käöymän oc rnrårande embetsmänk, så utrotas såmedelst småningom den af härklyfvande statsekonomer försmådligt uppdragna skillnaden mellan nårande och tärande samhällsklasser. Ä Herr Petre har en justus dolor sedan sista dagen af sista riksdag öfver den skymf honom då vederfors, att varda utvisad från Kongl. tafleln: en Vymf, som vål i första handen drabbade honom, men hvaraf man genom it erstudsning träftade det stånd, der han var insatt. de kommittenter, som utsett honom. Genom anbudet af en högtidlig hemkomstmiddag, och ännu begripligare genom ett nytt förtroende vid näst derefter inträflade Statsrevision ådagalade desse omisskänneligen, att de så uppfattat saken. Ilerr Petre är en man af talang och dristighet. Man tyckes hafva giort sig till regel, att företrädesvis förolämpa personer af denna halt. Vi, som hefinna oss på samhällets nedersta trappsteg, kunna ej öfverskåda de höjder, der statskonsten spinner sina planer, ej ana visheten af de bevekelsegrunder, hvilkas alster förekomma oss såsom paradoxer. v Du skulle med skäl göra mig förebråelser, om jag icke till de sjelfskrifne af Borgarständet räknade Landssekreteraren Rådman Halling, som icke blott under loppet af sista riksdagen ådagalade egenskaper både som talare och statsman, utan äfven sedermera fortfarande följt de allmänna årenderna med en djupsinnig och berömvärd uppmärksamhet, om eljest min urskillning ej allt för mycket slår fel i afseende på ursprunget till några mer än vanligt haltrika uppsatser i tidningarna. Borgareståndets lissfråga, den om näringsfrihet och modifikation af skråförfattningarna, kommer säkert å bane vid nästa riksmöte allvarligare och följdrikare, ån hittills; och det just derföre, att denna fråga dä skall väckas och bedrifvas af Ståndet sjelft. Vederbörande bygga väl nu som alltid först sina förhoppningar att tygla Borgarne, just på denna fraga: men nu synes som skulle detta hopp i sjelfva verket komma på skam, och de skrikhalsar som ej skola dröja att låta höra af sig i de andra Stånden, och de hundratals tidningsartiklar i olika rigtningar, som skosa hasta att göra chorus eller eoroltarier, komma sannolikt icke, hvarken att skrämma eller afväpna Borgareständet. Vissa tilldragelser inom hufvudstadens skrån mot slutet af förra äret hafva nemligen öppnat ögonen på Standets egna ledamöter. De hafva sett och erfarit, att dessa ordningar, sadane de nu lyda i bokstafven. icke betrygga korporationernas trefnad. och att handhafvandet icke hvilar i händer, som mäkta afböja de förstörande olägenheferna. Ån är det en, än en annan, hvars välstånd hotas af heslagaren. Man ler, så länge det blott gäller grannen: men när förödelsen gatt laget igenom, uppstämma samtlige en jemmerlig och billig klagasång. Det kunde båra sigså länge det fanns en medlande och aterhällande kraft, som vakade öfver, att de verkställande höllo sig mera vid andan af det Helas bestånd än vid bokstafven afstadganden-som tillkommit under och blifvit lämpade efter helt olika omständigheter. Men sedan nu faktiskt är vordet ådagalagat, att en så beskaffad krast ej finnes eller ej vill begagnas, så mäste massan af näringsidkare ivse, att Författningarna. i deras nuvarande skick, hänga öfver dem alla sem ett Damocless srärd. De mäste följaktligen vara betänkte på utvägar att hindra det fran att falla, och dessa utvägar kunna ej vara andra, än en modifikation i skrå-vrdningarne, hvillcen utgår från Horgarsländet sjelst. Den blir något helt annat, än hvilken förändring som helst, hvilken skulle påtvingas Standet utilran. Så snart frågan derom blifvit med lugn och eftertanka bragt å bane af och inom Bsorgareståndet , på ett sätt, att man finner allvar och förstånd leda saken , skall skränet från andra håll småningom tystna: de så kallade tyglarne blifva oanvändbara: och Borgareståndet A kunna egna sin ölriga uppmärksamhet åt statens allmänna ärenden, dem Borgaremändet visade vid sista riksdagen, att det bäde förstår och kan behandla till rikets båtnad. Det vore en obeskriflig kortsynthet hos de verklige patrioterne i de andra stånden , om de antoge en siendtlig ställning mot nagot, som Borgareständet betraktar såsom väsendtligt i sina tormer. Det vore att gifva vederhörande vapen i händerna: i stället att hela deras riksdagstaktik är tillintetgjord i och med detsamma farhågerna hos detta Stand upphöra för planer, som hota att undergräfva dess sjelfbestånd. Det är just på dessa farhagor, endast på dem man hoppas. förmenande, att Standet skall blunda och strö ut guld med fulla händer, blott des blir öfvertygadt, att vederbörande i sin ordning hälla det ryggen fri. Jag vill med fint initiera dig i denna frågas mysterier, ty på hennes behandling, eller egentligast: på enighet mellan Ribsstanden beror nästa riksdags gäng och rikets vällärd. Jag boppas du ej blott vill inse detta för egen del, och ställa dig derefter. om du kommer upp till riksmötet , utan älven förskottsvis bibringa dessa ider ät dina grannar och vänner i landsorten, som kunna fa ett ord med i laget när det gäller. Huru djupt denne fraga ligger, och att den — som Svenska Minerva profeterande yttrade da det bekauta von Schantziska målet först gjordes anhängigt — börjar bland Löjtnanterne för att sluta i Amiralsgraden, må du ytterligare bedömma at följande omständigheter. Tror du. att H. N. Konungen lemnat nägra skräddaremästare nådigt företräde kort etter att hafva öfvervunnit den opasslighet, som betog Högstdensamme nöjet att förunna Rikets Ständers revisorer afskedsaudiens, och att Haus Maj:t gifvit nådiga ord, der lagarna tala, om icke han , som ensam ser och ser för oss alla, genomträngt trågan med statsmannablick och funnit, att hon har bäde sina sidor och sina följder? Och tror du att Statssekreteraren för kyrkoärenden, som i en sådan egenskap ej bör råka i förlägenhet om utrymme ech ämnen för sina tankösningar, att, säger jag, han skulle sökt inträde uti Industriföreningen, och, med en riksvårdande omständighet och itvern af någon som nyss slutat sin gesällevandring, förfäkta skrana och deras gewohnheiten, om icke derunder låge funderingen, att Borgareståndet en gång skulle skänka honom sitt beskydd, derest Presteståndet stöter honom ifrån sig. Kunde sedermera misskundsamheten, som Herr Hartmannsdorff sålunda tror sig behöfva och förvärfva. öfverflyttas på konseljen i allmänhet, så skulle naturligtvis vederbörande ej hafva något deremot. Visserligen äro N. N. et Comp. stora syndare; men de taga ändå värt parti, således få vi väl också lof att taga dcras. Se der har du upplösningen på hela gåtan! i I ett visst sammanhang med fragan om näringsfriheten står den om en förändring af Judereglementet, och jag förutser att äfven denna kommer alt lisligt interessera nästa Riksdags Borgareständ. En del af här bosatte Judar hafva väl redan gjort ansökning om emancipation, och denna saks behand12: 0i1.;.IIIE A LrDN dd FA MAT FR 31