Utdrag ur ett manuskript, kalladt Resan på Nordstjernan. Petition af Landoch KSjöfoelar. i ödmjukhet efi erlemnad till Nykterhetasällskapet derstådes. Högvördige och högtärade Ledamöter af Nykterhets-sållskapet! Vi hönor, kycklingar och pullor af alla slag, så ock gäss, ankor och annan vattufogel, våga underdånivast anropa Eder om hjelp och bistånd i vår nöd och värt betryck, i den ödmjuka förväntan att vår klagan hos oder finner nådigt gehör, alldenstund vi äro liksom änaturliga medlemmar af edert vårda sällskap: ty vid vår bästa tupps respectable kam kunna vi bedyra, att aldrig en droppa potatislikör. eller annan spiritus någonsin kommit inom vara nyktra näbb, eller suktat våra vattnähkande strupar. Vi lefva i ett tidehvarf af den högsta humanitet och upplysning, då tryckpressen aldrig hvilar, utan oupphörligen utpressar vishet, för att hu. manisera, urbanisera, civilisera, cultivera och illustrera menskligheten; då den förhatliga slafhandeln blifvit afskaffad, på det Negrerne i det irie af Afrika må, nu som förr, fritt slagta hvarandra; då Judarna emanciperas, å det de ostörda och på medborgerligt sätt må drifra sitt achackrande; då det förderfliga brännvinssupandet utrotas, på det, enligt den vises ord, vinet må fröjda menniskans hjerta; ehuru menniskorna nu för tiden sällan hafva hjerta, utom en och annan förälskad dame, som dock gerna ville afstå sitt med hull och hår till någon liebhaber; eljest lefva vi temligen hjertlöst; ja slutligen , alldenstund vi befinna oss i ett tidhvarf, då allt är parti, såsom absolutism, servilism, liberalism. radicalism, aristocratism, mysticism, rationalism. Jesuitism, Catholicism, legitistn, nykterhetscism m. m. på ism; så måtte väl ock finnas ett parti, som vill ätaga sig vår sak och afhjelpa värt förtryck; ty så gudlösa tänka vi oss icke menniskorna. Huru hårdt förföljdes icke de första Christne under Diocletianus, Judarne under de första korstågen , Indianerne under Cortez och Pizarro. Protestanterna under Carl 9:de i Frankrike, och kättare under Philip den 2:dre, men alla dessa förföljelser togo dock en gång slut och lära väl aldrig återkomma; — skall då aldrig förföljelsen mot oss en ända hafva? — Har man så helt och hållet förgätit våra lysande förfäders välgerningar? — Det gafs en tid, då foglarnes flygt afgjorde statssaker, och måhända bättre åän mången Minister och nutidens Statsråd; fällde icke de helige hönsen i det vidtfrejdade Rom utslaget, hurnvida valet af Consul (General-Consuler gåfvos då ej) skulle anses rättsenligt? — och det mera samvetsgrannt, än mången domstol nu för tiden väljer jurimän. — Hafva icke gåssen räddatCapitolinm, hvarifrån den Helige Fadren nu tilldelar aflat åt den catholska verlden ? Förde ej korpar mat till propheten Eliam, och var det ej en korp, som förhjelpte Valerius Corvus till segern mot Gallern? — Ar det då rätt att så belöna ättlingar af lysande förfäder, och det i en tid, då hos menniskor fådernas förtjenster belönas på barnen intill tredje, fjerde, femte och sjette led. Dock innan vi väga framföra till Eder vår underdaniga bön, tillåten oss tekna en svag bild af vårt rysvärda lidande. Det gifves männer, ty värr af ansecnde, som på vår bekostnad vilja förvärfva sig namn af menniskovänner; så påstår t. ex. en Biskop, förut Professor i Naturalhistorien: djuren känna ej smärtan så lifligt som menniskant, liksom menniskan icke äfven hörde till djurriket; och Läkare, som åro förtroligare med döden, än andra menniskor äro, recommendera efter hvarje sjukdom stekt kyckling och fogel, samt att hvarje svagmagad Dame skall stärka sig med hönssoppa, liksom naturen ej hade andra stärkningsmedel. Om Damerna i stället för stillasittandet vid romans. låsning och spelbord, togo sig en promenad i fria luften; om de i stället för att på balar upphettas genom dans och afkylas ET is, begåsvo sig i tid efter tarflig spis, liksom våra pullor, till ro och hvila, skulle de stå upp friska