Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1838, sida 1

— nom denna sluss, och platsen för afsaln af dessa varor flyttas från stora Torget till det utom förra Drottningporten anlagda. Vestra vallgrafven borde fortsättas och med nya quayer förses, samt till lika djup med de öfrige uppgräfvas fran den plats, der quayerne nu, sluta, ned till nya vägen at Masthugget och den bro, som der finnes. Äfven här skulle avläggas en sådan sluss, som den nyss omförmälte, och deröfver en brygga, samt derntom den kanal vidtaga, som, enligt mitt project, kommer att i Pustervik anläggas. Den i Rosenlund anlagda brygga skulle, till hvalfvets beskaffenhet och djup, sättas i lika skick med de öfriga bryggorne. Med sina bada yttersta ändar skulle således genom dessa slussar vallgrafvarne komma i samband med elfven, äfvensom pa midten med stadeus kanaler. Nya dämmen med afloppsJuckor fingo byggas, dels vid vatten-reservoiren vid Kungsporten och dels vid Spruthuset vid vestra hamnen, så att vatten tidtak kunde insläppas i östrå och vestra Hamnkanalerne. då sädant ansågs nödigt. Det i vallgrafvarne upptagua umdder borde begagnas till fyllning af de kring Allerne och Fattighusän belägna sanka ställen. Vi återkomma nu till den punkt, hvarnti jag aldrig Järer komma att afgifva min röst i likhet med H:r Major Ericssons förslag. nemligen: Hamnbygenaden. Herr Majorens anmärkning emot mitt project. attingen plats skulle blifva att tiliga för ånghåtars landlägening, är origtig och innefattar ett omdöme, som skule det arbete, hvarmed Elsstyreleen tu ar sysselsatt vid störa Bommen. vara utom all betydelse. Jag har gjort mig det begrepp om detta arbete. som vore meningen att utsträcka stadeus quay till estacaden och derifran till badhuset, samt att använda denna anläggning till plats för ånghåtar: hvarföre jag ocksa lemnat ovidrördt ett ämne, som jag trodt endast bero af denna plans ufförande. Platsen ifråga är väl dessutom för nämnde ändamal bade den rätta och den mest tjenliga. I öfrigt torde H:r Majoren svarligen med Götheborgs Tulljournaler kunna bevisa, att spannemal i allmänhet bitkommer med fartyg af större djupgående än 12 fot, hvadan således kan antagas att nästan alla spahmålslaster kunna lossas directe fran fartyg till magazin i Sänkverket i Naästhugget. Raffragten äter för salt. från den af mig föreslagna bassin till magazin. intilldess fartygen lättas upp till 12 fot, är en sadan småsak, att den ej kan komma i beräkning. da distancen icke utgör 200 alnar. i Fartyg öfver 15 tot maste alltid stadna utom eller vid Klippan. Att quayen från Badhuset till Jernvagen skulle anläggas blött för nudders uppiäggning derinom, är en origtig tydning af mitt förslag: ty detta innefattar, att en kanal skulle inga midt i Pustervik, lika med den vid Jernvågen. och platsen användas för upplag ej mindre af jern, om så behöfdes, än af bräder, tjära och sill. En naturlig följd blefve väl, att djupet langs hela quayen och i kanalen gjordes lika med det vid Jernvägen nn varande, så att pramar, skutor ftrån eltven och mindre fartyg med sill kunde från Jernvågsrännan inga och följa denna quay hela vågen utefter till Radhu-et. Etter dessa paminnekger och meddelanden får jag förklara att Herr Majoren Briesson, genom sine erinringar vid mitt förslag, ej kunnat öfvertyga mig om origtighet deruti, heträsflande det projecterade arbetet i Hamnen. Å Herr Majoren har utgatt från en allt för ljus synpunkt i afseende på vår stads handel och dess blifvande tillvext. Utan att vilja se saken fran en allt för mörk sida, far jag dock härvid anmärka, att nu-tiden snarare utvisar motsatsen af concentrerad bandel, än gifver anledning att hoppas det etablerandet af en Handelsplats, derpå beräknad, skall lyckas: För någre hundrade år sedan höllos norra Europas handelsmarknader uteslutande af och i Hanseståderne, hvilka med tiden fingo sine medtäflare; och huru många stora biandelsståder finnas icke nu? Inom Sverige behöfva vi blott vånda våra blickar på den directa handel, som uu äger rum från Gefle, Norrköping, Westervik, Undevalla och flera ståder, hvilka förr begagnade Stockholm och Götheborg till nederlagsorter, men numera skeppa sitt jern, tråd Åc. directe på verldens aflägsnaste delar; och hemföra derifrån egna laster; och jag tror Herr Majoren Eriesson i denna stund är sysselsatt med arbeten som hafva afseende på Trollhättans beslutade utvidgning, hvilken väl skall medföra att städerne vid Wettern och Wenern, i sine 10 fot djupgående fartyg, sjelfva exportera sitt jern och andra producter till England, Holland, Frankrike och de närmare belägna orter. utan att behöfva vidkännas den kostnaden att upplägga dessa varor i Götheborg och der hålla Commissionärers. åfvensom de icke lära underlåta att i egna fartyg medföra hem hrad de af utländska artiklar behöfva, utan att Götheborg deraf hämtar någon fördel eller afgift. Vår största export består af Jern och Trädvaror. Den,som känner Jernhandeln och förhallandet på vågen, vet att för ett större skepp tidsförlursten under lastning invid vågen skulle blifva af större vigt, än kostnaden af de små båtfragter, som komma att äga rum i och för jernets flyttning mellan den af mig projecterade Bassin och Jernvågen, eller tvärtom; För att få en sorterad last af jern, måste detta samlas från alla ändar af vågen. Skulle nu jernet bäras ned till skeppets. så blefve kostnaden vida större, än etter den method som nu gagnas, enligt hvilken jernet nedlägges på närmaste quay, dit båtarne flyttas för att mottaga jernet, der det ligger, ån på Östra, än på Västra och än på Norra sidan. När ett fartyg nu skall lasta jern, är detta ofta afvägdt och hela lasten i båtar innan fartyget hinner lossas från den hitförda lasten, eller ballasten; och man har exempel på Americanska fartyg af 200 lästers drägt,som, på 5:te och 6:te dygnet efter ankomsten hit på revieret, varit åter segelfärdiga med full jernlast; hvaremot, om lastuingen skulle ske från vågen, direkte i fartyget, minst dubbla tiden ätgimpe, utom det bärlönen komme att örverstiga de båtfragter, som. nu betalas.