LC RV OA OA OM Aanuan BE al NIIB); ULI SATSA JNMIILIHCUI Hal 10CHA händer, och som utbreda sig med orkanens våldsamhet, med förödelsen af en brinnande lavaström. Dessa äro nemligen barrikadernas. icke kabinettens, foster, de der lika litet kunna förutses som till sina följder på förhand beråknas. Himlen bevare alla samhällen från en bitter eriarenhet af hvad sådana krig hafva att betyda! Rörande legitimiteten yttrar författaren bland annat: Stamträdens grönskande period är förbi. Af detta virke bygges numera ingen tbron i verlden. Försök att deraf tillyxa en häfstång, ech tacka sedan Gud om åtlöjet blir missråkningens enda frukt. ö Det finnes en legitimitet af helt annan beskaffenhet, livilken såsom beståndsdel ingredierar uti den svenska samhälls-principen, nemligen: Riksens Stånders. Det äro de, som än tillsatt, än afsatt våra konungar, vära regentslägter; som ömsom upphäft, ömsom stadfästat våra samhällsfördrag. Hos oss behöfver man ej tvista om folkets suveränitet. Den har i alla tider hår varit erkänd och utöfvad genom folkets ombud. Lagman Thorgnys namn står inskrifvet på samma blad i våra häfder, som konung Olofs, den förste christne konungens, den förste, som kallade sig Seriges konung. Frihetens anor äro sålunda hos oss jemngoda med konungamaktens. Häraf följer likväl alldeles icke, att den form mäste hållas helig, uti hvilken Riksens Ständer för närvarande uppenbara sig och verka. Tvertom: den mäste, hädanefter säsom tillförne, lämpas efter förändrade omständigheter, dock så att grundtonen blifver oförändrad. De hafva småningom utbildat sig och antagit den skepnad, de nu hafva; de kunna derföre ock antaga en annan, utan att derigenom upphöra att vara nationens laglige representanter. Sjelfva konungamakten har ju på samma sått modifierats under olika tider, utan att man derföre någonsin vägrat att erkänna Monarkien såsem Sveriges statsform. Man har inom landet lydt de enväldige Carlarne så väl som de strängt lagbundne Fredericerne, och utrikes makter hafva slutit fördrag med dem alla. Så äfven med Gustaf III:dje och hans son, med Carl XI1i:dc och Sveriges nu regerande konung, utan hinder af de mest olika styrelsesätt. Så vida vår brefvexling kommer att sort-ättas, skall jag utbyta mina tankar med dina angaende detta vigtiga ämne. Derefter följa några betraktelser, rörande de mot Konung Ludvig Yhilips lif gjorda mordförsöken; reflexioner beträflande anledningen till förbund stater emellan; bidrag till karakteristiken öfver grefrarne Welterstedt och Lagerbjelke; reflexioner öfver Prof. Geijers den 20 sistl. Dec. på Svenska Akademien hällua tal; denne Akademies förhallanden till Styrelsen nu och nägra ar förut; ett och annat om Statsradet Läagerhjelkes efterträdare. Friherre Gyllenhaal, samt om vikariatet etter Grelve Wetterstedt; reflexioner rörande t. f. Justitie-kansleren, lagman Nerman m. m.hvarefter författaren öfvergår till de, de blifvande riksdagsfunktionärerne rörande, samtal, med hvilka man, i enskilda samqväm, redan börjat sysselsätta sig. Fastän det nu mera — yttrar sig sörfattaren — icke synes löna mödan att särdeles befatta sig med Riddarhuset, undras dock i allmänhet mycket hvad den härnäst blifrande Landtmarskalken må komma att heta. Man har talat om förste Grefven; men ......de menlösa tiderna äro förbi, och, hrad värre är, nimbus har försvunnit. Man har beklagat. att den ryktbara tullbalan-en upprest en chinesisk mur mellan Grefve Posse och landtmarskalks-stolen, helst denna fråga ofelbart blir en riksdogsfraga, under hvilkens behandling verkets chef rätt ofta lärer behöfva personligen meddela upplysningar för att reda öfverläggningarne, och således ej tillika kan leda dem. Man har kastat hopplösa blickar på Grefve De Geer, hvars lämplighet i alla af-Ccnden står främst och är bepröfvad. Men Sveriges rikaste ådling vill ej ens uppoffra några timmar af sin maklighet hvarje semte är åt de allmänna värfren i ett Jand, der han eger större fördelar och följaktligen vigtigare intressen att bevaka än någon annan. Man har erinrat sig Friherre Palmstjernas befattningar i Statsutskottet och Stats-revisionen; men vill i honom sinna mera stoft till ett Statsråd än en Landtmarskalk, önskande blott för hans egen skull så väl som för det allmännas, att han ej må lata införlifva sig mned nuvarande konseljpersonal. Man har låtit Friherre Nordin taga förbi inönsterbordet och funnit, att hans ordförandeskap ej skulle blifva i saknwl af hvarken förslagenhet eller drift: men ..... emellan försoning och förtroende är ett stort svalg. Landtmarskalks-stafven räcker ej till att sylJa det. Efter mycket funderande hit och dit, har man slutligen stadnat vid den förmodan, att valet kommer att hvälfva sig kring följande fyra personer: I:mo Grefre af Ugglas, som anförde Statsutskottet med så utmärkt loford vid 1828 års riksdag, och hvars fallenhet och ställning i samhället synas vara helt och hållet skapade just för en sädan hederspost. Det beuriflas dock att han är benägen till dess emottagande; men exellence-diplomet i perspektif torde göra hvad det kan. z:do Friherre Ehrenborgh, hvilken genom Biskop Agardks bemedling å n o lärer gjort sin fred med Hofvet, skulle ganska säkert bäde klokt och värdigt uppfylla det granlaga värfvet att leda sitt stånd. 3:tio Friherre Sprengtporten står äfven på listan till denna kandidatur, och försvarar der sin plats. Något mera sinnesjemn, något mindre tankspridd. och han skulle i sin person förena alla de egenskaper, som göra en Landtmarskalk älskad och aktad. 4:to Grefve Gustaf LGuenhjelm har alltid med uppmärksamhet och oftast med munterhet varit åhärd på Riddarehuset, och man skulle sannolikt med nöje se en af dess qvickaste talare i talmanstolen. Det skulle ej heller hrarken minska förhoppningarne eller anspråken, att han sett på nära hall Franska kamrarnes förhandlingar, och att han i en ströskriftuppträut sisom förfäktare af reformer i organismen af var administration, om också man ej skulle öfverensstämma med hans åsigter i detaljerna. hlen (jrefve LÖmenhjelms stora rörlighet, som i umgängslisvet är så intressant och som åada till oigenkännalighet masqnerar de annalkande 70 åren, utgör dock här snarare ett hinder, sedan man blitvit van, att i Grefve De Geers flegma hylla typen för Landtmarskalkar. Man tycker eljest i allmänhet, att vår Ministers i Frankrike länga ristande i Stockholm mäste hafva nagon djupare orsak, än blott den utmärkelsen att vara ömsom direktör och sceniek artist på il. M. Drottuingens societets-spektakler; och sedan han vändt ryggen ät Hotelet på Blasiiholmen, hafva gissningarne endast Laudtmarskalks-stafven att stödja sig vid. Nu följa några synnerligen träffande och begrundningsvärda r :xioner,