Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1838, sida 1

—— ———— — —u—j I frågan om reglering af sjöstädernas i Riket inkomster at handel och sjöfart samt kontroller att dessa icke användas till annat ändamäl. än det, hRrartill de blifvit beviljade, äfvensom huruvida ytterliga anstalter för handeln och sjöfarten må vara af nöden, hur Reg. förklarat: att i sjöstäderna böra föras serskilta råkeuskaper, dels ötver alla afgifter af hvad namn och slag som hel-t, hvilka utgå af handeln och sjöfarten. dels ock öfver utgifterna i och för handelns och sjöfartens nytta och tördel: art dessa räkenskaper böra för hvwje är inom April månads utgang följande aret afs-intas och ingifvas till Magistraten, som derefter ej allenast skall kalla Borgerskapet, för att inom sig välja Revisorer till det antal hvarom ösverenskommelse kan träffas, utan ock inom sig utse tvenne af sina ledamöter att i revisionen deltaga; och att, sedan räkenskaperna blifvit reviderade och godkände, räkenskaperna aterställas till Magistraten, som diat derefter åligger. att senast inom Sept. månads utgång insända dem till Kongl. Maj:i hefallningshafvande i Länet, hvilken sedermera bör mom arets slut desamma till Kommerse-kollegium insända, med vttrande: hurnvida stadens inkomster af handeln och sjöfarten blifvit använde till föreskrifna ändamål: om för handeln och Sjöfartsrörelsen några ytterligare anstalter erfordras, hvarom staden vore pligtig att vå i författning 3 samt hurnvida Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner anledning föresla, att afgifterna n handeln och sjöfarten böra fortfarande utgå efter fastställd taxa, eller Glenns eller minskas, hvarigenom Kommerse-kollegium komme i tillfälle att närmare känna förhållandet i nämnde afseende, och att kunna bedöma i hvad mer eller mindre mån dessa afgifter inverka på enskilta ståders eller Rikets handelsrörelse i allmänhet, samt om skäl vore att hos Regeringen föreslå ändring i de derom meddeldta stadganden : börande hvad sålunda blifvit förordnadt, från och med nästkommande år bringas till verkställighet. STOCKHOLM d. 22 Juni. Hufvudstaden har i de sista dagarne varit vittne till företeelser. som såkerligenlänge skola bibebållas i minnet. Reflexjoner erbjnda sig i mängd: men hsarken skulle utrymmet bär vara tillräckligt för deras framställning, eller är redan i dag rätta ögonblicket dertill inne. Försökom emedlertid att gifva en kort faktisk sammanställning . ett slags species facti, af förloppet, ntan att lemna orsakerna ur sigte, hvilka göra händelserna begripliga, så vidt psychologiska egenheter och anonalier ej göra all förklaring omöjlig. Svenska folket har nu i nära aderton ör sett Regeringens åtgärder och handlingssätt diskuteras af pressen och hyser icke ringaste tvifvel om sin grundlagliga rätt dertill, likasom det ock år icke mindre fast öfvertygadt, att, utan rättigheten att diskutera Regeringens åtgärder och de Konstitutionelt ansvarige Regering-medlen marnes offentliga lif och karakter. Tryckfriheten åtminstone i politiskt hänseende är af noll och intet värde. Då denna diskussion begynte, under hvilken en hel generation nu uppväxt, som snart inträder i det verksamma lifvet, försöktes väl att i tryck förneka och bestrida rätten och den meningen framställdes , att Regeringens åtgärder voro Konungens gerningar, att tadel af regeringshandlingar utgjorde ingenting mindre ån lasiligt tal mot Konungens höga person, och att ehledes — slutföljden är oafvislig — Sverige ännu, i trots af 1809 års ievolution och konstitution . befinner sig under enväldet och icke år en konstitutionell stat. Men frågan blef redan i hörjan så fullständigt utredd och den motbjudande sofismen , att den fria Statsförfattningen endast vore ett bedrägeri, ett med en representatif larf utstyrdt envälde, så klart afsläjad och så kraftigt tillhakavisad, att sedan sexton år tillbaka ingen menniska med ringaste tankeförmåga varit derom tvifvelaktig och ej beller någon författare behöft eller ens bordt deraf taga notis. Ty att inlåta sig i ett försvar för satser, som fullkomligt stadgat sig såsom ariomer i allmänna tänkerättet, är redan att väcka tvifrel om deras sanning; och att upprepa vederläggningen af uppenbara absurditeter, hvilka hvar man inser: år, helst när de revoltera allmånna kånslan, på en gång ett öfverflödsverk och att visa absurditeternas försäktare en allt för stor ära. Om en charlatan uppträder och påstår att två gånger två åär fem, så är att höra på honom redan för mycket, men att svara derpå och inlåta sig i diskussion , är något hvartill ingen menniska , som bår aktning för: sig sjelf såsom förnuftig varelse, bör nedlåta sig. Utan att pressen brydde sig om de repetitioner af läran, att styrelseåtgårderna voro Konungens gerningar, hvilka då och då ifrån någon åaJarierad penna läto höra sig, fortgick och i en lång följd af år diskus2A. ANP — 15 la a ton 3 länat från Tidningen Freja. SN Ä