POLITISK LITTERATUR. ( Forts. och slut fr. N:o 14.) Huru Bondeståndet kommer att se ut vid nästa riksdag är omöjligt att ana. Ett kors stär redan rest på Nils Månssons graf, och Anders Danielssons. begrafna välstånd utesluter äfven honom från de tramtida riksmötenas tummelplats. Af den gamla stammen har man således egentligen qvar Longberg, som i sednare tider öfvergått till en ny politisk skola, och Rutberg. Hans Janssons person förena sig fiere af samtlige dessas goda egenskaper. och han lofvar mycket för framtiden, när han hunnit blifva rigtigt varm i kläderna. Jag skufse till och med tro, att asynen af andras svagheter gjort honom klokare. Ännu åtminstone tyckes han ej vilja vara mer och annat än bonde, och kan visar ingen lust att pråla med lånade fjädrar. De der chriorna i memorial-format lära således så söka sig en annan kanal. För öfrigt vill jag minnas, att ett splitternytt element nästa riksdag kommer att visa sig på styfva linan bland ur-bönderne. Tiden gifver, om verkan deraf på detta Stånd blifver lik brukspatronernes inforlifvande med borgerskapet. i Regeringens personer äro, som du nog vet, Talman och Sekreterare. Hvem den förre härnäst månde blifva, vet deremot i denna stund Regeringen lika litet som du eller jag. Du erinrar dig säkert, att mycket och rykthart krångel uppstod om Longbergs val sista gangen. Det låter följaktligen tänka sig, att han sramdeles kan ga miste om de fleste rösterne. Ett nytt experiment skulle i sädant fall komma att äga rum med klubban, hvarom man naturligtvis på förband mäste famla i mörkret. Emedlertid skall man redan hafva kastat ögonen på Strindlund, hvilken du väl känner af gammalt. Till sekreterare-platsen åter talar man redan om icke mindre än tre nva kandidater. Herr Bergström lärer vara mätt på befattningen, för hvars förs nyelse sista gången ban dessutom helt och hållet haft grefve Wetterstedt att tacka, — och när barnet är dödt, så är fadderskapet ullt. I stället berättas, att tvenne ordinarie domhafvande i Bohns lån redan skola anmält sig hos vederbörande: Lagman Westerdahl och Häradshöfding Engelhart. Den förre känner temligen vägarne i orten. Du kommer kanske i håg honom sedan 1827 ärs statsrevision, då han var en bland borgrarne och den ifrigaste att undvika buller och skandal. Allt var, som det borde. väl bestäldt: — kort derefter blef Borgmästaren Westerdahl en välbeställd Häradshöfding. Herr Engelhart utmärkte sig såsom en ganska skicklig financiel medlare under den svåra krisen, då så mänga högre funktionärer vinge öfrer ända, och ännu flere hotades med undergång. Flere räddades genom Herr Engelharts rådighet, verksamhet och nit: bland desse framlidne General Aminoff som eljest latt dela sin väns och krigskamrats, General Boyes. öde. Fngelhart blef den tiden persenligen och fördelaktigt känd af både höga och högtförnäma personer. Engelhart hat en broder, som är Justitjeråd: och det sinnes ett visst tillfälle under riksdagarne, då vederbörande för iagen del taga illa upp, att man för Högste Domstolen i gemen vänder allting till det bästa: Törhända är detta mera af nöden vid nåsta riksdag än någonsin tillförne: icke med särskilt afseende på Justitierådet Engelhari; men i anledning afett och annat ryktbart vordet mål, hväårom mera en annan gång, om sådant intresserar dig att rekapitulera. Som posten emedlertid är ömtålig och maktpåliggande. så ligger den ock vederbörande ömt om hjertat, och man ombugsar sig derföre vederbörligen. Dervid lära tankarne äfven fallit på en vikarierande Domhafvande, Herr Hultberg, som redan lärer tjenstgjort i Bondeståndets kansli, och som icke skall sakna utsigter vid en framdeles tillsättning af Polismäåstare.c Så ungefär säger författaren att det låter hvad personerne angår. Af den iflygtiga blick, hvilken han kastat på s a kerna och behandlingssättes, reproducera vi följande: Det vigtiga trätofröet: Realisationen är lyckligtvis undanröjdt, och om ingen af de många privat-bankerna hinner gå öfverånda innan nästa riksdag (i hvilken bedröfliga händelse misstroendet och stockningen sannolikt blifva allmänna nu liksom 1817, äfven om vederbörande nu icke lika hufvudlöst och hjertlöst som då gjöte olja i elden) så år en stor sten vältrad från Rehresentationens bröst, och hon kan så mycket mera odeladt och eftertryckligt vånda sin omtanka åt andra håll. Banko-utskottet blir således icke af samma vigt och intresse som hittills. Det är allt för möjligt att vederbörande ännu icke börjat göra sig reda för denna omständighet och dess följder; men det är ganska såkert, att dessa icke uteblifva. och ej heller tända vederbörande till fromma. De financiella omsorgerne drogo naturligen mycket af upp