sch muntra och ej behöfva belasta sig med hönsmerd, Den glada årstid, då menniskorna uppfriska sig ined brunnsdrickning och bad, är just vår skräcktid, och om Päsk blifva många tusende af värt slägte förstörda i sin första blomma — äggblomman; — de gudlösa conditorerne, eller Schweitzarne (som de kalla sig) , missbruka äfven vara ägg till hvarjehanda skadligt klefs, och de annars ömsinta husmödrarne misshandla oss på samma sätt , för att dermed muntra sina mån. — Eu Las Casas talade för Indianerna, en Wilberforie för slafvarne och Judarne tala tör sig sjelfva, — hvilkas lag dock , liksom Mahomets, talar för svinen och förbjuder deras åtande; men hvem talar för oss, eller skyddar vårt slägte? Ack! sjelfva S:t Simon, som liknar oss i att anse qvinnan gemensam, har dock förgätit att tala för vår gemensamma rätt till lifvets ostörda besittning. — Att således förföljelsen mot oss är orättvis och vårt lidande stort och oförtjent, torde det respectiva sällskapet lika klart inse, som det lär medge att det ej heller saknas oss förtjenst, talanger, skicklighet och förstånd ; hvilket vi dock med några exempel vilja bestyrka. Hvilken recensent kan t. ex. skarpare, mer genomträngande och utförligt anmäla ett opus, än våra höns omkackla de nyvärpta äggen? — Hvilken Catalani kan vål i drillande måta sig med en näcktergal? Hvilken Tanddoktor, än så beringad, kan i beprisandet af sitt namn täfla med Kuku, eller Göken; och hvilken Filosof med sin skarpa blick bättre genomtränga det mörka, ån en uggla, eller någon modersömhet öfverträfta Pelikanens. Hvilken budbärare var väl mera välkommen, än Noaks dufva med olivqvisten ? Hvilken spion ihärdigare och bättre, än hans korp? — Förtäljer ej dessutom den gamla sagan att tvenne korpar buro nyheter till den gamle Oden ; ehuru ingen af dessa raporteurer blef hvarken Hafeller Justitie-Canzler; vare sig emedan denna konst då ej var så älskad som nu, eller att den verkliga förtjensten och det sanna snillet äfven då blefvo ohelönta. — Vi tro oss ej behöfva anföra flera exempel af våra egna och förfäders talanger och förtjenster för att beveka ett så ömsint och välgörande sällskap till ingående af en Fogelförening, för att skydda värt slägte; och anse öfverflödigt att nämna det stiftarena böra vara rika och ansedda män; emedan den stora hopen eger med apan den egenskap gemensam att efterapa — särdeles de tongifvande. Ville sådane män afstå ifrån förtärandet af ägg och sogelkött, skulle snart värt slägtes gyllene alder återkomma: isynnerhet om för den hårda och svåra årstiden bereddes oss en liten höusoch spiskammare, der vi mot en ringa afgift kunde bespisas. Gerna vilja vi då af värt rika sjäderförråd till ersättning affälla atskilliga fjädrar till mjuka bäddar för de respective stiftarne af fogellöreningen och till vissa prydnader för dem och deras damer; (samt till en underlättnad för den yfverborna (såthen, som i sin egenkärlek tror sig hafva tillräckligt egna fjädrar för sin utflygt efter prenumeranter, utan att vilja bemärka eller viddtännas de många lånta, som här och der blifvit talrikt instuckna, och utan hvilka han, bra snarlik Platos menniska. ej skulle flyga längt). — Om denna vär ödmjuka begäran gynsamt motsvaras, skola vi aldrig upphöra att framdrilla, kackla, pipa, snattra och besjunga Det respect. zällskapets pris och beröm. På foglarnes vägnar Slaghög frorpp, Canzler. Fogelråd.