Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1838, sida 2

ÅTJ ) . äv FY 10t BEN YOHIHA LICMmIIgheren på Sparet; Ior det andra var han så länge utsatt för de oförnuftigas löje och qvickhet, till dess de förnuftige sade: den mannen förtjenar snarare att prisas. än att utskrattas (det kallar man att tala förnuftigt). ÅFör öfrigt är denna lilla bok endast skrifven för desse sednare.— Också äro de väl sä förnuftige att de köpa den; hvilket de förre troligen icke gjort. Derefter kommer författaren till bhufvudsaken: Huru man bränner kaffebönorne. Man tager (alldeles som Cajsa Warg säger) goda oförderfvade Bönor, plockar bort all orenlighet t. ex. småstenar, som oftast finnas deribland och som förderfva qvarnen (så förståndigt!) damm. musträck (uttrycket något groft, H:r Grove!) och andra mineralier, som ej verkligen höra till Kaffe. Exempla docent, säger ordspråket; men hade H:r Grove gjort halt vid orenlighet, hade meningen blifvit snyggare, euklare och lättare att förstå; likväl hade den då ej blifvit så mustig och lustig, och förtjenar derföre att närmare skärskådas. Att plocka bort småstenar gär väl an, men att plocka bort damm måtte visst vare ett fint och långsamt göra. Om yttrandet: musträck och andra mineralier må anmärkas, att väl torde hvar och en veta hvad mus är för ett litet djur, äfvensom hvad träck är; men att musträck hör till mineralier år deremot något alldeles nytt, och säkert väcker denna H:r Groves upptäckt i natural-historien mera förundran, än hans method att koka kaffe. Med yttrandet: som ej verkligen höra till kaffe tyckes H:r Grove vilja antyda att de förutnämnde småsaker på visst sått kunna höra till kaffe, ehuru ej verkligen. Om detta sitt kaffe såger H:r Grove: Det är en innerlig lust att dricka sådant kaffe (ja, jag tycker just det vattnas i munnen vid tankan derpå). Till och med kallt, smakar sädant kaffe ännu angenämt, då deremot om man dricker det andra kallt, man lätteligen kunde ådraga sig magplågor. Hvad H:r Grove menar med det andra, är ej lätt att förstå; troligen är det väl icke sådant som beredes af dem, hvilka med rätta tillkommer deras köns ära? Sedan H:r Grove talat om detta kaffes angenäma smak, fortfar han: Nn är kaffet brändt, derföre vilja vi ock göra det fullkomligen färdigt. Men lemnom skämtets udd; när — kaffekannan kokar Och Grove svettas får vid sin filtrer-maschin; Ty denna ädla dryck — o veten det. J tokar! ÄÅr bättre än champagne och annat kostligt vin. Herr Grove undervisar vidare: Då vattnet kokar, så måler man kaffet, men aldrig förr, eljest bortgår det i rök. Att något bortgar i rök. derföre att det måles, är högst besynnerligt; jag trodde dertöre att H:r Grove mente : maler, i stället för måler; men om malningen yttrar H:r Grove intet, utan lägger synnerlig vigt på mätandet, hvarföre han längre förmanar: ytterligare maste jag repetera, att kaffebönorne ej förr böra måtas, innan vattnet kokar.ts Att den mnsikaliske affekokaren ej intonerar i logiken bättre än i musiken, kan man finna af den slutsats han vill göra af följande yttrande: Till slut känner jag mig föranledd, för att ytterligare utsträcka detta kaffes företråden, och tillkännagifva huru välgörande detta kafte verkar på menniskokroppen, hänvisa så väl H:rr Läkare, som staden Götheborgs resp. invanare, till Hufelands Medicinska Skrift. Ått nemligen i barnsbörd. Fiifeland förordnar methoden att dricka Champagnevin, såsom varande ett lindrande medel för barnaföderskor. Huru det kan bevisa kaffets företräden-s att Hufeland förordnar Ömethoden att dricka champagne--, lärer vällingen förnuftig inse: men H:r Grove undervisar oss derom, då han säger: Mitt kaite kan jag i dylika fall, som ofvan nämndt är. hos barnaföderskor rekommendera sasom ett godt husmedel.t Skada att Iufeland ej visste detta, ty han hade säkert instämt med H:r Grore att: obemdlade personer bespara sig salunda utgiften för Champagnevinet rätt gerna, alldenstund kaffe fas till billigare pris. Ehuru jag ej, i afseende på det ofvan anförda. vill afgöra II:r Crones medicinska kännedom, jemförd med Hufelands, tvor jag honom dock, när han yttrar: Afven bidrager till hälsan, om man är vand vid starkt kafle, att emellanåt dricka ett glas friskt vatten, iy det alltför starka kaffet blandar sig lätteligen med blodmassan ; men detta later alldeles som: Hvad kaffet gör ondt och hvad vattnet gör godt, Ar satsen, jag tånker förklara. Man kommer sedan till mönstringen af H:r Groves Maschin ; den liknar alldeles en pajazzo-mössa, och borde stått främst sasom vignett, till prydnad för hans bok. Om denne yttrar H:r Grove: att den kan vara stor eller liten, men anmärker visligen: Behöfver man t. ex. mycket kaffe. så är det naturligtvis bättre att läta förfärdiga en större pjes-, och denne pjesens längd bestämmer H:r Grove till 7 tum i längd-. men tillägger: För enskilta familjer kan en maschin af 4 tums vidd och 6 tums längd vara för ändamålet tjenligare!Nu kunde det falla någon in att fråga: når smakar kaffet bäst ? då kanske en svarade om morgonen, en annan om eftermiddagen, en tredje när det är varmt; men ingendera har besvarat frågan rätt, ty H:r Grove yttrar: Bäst smakar kaffet. om man af 2 lod bereder 6 medelmättiga koppar. Ä Att afsigten med dessa anmärkningar ingalunda är att förlöjliga H:r Grores bok, lärer väl hvar och en finna, alldenstund den icke kan göras löjligare, än den i sig sjelf år. Hören derföre sjelfve H:r (srores Raisonnement, hvilket uppkommit af. öfver och genom kaffe. äfvensom annat dumt tyg: En Musikmakare, som blåser Contrabasen, Violoncellen, Viola, I:sta och 2:dra Violen, Pukorna och Trompeterne, BasunenTriangelen och alla Horn, äfven dem, som i kommande tider kunna uppfinnas, (uff, hvad han blåser för konstiga saker!) likaledes är ett fenomen såsom Såpgare, ty — det är förunderligt — hans stämmas register kan kallas nästan oändligt, med den största lätthet uppsvingar sin röst med största djerfhet från Basen ända in i Sopranens högsta regioner och där den förlorar sig liksom i en Zefirsusning — och hvilket underverk ! — på sjelfva Jorden återfinner man den ! — — — Denne Man således, sem eljest icke talar illa, äfvenledes representera en ganska hedervård ledamot af Menniskosamfundet, för öfrigt har sina svaga sidor, liksom annat ärligt folk, — hur heter Han då? — Nå väl! låt honom heta hvad som hälst, — den således skall, såsom man säger, hafva persifflerat Operasångaren , som företagit sig en reformation med kaffet, förmedelst sin nya methed beträffande kaffekokningen. Derefter vänder den Musikaliske kaffekokaren sig till sin motständare och säger: Min gode Han, skämta ej öfver saken, — Jag säger Er: har Ni någon tid bort2