Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1838, sida 1

Att vär lilla mönstring af Landsortstidningarne skulle våcka någon oro i lägret, som så obemärkt tänkte få befästa sig och, under den allmänna striden, göra det sig rätt beqvämt, inom sina tränga gränsor; men nu, på en gång ser sig öppnadt för allas blickar, och tvunget att strida med eller gå under, och att denna oro skulle blifva störst hos dem, som voro sämst utrustade, var att förutse, att önska, och bekräftelsen derpå finna vi i Landskrona Tidning N:o 36, der en insändare blindt förfåktar nödvändigheten af Landsortstidningarnes obetydlighet; högst naturligt, efter Landskrena Tidning sjelf är ibland de obetydligaste, och man ändå ej gerva ser någon öfver sig. På alla dess invectiver hafva vi derför ingenting annat att svara, än att, om ej artikeln förskrifver sig från sjelfva storheten på Qvistofta, hvilket mau vore frestad att tro, i anseende till storskrytet med det som utgår derifrån, så bevisar den åtminstone, att gallimathias hör till smittosamma sjukdomar. Om vi och någon annan tidning, utom Landskrona Tidning , som af verklig beundran tyckes göra allt för Qvistofta-författaren, någon gång upptagit en artikel af honom, så har det -kett för kuriositns skuldeller för det ett hvetekorn varit i halmlasset,