Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1838, sida 1

W33n3n3n3n3n3n3n3333n333n — borgerlig frihet i högsta grad beroende. Häraf vill tydligen inses, att om fabrikanten äger privilegium, som hindrar förbrukaren att tillhandla sig en vara af samma slag, af bättre qvalitet och till lägre pris än den, som den förstnämnde tillverkar , han derigenom sättes i tillfälle icke allenant att — då han icke saknade medel till rörelsens utvidgande i stort — undanröja all medtäflan af den enskildta idogheten, att älven fuska ensast i stort, då boniteten af hans tillverkning icke är med någon annans underkastad täflan, att sälja sin däliga produkt till hvad pris han behagar, och att följaktligen intärselsförbud icke bör utsträckas till sädane varor , hvilkas consumtion vi icke kunna undvika: Vi vilja till nägon del medgifva författaren; att hos oss, i vissa fall; den inhemska industrien ännu endast är en spåd telning, som mäste, likasom ett nyligen planteradt ungt träd, omhägnas och skyddas; intill dess den hinner tillräckligt att rotfästa och utveckla sig; men då måste ock den ena industrigrenens utvidgning icke befrämjas på bekostnaden af stamträdets öfriga telningar. I de tall den slagit rötter och kan värna sig sjelf, bör dess tillvext icke genom någon omhägnad förhindras. och ej heller denna industrigren genom sin f. ia utveckling draga saften från de öfriga. För tillverkningen af skeppsförnödenheter har industrien tillräckligt utvecklat sig. Om det är skål att fabriker lemnas större skydd än handel och bkfrige näringar. så synes detta skydd i första rummet böra lemnas dem, som förädla inhemska raämnen och företrädesvis dem, igenom hvilkas produkter handeln och sjöfarten samt följaktligen alla andra näringar belordras och förkofras, neml. skeppsbyggerierna. llvilka fabriker kunna väl med dem jemföras 7 De förädla vara för annat behof mindre användbara träraror; de gifva nästan alla slöjdidkare sysselsättning; de befordia afsättningen af hvad jorden gifver och bonden har att afyttra; de befrämja bandel och sjöfart: utförsein af värt öfverflöd och tillförseln af hvad vi behöfva; de äro ock de bästa medel, igenom hvilkas åtgärd de för sjöfarten behöfliga fabriker kunna bibehållas och förkofra sig. Men detta skydd bestar icke uti att förbjuda hvad i Sverige behöfrer införas: (et kräfver den oinskränktaste nårivgsfrihet och tillåter eh hvar att i alla hänseenden sig af nämnde näringsfäng begagna. om vi för vår sjöfart använda utländska fartyg, så stanna ju alla de tördelar vi draga af skeppsrörelsen i utländningens händer 3; sker det åter med egna skepp, så gifver deras byggnad de fördelar vi redan uppräknat, tusentals personer emplojeras derigenom af sådant folk. som icke saknas för de öfrige näringarne; hvad Sjöfolket för sitt underhall behöfver, tages inom landet, der den behållna fraktförtjensten och hvad sjöfolket sparat äfven stannar qvar. Men ännu mera nytta ästadkomma skeppsbyggerierne. De bygga ötverloppssartyg för vår egen handel, icke blott att dela andra länders fraktgods, utan ock att till utländningen försäljas, hvilka icke sakna afsättning, emedan man i intet land kan bygga fartyg för bättte pris än här, och hvaraf allt vi drage en betydlig vinst. Således och då skeppsbyggnaden hos oss endast kan befordras igenom det, att våre fartyg kunna utrustas med mindre kostnad än andra nationers , måste en fri införsel äfven af skeppsutrednings-förnödenheter vara lika nyttig som den är nödvändig i alla industriens verkningsgrenar; och då arbetslönerne vid tillverkningen af segelduk och tågverk äro så mycket lägre i Sverige än i Ryssland och andra Ostersjöorter, att besparingen härå motsvarar transportkostnaden från dessa ställen, kunna ju våra segeldukstillverkare och repslagare få hampa och lin här ur första hand till hvad dessa varor kosta i nåmnde länder, och hafva följaktligen, med samma vinst som tillverkarne der kunna påräkna, en ökad afsättning genom det skeppsbyggnaden hos oss i tilltagande befordras. Må man derföre medgifva fri införsel af alla för skeppsbyggnad och skeppsutrustning nödiga rudimaterier och fabrikater; må man så väl för skeppsbyggerier som andra nyttiga fabriker och anläggningar begagna utländska capitaler och alla andra medel, som å utrikes ort fås till lägre pris än här; må man ock dervid använda utländska arbetare, och må äfven främlingar vara Svenska skeppsredare , när fartygen äro byggda i Sverige, segla med Svensk besättning under Svensk flagg, då landet deraf kan skörda vinst, då den inhemska skeppsrörelsen såväl som handel och näringar derigenom utvidgas, förökas och förkofras. Hvem är icke af lika tanka med insändaren, att ett af. hufvudvilkoven för ett lands industri-utveckling är egendomssäkerheten ; men vi finna deremot att den, som uppoffrar sina penningar på stora och dyrbara fabriksanläggningar, har likasom alla andra medborgare derföre sin säkerhet bevarad uti landets lagar, och om af skenbara skäl man den ena dagen beviljar honom förmåner , som den andra dagen af verkliga skäl blifva honom beröfvade, då dessa förmåner kunna vara menliga för andra nöringar, lika nyttiga som eller mera nyttiga än den han bedrifver, så är det väl rättvist, att den enskildtes intresse gifver efter för det allmännas fordringar , då denne, för den förlust honom. derigenom tillskyndashar sin talan öppen att söka ersättning af den eller dem som vederbör. Det vare derföre icke sagat, säger insändaren, att dessa förmäner skola blifva beständiga ; men de böra fortfara tills vidare , åtminstone få tillgodonjutas så länge, att då de en gång återtagas, ingen förlust drabbar den, som de blifvit beviljade , hvilket insändaren anser vara icke mer än en billig och rättmåtig fordran. Här har insändaren framkallat en kostlig ide, eniigt hvilken det vill synas som vore egendomssäkerheten, såsom hufvudvilkor för indnstriutvecklingen , tryggad genom det, att man monopoliserar en stor anlägg2— a ORSA Amn D 2 22 — cA. 51 IAYFAHGAH AJLA IÖ.