Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1838, sida 1

iiiiidssdsssfssssssgessmsss5.krm i git så djupa rötter, att man till och med hör satsen användas i omvändt skick, nemligen: att de medborgerliga qvalificeatioherne mindre uppskattas, om den som äger dem är jude —, hyse vi tvertom den fulla öfvertygelse, att lika litet som hvarje behännare till den herskande kyrkan ofelbart äger goda medborgare-egenskaper, lika litet uteslutas desse genom bekännandet till mosaiska trosläran. För att bevisa det förra , fordras just inga djupa forskningar, och hvad vi, för var del kommit i erfarenhet af, i afseende på det sednare, har för ingen del försvagat utan tvärtom stärkt vär öfrertygelse. Judarne äro menniskor som andra. De äro idoge, men mer och mindre, liksom andra; de hafva böjelser, som andra; de utesluta sig icke ifrån att gagna det allmänna, liksom andra: de äro inga större hexmästare än andra; det är blott i inbillningen som naturgålvorna och deribland det så kallade födgeniet är i allmänhet större hos dem än hos andra; och om de icke tillbakastötas, skola de icke stå mer isolerade än andra. Bort derför med desse från en fanatisk medeltid hemtade, af en Eisenmenger, en Ruhs, en Fries med flere judehatare uppvärmele sma historier, hvilka hafva så stort syskontycke med den heliga Inqvisitionens Autos da fe. förfärlige och menniskoskändantle i åminnelse; tv att tör trosbekännelsens skull bränna menniskor på bål, eller brännmärka dem till heder och medborgerlighet, liknar så der temligen hvarann. I Frankrike, Holland, Belgien, Hessen och Förenta Staterna, är juden statsborgare i oinskränkt bemärkelse. Med ringa inskränkning är han det i England, i Preussen, 1 Danmark och flerstädes. Alla dessa länder hafva hört fördomens, ängslighetens, orättvisans röst höjas emot Emancipationen och dess befarade följder; men följderne hafva uteblifvit och råsterne hafva dels tystnat, dels erkänt att de som låtit höra sig för saken , hade rärt. Och vi betvifla ingalunda att det kommer att ga likaså här 1 Sverige, Erfareuheten skall utan tvifvel lära oss att den fruktade öfversvämniug af judar, lika litet skall inträffa här som den inträffade annorstädes. De duglige stanna väl i allmänhet qvar, hvar hos sitt, och de oduglige, då de hitkomma hådanefter för att sig härstådes bosättat , bli väl åter bortviste, så väl som hvarje annan odugling, utan afseende på hvilken troslära han bekänner sig till. Så är var åsigt, och vi åtnöja oss med att för denna gäng hänvisa den , som är vän af att höra hvad erkändt competente författare-anctoriteter säga om saken. till Herders Blicke in die Zukunft. 3dje brefvet. Blott ett enda citat må hår finna en plats. Preussiska Statscansleren. Fursten Hardenberg. yttrade redan den 10 Juni 1815: Den vid Kongressen, af en öfvervägande majoritet yttrade mening och det på grund deraf fattade beslut, lemna ej rum för nagot tvifve, att det ju är hela Tysklands alfvarliga afsigt, att bevilja dess judiske innevånare medborgerlige rättigheter , mot det att de öfvertaga medborgerlige pligter, och att dymedelst ej allena-t för Christendomens sak vinna blott det. att en mångårig svår skuld af till en del grym ofördrag-amhet , inlösas på den rättsenligaste väg. utan ock det. att åt en talrik klass af Tysklands innevånare göra möjligt, att på öfvertygelsens milda väg ötvergå till det bättre.st ——