Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1838, sida 1

Vid första kungörandet af Kong. Förordningen om Judarnas emancipation, uttalte vi redan vår åsigt om dess form och dess princip, kort men bestämdt. Hvad som sedermera vår liberala press yttrat i ämnet, skulle sammanlagdt fylla en icke just så liten brochure; men vi tillsta, att vi deribland funnit föga, hvari icke ett af liberalismens första grunddrag, fördomsfrihet, saknas. Att således alla dessa yttranden icke ändrat vära åsigter. deri ligger ingenting märkvärdigt: men det torde icke vara utan all märkvärdighet, att ett af Brödrarikets liberalaste blad fullkomligt delar våra tankar i ämnet. Uti Morgonbladet för den 25 sistl. Augusti. heter det: Diskussionen angående Reglementet om Judarnas emancipation fortfar alltjemut uti de Svenska bladen, och det är icke utan med bedröfvelse man finner, att oppositionsbladen, långtifrån att inskränka sig till blotta klandret af sättet hvarpå emancipationen ägt rum, tvertom uti flere sina uppsatser uttala sig med en smaaktighet (Tranghjertethed) och en skraande. alldeles i Stockholms aktningsvärda Borgerskaps smak.t När fria pressen i det land, hvars constitutions andra 8 förbjuder judarne till och med tillträde till riket, yttrar sig så , synes det oss ingen spilld möda, att belysa emancipationsfrågan från en sida som hittills, så idt vi känna. blifvit alldeles förbigangen. Vi mena menniskorättens. Skulle vi dervid möjligtvis mötas af ett eller annat juridiskt-politiskt-statistiskt hrarföre?, så blir värt svar: hvarför icke? ty vi göre här ingenting annat än hvad vi i vårt första yttrande i ämnet, redan antydt. Vi sade: menniska är menniska; hon är fri, — vore hon ock född i bojor. Men man missförstode oss , om man ville anse detta som medgåfvo vi ens möjligheten, att hon kan födas i bojor. Hon kan det icke. Hon kan födas af den som bär fjettrar; men hon år derföre ickedessmindre född fri. Makten kan äfven påtvinga henne dessa fiettrar i arf; rättvisan skall aldrig göra det; och tiofaldt olycklig den i sådan träldom födde, om han icke anser som mål för sitt sträfvande, att befrias ifrån så skymfligt ok. I sin tillämpning, kommer emancipationen tillgodo: I:o de hår i landet födde judarne; 2:o de utrikes ifrån inkomne och här bosatte, och 3:o dem, hvilka framdeles inkomma och tillåtas bosätta sig. Hvad nu de första beträffar, så bör, i vär tanka, ingen af de allmänna rättigheter, som äro hvarje annan trosbekännares barn medfödde , kunna frånkännas Israelitiska trosbekännares barn, så vidt man icke på dem vill använda Romerska slafvens eller Parians lika ogudaktiga som omenskliga rättseller egentligen orättsförhållanden. Är det fraga om rättigheter som först skola förvärfras, då har man att tillse, huruvida aspiranten också äger alla de egenskaper som fordras för fullgörandet af de skyldigheter, som motsvara de eftersökte rättigheterna; men för att besitta allmänt anborne rättigheter, dertill fordras ingen annan egenskap. än den att vara född. De kunna minskas desse rättigheter, ja förverkas, genom brott, men böra det aldrig genom födsel ; ty alldenstund man födes oåtspord i afseende på både tid och ort kan man ock genom intet förhällande, ingen föreskrift upphöra; i födseln, att vara det lands barn, der man först såg dagsljuset; och för alla landets barn böra allmänna rättigheter vara lika. Ordningen träffar uu de icke infödde men hår i riket redan bosatte Judarne. De äga inga medfödda rättigheter. De äro icke landets barn, och borde alltså först hafva förvärfrat sig rättigheten att blifva medborgare, innan de tillgodonjuta den. Vanligtvis sker detta genom en laglydig vandel i allmänhet, förenad med gagnande verksamhet, i mån af individens råd och lägenhet. Förnuft och en sand statslåra såga. att desse egenskaper berättiga äfven den icke i landet födde, att till medborgare upptagas. 1782 års Reglemente sade, med afseende på judarne, nej härtill. Och grunden för detta nej — vi söke fram den möjligt bästa — kan hafva varit, att man anså judarne ur stånd att qvalificera sig till goda medborgare. Men långtifrån att förledas till en blind tro på denna sats, en tro som i fördomens lerjord sla