Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1838, sida 1

ABAB ———— Revy af Landsorts-tidningarne. (Forts. fr. N:o 10, och slut.) Götheborgs Nyheter, Allehanda och Tidningar, förtjena ej ens namn af tidningar. De synas, så väl till det yttre som ime, endast vara ämnade till makulatur. Lottsedeln år ännu för ny, för att derom fälla ett omdöme, Götheborgs Daghlad var ännu för kort tid sedan en af de bästa tidningar; men den är uppstånden i en ny anda och vi hoppas att denna förändring blir af samma betydelse i politiskt hänseende, som förändringen af Saulus till Paulus var i religiöst. Denna pånyttfödelse är så mycket fågnesammare, som : Sällan någon Saulus Paulus hittills blef; men väl mången Paulus Saulus, då han klef. Derpå hafra vi ett påtagligt exempel i Skänska Posten, hvilken, på den tid man i Chrislianstad samlade medel till Lindebergska ringen, talade ett, den sanna sfosterland-vännen värdigt språk , och bland annat med mycken skicklighet afslöjade Minervas taktik; men för ett par år sedans småningom och fiut, men dock ganska märkbart, sadlade om; man vill påstå till följe af någon extra befordran, ett stjernfall samt något nårmare förhållande till Vishetsgudinnan, hvilken, som hvar man och isynnerbet Kammarherren, Baron Boye vet och känner, gör sina dyrkare klokare med hvarje år. Nu tycks den rädas att uttala sin verkliga, bättre öfvertygelse och blygas att helt och hället visa sig såsom öfverlöpare, hvarigenom den pålagt siu egen, ej ringa, förmåga, band, som nedsätter den till ett betydelselöst mellanting. Christianstads Veckoblad redigeras utan all princip och urskillning, år en reservoir för både godt och ondt, nykterhetsifrare och bränvinsförsvarare, ljusets vänner och obscuranter, hvarigenom det blir fullkomligt karaktersiöst. Bohus Låns Tidning uttalade förr sin mening ganska frimodigt och följer temligen uppmärksamt lokala händelser ; men har nu sadlat om. Hallands Läns och Landskrona Tidning äro högst obetydliga. Den ses nare lefver mest på Logogrifer och Qvistofta-artiklar, vid hvilka ovilkorligen den gamla sanningen faller en in: man hav icke snille, för det man är gaten. Helsingborgs-Posten och Telegrafen, isynnerhet den senare, visa, då och då, att de hafva begrepp om publicistens pligt. att uttala Publikens mening. Någon gång har Telegrafen t. o. m. rätt goda råsonuerande artiklar. Sedan vi låst en insänd artikel i Helsinghorgs-Posten N:o 56, med öfverskrift: Vid Tidnings-läsning., måste vi dock suspendera vårt omdöme om nämnde tidning; ty ehuru uppsatsen är så svag och förvirrad, att den ej