— — 2 —24 ST OO SEN Arr PT FEAT Det hörer ej hit att nu undersöka alla åändamål och biafsigter med denna aktion, och ej heller de omständigheter, som favoriserat densamma och förmodligen fostrat tanken att den anställa. Såsom förklaringsgrund för de händelser , hvilka hår äro i fråga, behöfs endast sägas , att hos Allmänheten väcktes icke blott den aldrastörsta förvåning , utan rent af kovsternation, att nu se rubricerad, såsom högmälsbrott och lastligt yttrande mot Majestätet, den rättighet att äfven med skärpa granska och tadla styrelsens åtgärder, hvilken i så många år oqvaldt utöfvats och som ingen föreställde sig möjligen skulle kunna vidare sättas i fråga. Då hvar och en nu mera begriper, att, utan rätt att granska och tadla Regeringens åtgärder, Tryckfriheten i politisk mening är ingen, så skulle ock i följd af denna konsternation nödvändigt inträlla, att om ej alla, dock de fleste sågo uti aktionen mot Assessor Urusenstolpe ett dödshugg måttadt ät hela Tryckfriheten, åt nationens dyrbaraste rätt, och denna rätt ingenting mindre än tillintetgjod; — en opinion , hvaruti de ock ej skulle åga orått , om hvad som en gång för ett folk blifvit vana och behof kunde undertryckas, om en Jury vore bunden eller ens generad af prejudikater, och framförallt om Svenska nationen urartat och blifvit. depraverad till den grad, att segheten vore nog stor, att alla författare, utaf det öde som träflat Assessor Crusenstolpe, läto alskräcka sig från att yttra sig om Regeringen. Denna föreställning, att ingenting mindre än Svenska folkets hela ytranderätt var i dödsfara, förklarar på en gång det utomordentligt spånda deltagande, hvarmed Allmänheten följde utvecklingen af aktionen och afvaktade dess utgång, samt det lifliga intresse, hvartör den anklagade blef föremål, hvilken det anställda åtalet på detta sätt identifierade med nationens vigtigaste rättighet, ja rent af med nationen sjelf. Anskönt konsternationen var stor då aktionens anställande och rubrik blefvo kände, så kunde den likväl icke ens förliknas med den indignation, som allmänt låt höra sig ölrer Presidenten Roscns och den Hindbeckska divisionens val af Jurymän. Icke eu bland femtio tvekade om utgången och den anklagades fällande, när detta val blef bekant. Ingen röst låt höra sig till försvar derför: äfven de mest loyala tadlade det högt, och till beder för Svea Hofrätt bör sågas, att bland lIofrättens egna embetsoch tjenstemån Herr Presidentens och IIindbeckska divisionens uppförande icke minst allvarligt ogillades och beklagades. Denna på en gäng deciderade och varma sinnesstämning hos Allmänheten. och i synnerhet bland de bildade klasserna, förklarar det förut här i Sverige ohörda nppträde, som ägde rum da den fällde uppfördes i Svea Hofrått, för att höra sin dom afkunnas. Folket — och mäårkom väl att folket hår represeuterades endast af bildade. bättre klädda personer — betygade med virats och hurrarop sitt lifliga, oförställda deltagande för Assessor Crusenstolpe, emedan det uti hans såg sin egen sak , emedan han nu jeke mera var den enskilta personen, den roaude och underhållande skriftställaren, utan i ordets egentligaste bemärkelse hade blifvit — Nationens man. Och de stampningar och det sor! af ovilja. som i Hofrättens sessionsrum yttrade sig så högt under domens uppläsning, att det till och med ölverröstade den läsande, hvad vore de annat än uttryck af samma indignation. som man öfverallt annorstädes fick höra. vi försvara visserligen icke denna scen, vi förklara den blott. Vi beklaga hvad som hånde, ty äfven Domaremakten äger sitt majestät, men vi beklaga i första rummet när Domstolen sjelf glömmer detta majestät. Samma indignation, hvilken emot Presidenten Rosan och Hindbeckska divisionens ledamöter gaf sig luft i Hofrätten, genom sorl och stampningar, manifesterade sig äfren mot Justitiekansleren Nerman natten emellan Onsdagen och Thorsdagen medelst inslående af haus fönster; och åt tillförordnade Hofkansleren Hartimansdorff säges äfven enahanda opiniensytring hafva varit ämnad, i fall opinanterne rätt vetat hvarest han bor. Äfren dessa opinionsyttringar försvara vi likaså litet, vi explicera dem blott; vi inslämma till och med helt och hållet med H:r Baron och Ofrer-Ståthållaren, att så beskaftade opinionsyttringar till ingen ting tjena, på sätt H:r Baron och Öfver-Ståthällaren säges i ett af sina tal till publiken hafva under nämnde natt förklarat. Äfven utan sådana handgripliga bevis på impopularitet som inslagna fönster, är H:r Nerman troligen ändå den mest impopulära embetsman, som någonsin i Sverige lefvat; och H:r Hartmansdorsi följer honom på icke långt afstånd. Någon annan våldsamhet ån inslåendet af II:r Nermans fönster säges dock icke hafva blifvit begången. Ärven vid detta tillfälle läfer den samlade folkinassan, till aldrastörsta delen bestått af bättre klädda personer. Många egna och karakteristiska anekdoter och infällen berättas ör öfiigt ifran denna natts upptråden och äfventyr, hvilka troligen vid den olifvande Polisundersökningen komma i dagen. Inslåendet af några fönster hos en impopulär minister, hvilket i andra infrudstäder äfren någon gång händt, utan att man dervid fästat särdeles stor vigt eller låtit sädant gå sig till sinnes, blef emellertid här anledningen ill de mest utomordentliga försigtighetsmått och kraftmesurer, såsom hade ngenting mindre ån ett uppror eller en revolution varit å bane. Redan tiligt i går på morgonen omgafs Kongl. Slottet med militår, kanoner placerales nedanför Logården vid kajen , passagen genom slottet öfver borggården, innars öppen för Allmänheten , stängdes, vakterna fördubblades , kommunicationen emellan staden och Skeppsholmen spärrades, kanonslupar lade upp å strömmen midt emot Logården och Slottsbacken, Uplands Dragoner ryckte n i staden och fattade posto i Knngsträdgården; piketer utsattes, skarpa skott blefvo, såsom det allmänt berättats, utdelade åt trupperna; extra konelj hölls och en proklamation af Öfver-Ståthällaren anslogs på knutarna och ästes bland Statstidningens NB. icke-oficiella underråttelser. ilufvudtadens invånare skådade med förvåning och nyfikenhet alla dessa anstalter, ch fastån väderleken var regnig och obehaglig allt ifrån middagen , så såg nan ständigt en stor mängd promenerande på Gustaf Adolfs torg, Nya Bron ch omkring slottet, som frågade hvarandra hvad allt detta skulle betyda. ;ramåt kl. 11 på aftonen tycktes dock de fleste hafva gått hem till sig; på iron och torget märktes ej mera rörelse ån som vanligt vid denna tid på ftonen. Omkring kl. 12 lärer dock några samlingar af nyfikne stadnat på justaf Adolfs torg och Regeringsgatan, hvilka militären gjort försök att 1 PSA 13A4 Urq—i-— —e ( e49......o)o...g...:F1..