Geyers Litteratur-Blad. Uvarje Nummer af detta blad har ökat intresset för detsamma och isar, hvad en man af sann talang; då han öfverlemnar sig at sin kliga örvertygelse, förmar astadkomma. Huru vet han ej att göra hvarje ne lärorikt och underballande, ej allenast genom sitt genialiska beadlingssått, utan redan genom den synpunkt, hvarifran han betraktar . nemjjgen från den sannt historiska, d. ä.mensklighetens utvecklingsnkt. Ärven enskilda ämnen ernalla derigenom ett allmänt intresse, sat. ex. Jernverkstrågan, och visa till hvad lära författaren numera cänner sig. nemligen till den at en oin-skränkt utveckling af individens, äl som hela mensklighetens förmaga: tv endast genom det förra, blir t senare möjligt. Genom hvarje nummer af am tidskrift stadsäster Geyer t och mer det glada hopp, man fästade vid hans omvändelse, nemlihn, att han skulle blifva en Welstjerna till Frihetens Bethlehem. ett pp hvilket han redan väckte medelst det gedigna Promotious-talet 1536, n likväl, under tidens yra. väckt alltför bten uppmärksamhet, i jemelse med hvad det i en hög grad förtj nar. Man upptäcker i detta , fröna till den herrliga skörd, den flitiga arbetarens möda nu lofvar, h vi kunna derör ej nog rekommendera dess läsning och begrundande. in talar der. biand annat. i det han stätler Reformationen och Revolunen i bredd med hvarandra. såsom en fägnande företeelse om det sork, m låter höra sis bland mängdon. vid minsta fråga. som rörer det allinna, och om de styrandes pligt att akta derpå, och ej föraktligt sätsig öfver detsamma: tv ehuru olyckligt det laud vore, som maste låI styra sis endast genom detta sort, likt ett skepp. som drifver för bölna, så åligger det dock hvarje sann fosterlandsvän, att skänka det berig uppmärksamhet. just för att undvika ett dylikt redlö-t drifvande vind och väg: ty det är dock slutligen ej fragganutan de djupa gorna. som uppbära den flytande byggnaden och gifva rodret stöjenkt. Måtte vederbörande behjerta denna så skönt och frimodigt af gnr nttalade sanning, så hoppas vi att de ännu skola kunna undvika hotande bränningarne. som just gifva sig tillkänna för den uppmärkmme seglaren, genom sorlet; men hvars föraktande lätt kan föra den ppmärksamme i djupet. Men om redan de förra numrorne at Geyers Litterntur-Blad äro af dörsta intresse, sa är Nio 8 det, om möjligt, ännu mer, emedan den heIndlar ett ämne, som omfattar hela meusklighetens sak, nemligen dess sssitiska rättigheter. Anföranden i mångd derutur. så väl som ur de föigående numrorne, hafva varit synliga i Tidningar af alla färger. Likain bihel-prak benagnas de till försvrarandet af alla sekter; närmare beIsningar hafva äfven varit kofrade; omen hittills förgäfves väntade. Vi ta ej hurnvida författaren är belaten med dylika aftryck. vi kunna I billiga dem. utan mäste tvertom anse dem, som ett intrång på egana rätten. Hvarje tänkande tidningelä-are sörskaffar sig nog del af det ästa vår periodiska press erbjuder, och de öfriga kunna ej fatta Geners ening. Deremot skulle vi. med Skånska Corresponlenten, hvars utfall sh förtydningar af den liberala pressen. vi för öfrigt finna högst sörÅstliga. önska att våra tidnings-litteratörer ville taga Ceyvers stil till rototyp för sin redaktion, och derigenom visa att de skretve för den bilade delen af samhället och ej för mobben. hvilket man nu ibland är lestad att tio. Måhända skuolle de derigenom småningom också kunna tta denna till sig i stället för att nu sänka sig till den. Att Geners mening i det hela är ådelt liheral. derom är väl numeej tu tal: löjligt. synes det oss der ör att servila blad vilja begagna vs satser till stöd för sina, sa-om just Skånska Correspondenten, hvilken I början papegoje-likt säger efter Geyers ord, för att sedermera leda af HV ett helt annat re-ultat, och StatsTidningen, hvilken, till försvar för ma anfall mot den liperala pressen, anför tidningarnes misshrnk i Pören1 Staterna, utan att märka att den slar sis sjelf värst, då den omnämer det faktum, att tidnängsartiblar för Prorinserne tillverkas i hufvudaden — tout comme chez nons — m. m. Men dessa jesuitiska konstrepp genomskådas alltför lätt. för att ens behöfva bekämpas. och de om på detta sätt använda Geyers tankar tyckas läsa dem ungefär på amma sätt, som man pa-tår att den onde läser bibeln. i Vi kunna emedlertid ej neka, att en och annan sats kan gifva anpdning till dnbbeltydning. och den utlofvade kommenteringen deraf af de tora tidningarne i Stockholm, hvilka dertill företrädesvis tyckas böra ega Tid, rum och förmåga, hade varit ganska välkommen; då detta likväl ej kett — och det år ej heller första gängen dessa herrar bryta sina lötten, . ex. nyligen med afseende på det af Allehanda utlofvade herigtigande den ensidiga kritiken äfrer Ole Bull, hvarpa vi ännu förgäves vänta — å vilja vi. efter de inskränkta tillgångar, som stå oss till buds, gripa ss an. och önska ingenting mer. än att det mätte leda till ytterligare liskussion, hvarigenom saken kunde blifva uANKOmligt klar. Detta anse ri för det enda rigtiga sätt att anmäla hrvarje vigtivare arbete, och hvarigenom allmänhetens appmärksamhet behörigen fästes på detsamma: det anda sätt, hvarigenom man verkligen bidrager till spridandet af ett dylikt arbete och de rikhaltiga ideer det innefattar: men ej att genom lånaa, vr sitt sammanhang ryckta, utdrag snarare försvaga än öka allmäntens intresse för detsamma. y Geyers utveckling af Rayalismens, Aristokratiens och Demokratiens Invaturalhistoria:s, för att bruka hans eget uttryck, är historisk, och der