Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1838, sida 1

— —Eö— (— .5SIO.uwuuu--O(OAQAQAQA—fp n33.. D CC utströmmade derifrån och kastade på väggen vägra osormligagestaltlöga skuggor, hvilka rörde sig om hvarannan. som figurerna i en oredig dröm. Profetissans öga stirrade ditåt, skärande skärpt. Det var som om strålen af detta öga ville fördela dunklet. je Sierskans låppar halföppnade sig. Det tycktes, som om hon värseblef vågot förfärligt. : A Ha! ropade hon, jag ser en qvinna. Hon bär en giftflaska i handen. Hennes hår är svartare, ån natten, och lika svart bor hämden i hennes hjerta. Hennes låppar kyssa Er, Konung! och förbanna Er. Hon andas kärlek och — död. Hon leker med Edra lockar. Hon skulle, som ett rofdjur, vilja leka med Ert hufvud. Tag Er till vara, Konung! Vägen till henne gär till sördersvet. Akta Er för den, som talar kärlek och tänker hat! PE Superba antitheser! hviskade Konungen till Armfelt: kasta öfver dem en Alexandrinsk mantel, och jag garanterar dem ett pris i Svenska Ahudemicn. Sök att lägga dem på minnet! Jag är nästan frestad att vid tilltälle begagnadinig at dem. Tala kärlek, tänka hat! Det vore icke så oåfvet att dermed härangera någon deputation af Ridderskapet och Adeln. TE Sky branten af afgrunden, fortfor profetissan; der väntar: Er en ster fara, ur hvilken endast en fiende kan räddg Er. Hau skall ha att tacka: kr för sin olycka; Ni honom tör Er frälsning. När Ni träffar en dolle i Er låttil, då är Er stund nära. RA Besynnerliga öden, yttrade Armfelt, kan väl svårligen någon ramanhjelre upplefva, än dem vår Fythia förespär Konungen af Sverige. Hatad af deu, som ger bevis på kärlek, och räddad från en olycka af den, som hatar, .och slutligen en dolk i Konungens bädd. Jag trotsar Oraklet i Delfi att afge obegripligare förutsägelser. . Frukta för otacksamheten, Konung! Jag ser den gräfra din graf vid skenet af en blinalyckta, hällen af en gammal man, som just står på brädden af grafven. Hu! nu stampas mullen tillsan-man! ut å Jag vet icke, sade Gustaf 111. huru jag skall förklaras att jag ändå känner mig besynnerlig till mods vid denna galna menniskas prat. Ej för att jag dervid fäster minsta afseende, men mig tyckes nästan. att jag darrar.— NN Hår är kallt i rummet, svarade Armfelt och slog sin kappa tätare ikring sig; profetissan är njugg på ved, fastän icke på ord. : hermometern visar aderton grader, anmärkte Gustaf III, och visade på ett dylikt instrument, uppfästadt straxt bredvid dem. : Den ljuger kanske, den, liksom dess, ägarinna, genmålde Armfelt. i Taise-Vvous. mon cher! Hönan har hittat ett nytt korn. Hon börjar igen. Ha! jag ser mörkrets dåd beredas i mörkret. De äro alla svarta. svarta, som mörkret. De sluta en ring af gastar ikring Er. o Konung! Se! de dansa ikring Er! De skratta ikring Er! De skämta ikring Er! Och musiken ljuder och lamporna tindra och man hviskar, och man gäckas med hvarannan. Då går en djup, en tyst suck, en dödssuck genom salen. Och musiken tystnar och lamporna slockna och man hviskar icke mera, och man gåckas icke mera med hvarannan. Jag säger dig, Konung! i kraft af den förmåga, som mig är gifven, i Dens namn, som är Konungarnas Konung: Af kärlek till ditt blod, skall ditt blod varda gjutet. Akta dig för Mars. : — Aha! hviskade Gustaf III till Armfelt, hon är betalad för att afråda mig från Franska kriget. Hon vet ickö, att ingen Svensk Konung skyr striden. Utmattad hade profetissan åter sjunkit tillbaka på stolen. Eldsbkenet i hörnet af rummet var försvunnet: skuggorna på väggen hade förlorat sig i ett-fullkomligt mörker. Några ögonblick rådde i rummet den fullkomligaste tystnad. Gustaf III bröt den först, då han uppsteg och sköt sin stol tillbaka. Bhuru jag icke tviflar-. yttrade han. att Ni redan på förhand blifvit liqviderad för den möda Ni nu bebagat göra Er. och når Ni dessutom skänkt mig ett verkligt nöje genom det artistiska utförandet af Er rol, så anhåller jag, att Ni ville emottaga detta, såsom en ersättning dersöre. att Gustaf III icke anser sig kunna fåsta minsta vigt vid alla de förutsägelser Ni eller andrå genom Er behagat framställa. Jag skall emellertid ha Er i minne. MamsellArfvedsson 1 Gustaf IIl kastade med sådan häftighet en börs på det framföre prosetissan stående bord. att några maskor sprungo i den sköna silkesväsnaden ocli dukaterna rullade ut kring golfvet. nt Behåll ditt guld. Konung! det kommer måhända en tid. då din son kån behöfva detta art, för att friköpa sig från nöden, ropade Sierskan. i i Selt skrek hon, då hon böjde sig ned, för att plocka opy de nedsallna guldstyckena, denna år väl en blodpenning. vunnen-genem Finska krigets nederlag och vanåra; denna hör kanske till de Turkiska piastrarna. hrilka aldrig blifvit redovisade; med denna har utan tvifvel en syssla blifvit köpt al någon, som fann för godt att hyra den Kungliga bevågenheten: har icke någon af Ånjala-förbundet med denna löst sig från döden, skkert är denne vinsten af en Kunglig brännvinsbränning; på denna skimrar jemrens tår af ett utarmadt fork: för att åstadkomma denna, sålde en sörtviflad landtman den torfva har ärft-af