— ——————— Om Svenska Handelsflottans förfall, (Forts. fr. N:r 80 af G. sj. II. o. S. T.) Af allt detta finner läsaren, huru oriktigt insändaren beskrifver orsakerne till den högre skeppsnumerär vi räknade under den af honom uppgisha tid: att det icke var hvarken Svenska eller utländska kapitalister, som genom nybyggnad på inhemska varf ökade vår skeppsrörelse, och att ej heller ensamt af kovjunktnrens fall desammas antal kunde förminskas, då äfven derefter de voro otillräcklige för vår egen export. Men orsak måste dock gifvas. hvarföre Götheborgs handelsflotta förminskats vch förminskas samt sluteligen till sin existens alldeles måste komma att upphöra; och blott genom en Jluten forskning i perioderna af Svenska handelns och sjöfartens historia komma vi svart till öfvertygelsen, att då seglatsen på verldshafren blef, hvad den nu är, lika fri för alla nationer, skulle en täflan dem emellan uppstå, och att den nation som kunde bygga och utreda fartyg för minsta pris, som inrättade och utrustade fartygen efter den lokala seglationen, som iakttog den bästa hushållning om bord, som förskaffade sig det flinkaste sjöfolk och kunnigaste befäl, hvilkas intresse (förenadt med rederiernas) och skicklighet osvikligen påskyndade lastning och lossning samt resornas lika säkra som hastiga fortgång, oundvikligen skulle åga företrådet. När nu allt detta med tilltagande förbättringar befordrades och iakttogs i alla andra länder, då vi deremot i Sverige stodo på samma — om icke i mycket på sämre — fot, ån vi gjorde för 190 år tillbaka; när Regeringen under mer ån 20 år varit i erfarenhet utaf huru vår handelsflotta är från år, steg för steg, sammansmultit och förfallit; buru som våra skeppsrederier nödgats sälja sine fartyg just derföre, att bristande inrättningar och prohibitiva band betaga oss möjligheten att bilda sjöfolk, att förbättra vår navigation, att bygga samt utrusta skepp för samma pris — och följakteligen att segla för lika frakter som andra natiorer; då vi, blott på en landssaderlig vink, kunde bygga — och segla för mindre, till gagn och båtnad för landets alla nåringar, och hurusom utlåndningarne (serdeles Norrmännen, hvilka just derföre köpa fartyg att de kunna) draga fördel af vår frakthandel. Och når denna vår Regering, som varit i tillfälle genom Commerce-Collegium, och detta genom Konsulerne, att inhemta underrättehor buru det går till vid sjöfarten från utrikes orter, samt af