Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1838, sida 2

hvad orsak deras fartyg kunna segla för lägre frakter än vi, ändså icke inser bebofvet af sådane åtgerder till den Svenska utrikes seglationens förbättrande, utan deremot medelst prohibitiva författningar för våra egna tungt beskattade — samt ökade förmåner för utländska fartyg ) alltjemt försvårar vår egen skeppsrörelse och sätter skeppsbyggnaden samt, såsom en följd deraf, den egna handelsseglationen på utrikes orter äfven med våra exportvaror utom möjlighetens gräns, hvad under då, om rederierne klaga öfver ett sådant corruptionssystem på den Svenska sjöfartens gebit; hvad under — om våra varf nedläggas och våra fartyg försäljas ech att såmedelst vår sjöfart med egna fartyg upphör, när vi icke fritt få inhemta den sörstärkning så vål i pecuniert som materielt afseende — när skeppsumgälderne icke för egna fartyg nedsättas i samma proportion som de tör utländningarne minskas — igenom hvilka fördelar vi kunna sätta oss i tillfälle att åtminstone sauvera de kapitaler, som, genom det utländningen utförer rära varor, för landet gå förlorade. Eller skall man på sådant sätt, äfven i detta afseende, än längre qväfva vår industri till uppmuntran för främmande nationer att föröka sin handelsflotta, för att skörda af vår efterlätenhet, och dymedelst än längre fortfara att utvidga de kräftsår, hvaraf handelssjöfarten är nära att förtäras. Hvad vi ofvan anfört och insändaren adagalägger i sin artikels andra period, utbe vi oss, att opinionen uppe mäårksamt måtte jemföra, och vi hoppas dä, att den skall gifva sitt domslut i öfrerensstämmelse med vår oefiergifliga sats: att Götheborgs minskade skeppsnumerär icke är ett verk af 1809—1814 årens konjunktur, utan af regeringens uraktlåtenhet att genom gagnande åtgerder följa tiden, utländningens exempel och efterkomma folkets vilja, då den i vårt konstitutionella samhälle måste vara regeringens lag. (Forts.) ) Det är ingalunda vär mening att commerciela traktater emellan Sverige och andra nationer, om ömsesidiga fördelar, för vår sjöfart kunna vara menliga; tvertom anse vi dem ganska ny tiiga, när nemligen vär vinst på handelsvågen ballancerar utländningens — och när sådane traktater utgöra de bästa medel att befrämja afsättningen af våra produkter; men kan utländningen icke undvara dem, så mäste det natnrligtvis skada vår skeppsrörelse, om vi sätta honom i tillfälle att med egna fartyg afhämta desamma, Man påstäår att vid iakttagandet af ett fullkomligt reciprocitets-system förmanerne å ömse sidor mäste vara lika och att söljaktligen ingen större fördel kan lemnas vår egen sjöfart, än den nations med hvilken vi derom öfverenskommit. Må detta vara med afseende på tull och skeppsumgålder ; men gif våra inhemska fartyg andra förmåner och befria dem från sådane onera, hvilka nu ensamt besvära dem; låt äfven fartyg, som för utländsk räkning blifva byggde i Sverige, tillgodonjuta någon större förman Ån hvad man i allmänhet beviljar andra fremmande fartyg, så skall derigenom skeppsbygsnaden och skeppsrörelsen ansenligt uppmuntras och befordras. A —ö—— ———k— r— — (——