Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1838, sida 1

2 ställde experimenter, hos Engelsmännen likasom hos andra nationer, fortsarande hitintills betraktats mera såsom vetenskapliga rön eller forskningar, de der ännu icke hunnit till någon bestämdhet, så att en allmän tillämpning deraf kunnat blifva en följd. Ins. har för sin del, under en sjömanna-carriere af nåra nitton år, hvaraf i närvarande stund hälften tillbringats inom skeppsrelingar, äfven under annan flagg än den Svenska, icke mer än en enda gång sett en undersökning för utrönandet äflokal-attraktioner ombord företagas, och detta var ett experiment anställdt af en Vettenskapsman, mera i ändamål att undervisa om såttet huru dermed skulle gå till, än för fartygets navigering. — Ati vilja begagna såsom H:r Anm. säger t. ex. jollen, till en sadan operation och ro ut dermed. så långt att den kommer utom all beröring afjernets attraktion-, det vore, enligt Ins:s tanka, att ro liksom efter sin egen skugga, och ro så längt som vattnet räcker; emedan i sjeltva jollens sammansättning och tillhörigheter vanligen ingår en betydlig del jernartiklar —om annars i andra afseenden det vore lämpligt eller ens möjligt, att för detta ändamål begagna en liten båt. H:r Anm. må veta att man mycket väl kan uträtta den saken, utan det ringaste begagnande af båt; men det hör icke hit att derom upplysa. H:r Anm. vet nog i alla fall huru det skall vara, och synes dessutom icke vara särdeles nogräknad karl, utom hvad sanningen beträffar, hvilken han, såsom vi redan, till en del visat, på sitt eget sätt håller kär. Att, såsom H:r Anm. förmåler, Ins. i sina anmärkningar, starkt stödjer sig vid punkten rörande lokal-missvisningen, är alldeles icke sannt; ehulLuväl det kunde konvenera H:r Anm. att så vore. för att hafva något skäl till de långa citationerna ur the Standard, m. sfl. andra uppgifter, som för öfrigt här endast ha värde säsom en mosaik-fyllnad i H:r Aum:s brokiga artikel. Ius. har alldeles icke i sina Åanmärkningar och reflexioner vid KrigsFiskals-Embetets slutpåstående prononcerat någon egen tanka. hvarken, om lokal-missvisningen i allmänhet eller dess inverkan serskildt på Odins kursar och strandning. Detta hindrar dock icke att Ins:s öfvertygeke verkligen är, såsom här förut blifvit nämndt, att felet uti Odins kurs, icke. rimligen kan tillskrifvas något annat, än kompassens lokal-missvisning. — Hvad Ins. tagit sig friheten erinra vid denna punkt. är i ändbelt afseende ytterligare bevis på den vackra dannsäkrdighetenk, af brad UI:r Anm. behagar påstå. Ins. hänvisar till artikeln i Aftonbl. förd. 28 December. Å H:r Anm. finner det en verklig djupsinnig förundran, Ins:s undran, om, i fall Odin icke strandat. de der många tillförene omnämnde biomständighetema, då kommit under ett så beskaffadt skärskådande som nu. — Ins. står fast vid denna sin undran: ty der är en omständighet som H:r Anm. icke lärer afveta, neml.: att alla loågböcker som föras på Kronans fartyg, för hvarje är blifva granskade af dertill särskildt förordnade oflicerare. Nu lärer man kunna antaga att det i sjelfva verket år ganska olika, att i vanlig ordning och under vanliga förhållanden. kanske ofta endast pro forma, förrätta denna granskning, — söm torde kunna anses hafva för hufvudsakligt andamäl mera att se till förhållandet med de ekonomiska detaljerna ombord. eller huruvida mottagna artiklar för skepps behof, rätteligen blifvit använde och åtgått, än att undersöka de förda skeppsräkningare, då fartyget befinnes lyckligen vara upplagdt, — eler att för ett särskildt tillfälle, såsom detta göra en undersökning, hvarvid man förmodligen hvars ken bör eller kan tillåta sig att lemna oaumärkt, lika litet grandet som pjelken man finner, då man vet hafva i håck och häl efter sig personer; de der begärligt fordra så väl det ena som det andra, och veta göra bruk deraf. — Ins. har ivgenting velat insinuera i förevarande fall, då han nämner om anledningen till Båtsmannen Flurs klagan: utan på grund af den olika varsamhet som vid en vanlig och denna extraordinära granskning af Odins Loggbok kunde erfordras, anser han att de i KrigsFiskals-Embetets slutpåstående citerade och anförde brister i form och öfriga småsaker, i förra fallet, icke kunnat föranleda till några. större :olägenheter för Pr. Löjm. Ehnemarck. — Om icke annars möjligen (då) någon sådan omständighet dertill gifvit anledning som framkallade TitFlurs klagan! Ja; säger vår sanningsvän, visserligen någon dylik: d. 3. ge — U:r Anm. pehöfver icke underrätta om hvad det vill säga, det är ju endast att vilja draga strå för hela verlden? — För öfrigt kan hvar och en ha sina ganska skiljda äsigter vid dylika åligganden, såsom vid manga andra saker här i verlden. j . På intet ställe i något reglemente finnes eller kan finnas medgifvet, att en Chef må reqvirera och erhålla andra hufvudsakliga inventariepersedlar, än dem Inventarie-Reglementen bestämdt upptaga. Den rärdige sanningsvännen sager: ÅNu föreskrifver reglementet att om en .befälhatvare, utkommenderad på en expedition, finner sig sakna någon för kartyget behöflig inventariepersedel, bör han anmäla sådant hos V arfs-Chefen. — 8. 166, som U:r Anm. örmodligen menar (2) lyder sälunda: at — um. ITMoaltöst 12 sne det allt, hvad til