nya. som ändå ej halla stånd om de ej hvila på de förra. Oinskränkt tryckfrihet blir en naturlig följd af denna princip och angifves också af Geyer, såsom det enda korrel tivet mot sjelfva tryckfrihetens missbruk, som skall hafva tagit en sådan öfgerhand i Norra Amerika, dock, som det tycks mest genom styrelsens åtgärder, en missrigtning som dock ej kan blifva varaktig, emedan statsmakten endast för en å kort tid ligser i samma händer. som dessutom äro personligen ansvarige för