som någorannorstädes; sjömäns hyror äro härstädes moderata, skeppsprovision köpes för billigt pris, och på exportartiklar till fartygens ee sättande är ingen brist: hvad kan då vara orsaken till vår handels-flottas törfall? Härpå hesiterar jag icke att lemna det svar. att egentliga, om icke enda, orsaken kan tillskrifvas vår tull-taxa, hvilken med för höga ufgifter belägger vissa artiklar, som erfordras för fartygs utrustande, under det andra äro förbjudne till införsel; och huruledes kuuna vi väl konkurrera med andra nationer, då vi, på sätt som nu sker, äro tvungne att erlågga utomordentligt höga tullafgifter på vissa artiklar och förbjudas att importera andra ? ; ; Jag vill visserligen icke bestrida att våra Manusakturister böra skyddas genom billiga tull-lagar; men är det t. ex. billigt, att Jernkettingar och Ankare skola betala i tull...... B:co R:dr 123 VP Sk:bb, Draggar. Roderjern och Skeppsknän . : 20 4 Kopparplåtar ......... ......— .—. 40 3 . 7 samt Segelduk 8 sk. banco V aln, oberäknadt 10 pCt Convoyafgift. Tolag, m. m.. samt att Tågvirke är förbjudet till införsel. Jag erkänner gerna att det tågvirke och den segelduk, som tillverkas i Sverige, är af ganska god qvalitet, och jag har hört personer påstå, att priset icke är högre hos oss åän utomlands; men om detta är fallet, så måste ju våra prohibitiva tullafgifter vara öfverflödiga, ty ingen skulle komma på den tankan att importera en nödvändighetsartikel, hvilken, lika god och för lika billigt pris, kunde erhållas i landet. Beträffande kettingar för större fartyg, och förhydningskoppar, vågar jag dock af egen erfarenhet påstå, att de icke äro lika goda som de utländska. Jag känner en skeppsredare här på platsen, hvilken af patriotism försåg sitt fartyg med Svenska kettingar, och desse sprungo alla, under det att det hitintills aldrig händt honom att en utländsk ketting sprungit. Betänker man nu att det i Sverige, efter hvad jag har mig bekant, endast finnes 2:ne etablissementer för kettingars tillverkande, så må man väl hemställa, huruvida det kan anses billigt, att Sveriges hela handelsflotta skall lida, till befrämjande af 2:ne bruks intresse? Jag känner med visshet att tullen för en ketting, som importerades år 1836, till behof för ett i Götheborg tillhörigt fartyg, uppgick till B:co R:dr 500!!! och likvåäl förundrar man sig öfver skeppsintressets aftagande. Svenska kopparen är visserligen ganska god till vanliga behof, och jag tror dertill så god som trots något annat lands: men en hvar, som är kännare af maritima ämnen, vet att den svenska kopparen icke motstår saltvattnets åverkan och synnerligast i heta klimater icke är af den varaktighet som den utländska. En liheralare asigt syntes vilja göra sig gällande år 1836, då Regeringen tillsvidare beviljade tillåtelse för införandet af inventarier till nybyggda skepp, en åtgärd, hvilken gaf en så stark impuls till skeppsbyggeriet, att pären år 1837, enligt de underrättelser jag från säker hand inhemtat, icke miudre än 28 fartyg stodo på stapel från Gefle och längre norr ut. Men denna tillåtelse har nu. i den del, den rör Svenska skeppsredare. blifvit återkallad, troJigtvis på framställan af Svenska fabrikanter, hvilka, efter mitt omdöme, varit korisynte nog att icke betänka, det de fartyg, hvilka vid deras första utredning till en del blifvit försedde med utländska materialier, inom en ganska kort tid äter skulle falla dem i händerne för en ny utredning. Tillåtelsen gåller dock ännu för sådane fartyg, hrilka byggas för utländsk räkning, och jag är långt ifrån att klandra detta, med afseeude till det goda den medför, att nemligen gifva sysselsättning i skeppsbyggeri åt personer, hvilka annars under vintermånaderna skulle sakna arbetsförtjenst. Det är likvisst en förnärmande omständighet för en svensk skeppsredare, att se sig beröfvad en frihet, som är beviljad utlänningar. och att dagligen erfara att fartyg köpas af dessa (synnerligast genom Norrmän) till pris, som han. villigt skulle funnit sig vid att betala. om åfyen han ägde rättighet att importera de delar af inventariet, hvilka för bättre köp och af bättre beskaflenhet kunna erhållas från utrikes ort. Men det nu öfverklagade systemet är icke ensamt i kommercielt hänseende skadligt: ty den dagen kan ju komma, då det blifver nödvändigt att bemanna flottan till våra kusters försvar, och hvarifrån skola erfarne sjömän tagas, om en gäng handels-flottan är urståndsatt att lemna dem. En Skepps-redare.