Hvad Norrige beträfsar, så tycker författaren sig inse, att om någon brytning med någon af de andra makterna uppkomme, behöfde vi se upp fullt ut så mycket med vän som med siende, alldenstund. enligt hans tanka, vårt föreningsband med detta rike är mera juridiskt, än moraliskt, och sjelfva föreningen mera idealisk än faktisk. Resultatet af den flygtiga bliek, författaren kastat på vär yttre politiska ställning, är: att vi städse och allvarligt böre vara betänkte på ett ändamälsenligt och eftertryckligt försvar; ty oaktadt man från intet håll just kan hafva nägon af långo vräkt plan mot oss, kunna dock omständigheter förändra alla planer i verlden. I hvilket fall som helst kunna vi försvara oss, under vilkor af klokhet, samdrägt, vilja och förnödenheter. Rörande vårt sjöförsvar yttrar sig författaren på följande sått: Mitt hjerta blöder, när jag nödgas tänka på sjövapnet; och vore skandalerna ej så kolossala, ej så verldskunniga, skulle jag icke ens för mina landsmän vilja yppa en så förödmjukande belägenhet. Vill du se huru förmän föregå med exempel att lyda, sä läs Amiral Cronstedts förändringar i det reglemente, Kongl. Maj:t anbefallt Förvaltningen af sjöärenderna att utfärda. Vill du göra dig begrepp om sammanhang i en administration, så kasta ögonen på de elfva kanonsluparne, för hvilkas förstöring Förvaltningen af sjöärenderna och Stockholms stations-chef ömsom skjuta skulden på hvarandra. Ja det finnes ett annat, ännu icke afslöjadt förhallande, som sprider ännu mera ljus öfrer denna del af taflan. Vill du lära kånna hushballningen med de knappa anslagen, så se på Skeppsholmskyrkan, hvilken redan faller i ruin, utan att på långt när vara färdig. Vill du göra dig bekant med andan hos Flottans befäl, sä gå igenom Schartziska malet i alla dess detaljer. Vill du ändtligen förvissa dig om den praktiska skicklighet hos dem, åt hvilka vården och begagnandet af det dyrbara vapnet anförtros, så sök upp vraket af den strandsatte Oden, hvars adress du far i Flottans General-adjutants-expedition, eller någon afdelning af Storamirals-embetet, der Odens befälhafvare blef anställd såsom adjutant. kort efter sedan han sålunda frejdat sitt namn. Och om detta ändock vore allt! Om man icke tidt och ofta haft nya rön af ovarsamhet, bristande tillsyn eller okunnighet! Det gör mig ondt nödgas fälla ett sådant omdöme i afseende på en korps, som visserligen äger ett stort antal lika aktningsvårde som skicklige medlemmar. Men om du råkar någon af desseoch du vädjar till deras eget bedömmande, så skall du förnimma, att de äro sjelfve ännu strängare än jag, af det dubbla skäl: dels emedan felen framsta för deras sakkånnedom i större skuggor, än för mina ögon, som ej mäkta ofverskåda dem i hela deras vidd, i alla deras utgrenvingar: dels derföre att deras personliga omtälighet såras, då en ofördelaktig opinion om individer på sätt och vis återfaller på korpsen. Ja jag hörde för någon tid sedan eu utmärkt sjöman utgjuta hela känslan af sin förtrytelse i följande apostrof, som vore orättvis, uttalad från tredje man; men som alspeglar den djupa harm, hvarmed vapnets aktuingsvärdaste befäl åser de oregelbundenheter. som fallit vissa deraf till Jast. Om Normmännen — sade han — som påstås hysa mindre benägenhet för Uniona-flaggan, i stället att slå omkring sig med utgjutelser af en missförstådd nationalkänsla, helt simpelt svarade: man vet alt vi äro en smula hkemmastadle med sjöråsendet. och af ömhet om detta värt rykte vilja vi ej hissa en fiuggu. som blifvit på detta sått ryktbar. Hvad skulle vi kunna invända mot en sädan skymf, stödd på sådane fakta? Sjövapnet är en oumbärlig beståndsdel i Sveriges försvarssystem. För dess tillbörliga vidmakthållande fordras istandsatta dockor, nybyggda fartyg. inventarie-perscdlar och förråder. Dryga summor ätga till anskaffande af allt sådant. Men huru äfventyra att för detta ändamål sammanskrapa folkets skattebidrag. då användandet skulle äfrerantvardas at anthoriteter. som hushållat sd. som Förvaltningen af sjöärenderna, och seglat så, som Premier-löjtnanten Fhnemurke? Jag förutser stormiga öfverläggnivgar i detta bedröfligt vigtiga ämne. Manga bittra sanningar komma säkert att utvexlas. Himlen gifve, att Ilerrar Potocki och Moltke må hafva den barmhertigheten att icke då besöka läktaren, hvilken kanske egentligen borde vara tom, när ett för den Svenska administrativa åran så kränkande ämne år a bane. Skadan är emedlertid skedd; den mäste godigöras. Vapnet mäste sättas i brukbart, vördnadsbjudande skick. Allt detta medger jag; men garantierna? Jag öfverlemnar ät dig att yttra dig derom, att bestämma dem : du hvars optimism förkastar kontroller, såsom öfverflödiga och fjettrande gängen af en landsfaderlig Styrelses visa försoganden. Nu följa i ordningen flere träftande reflexioner om Sveriges fästningar, om försvaret till lands, om General Möllerhjelm och hans förordnande till President i Krigskollegium. om lustläger. om Statssekreteraren Skogman och hans ordförandeskap i Kommercekollegium, m. m. hvilket allt man dock i sitt sammanhang bör inbemta. Följande minnesvärda, till författarens korrespondent ställda förslag, rörande utbyte af ömsesidiga iakttagelser , hyarmed första brefret slutas, anse vi oss dock, såsom exempel på huru väl författaren känner sitt folk, böra reproducera: När vi en gång hinna närmare den afgörande epoken, så ber jag dig följa allt hvad derrid förelöper med synnerlig uppmärksamhet! Din obenägenhet att misstänka har visserligen ett herrligt ursprung i ditt Ådla sinne. Men om man deraf låter föra sig bakom ljuset, får man sjelf svida i första rummet, och förledes rätt ofrivilligt att sedermera bedraga andra. Det är detta, som kallas illusioner. Jag saknar ej erfarenhet härutinnan. Hör derföre noga efter, huru det låter i herdabrefven; om några opinionsmiddagar äro å färde; om Landshösdingar gifva flere och läckrare måltider än vanligt ; om vissa saker, beroende på vederbörandes afgörande, ligga den väljande korporationen särdeles ömt om hjertat; om några rifva sig bakom örat för den dryga underhållskostnaden, och andra erbjuda sig att öfvertaga uppdraget för en penning, som ej räcker till vatten och bröd; om de högdragne och tongifvande hastigt blifva nedlåtande, förekommande och söka ställa sig in hos dem, de eljest pläga se öfver axeln; om samtal i enrum, och hviskningar ofta förefalla mellan personer, som annars just ej hafva något obytt med hvarandra ; om rörelsekapitalet i orten helt oformodadt ökas; om folk, som förut varit kåändt för knappa tillgängar, på en gång förändra ton och lefnadssätt; om postchartorna blifva längre, de rekommenderade brefven flera, och sigillen prydligare med kronor och krachaner; om resande unnehålla sig i orten, som gerna göra nya bekantskaper och förnya de gamla, a rr 1 2 2 Anda va.