GÖTHEBORG, d. 24 Januari, Det i Christiania utkommande Morgenbladet bar anyo, under den 19:de d:s, reproducerat ett bref från H. M. Konungen till H. K. H. Kronprinsen. Brefret, rörande hvars authenticitet vi, nu som förra gången, reservera Oss, är dateradt Lybeck den 7:nde Dec. 1813 och af följande, på värt modersmål ätergifna, ordalydelse: Min kära OSCAR! , Lybeckarne hulpo fordom Gustaf den I:ste att återgifva hans fädernesland friheten. Jag har nu betalt Sveriges skuld: Lybeck är fritt. Jag har haft den lyckan att bemäktiga mig denna stad utan blodsutgjutelse. Denna lyckliga tillfällighet är mig dyrbarare än en vunnen drabbning, äfven om denne endast kostat mig nägra få menniskor. 0. min älskade son, hvad man är lycklig, när man kan spara tårar! Man sofrer då en lugn sömn. Kunde blott alla menniskor blifvit genomträngde af denna sanning — inga eröfrare skulle då mera gifvas, och nationerne skulle då blifva beherrskade af endast rättskaffens Regenter. Jag reser i morgon till Old eslohe, och i öfvermorgon drager jag vidare, hvarthän händelserna föra mig. Jag gör allt för att vända utgängen (af desamme) till fördel för den goda saken, till fördel för mitt fosterland. Så om ersättning derföre fordrar jag af det intet, utom att det måtte understödja dig i allt, hvad du en gång kan komma att vilja företaga dig till dess lycka och välsärd! Detta bref — säger den Norrske insändaren — hör till de saker, som böra Åihogkommas och icke glömmas. Äfven vi äro af samma tanka. och skulle innerligen önska, att hvarje Regent icke allenast billigade de i ofvanstående skrifvelse uttalade åsigter, utan äfven — handlade derefter.