Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1838, sida 2

LLTTERATUR. EMILIE PLATERS LEFNAD OCH DÖD. Af Joseph Strasvewviez. Öfrer-ättning från Franska originalet. Med EMILIE PLATERS porträtt i stentryck. Tund: i Berlingska boktryckeriet: 1837. (119 sidd. i stor nctav. Pris 44 sk. b:ko.) . Åndteligen. prisad vare Gutenbergs ådla konst och Herr Magister Berlings omsorg, har äfven den Svenska läsande allmänheten blifvit satt i stånd att närmare lära känna den utomordentliga qvinnas lefnad--åden, hvilken, 1 det sista, Pohlska frihets-dramat, spelade en så ovanlig, upphöjd och lysande rol. Var tids JEANXE d-ARC. finnes väl i hela den bildade verlden knannast en enda person, som icke hört EMILIF PLATERS namn nämnas, hennes hieltemod benndras och hennes fosterlandskärlek framställas såsom mönster, äfven för dem. som icke tillhöra hennes kön. Hade alla den Pohlski frihetshärens besälhafrare varit lifrade af samma höga anda som denna arinna, vore i detta ögonblick deras fådernestand lika så fritt från Ryska baior och Rysk despotism som den fagel. hvars i krigshaneren inväfda bild Sräfvade öfver deras hufeuden i de blodiga drabbningarne vid Grochow, frembe. Wilna och OStrolenka. Men så skulle det ei vara. Pohlen var änna icke pröfradt nog: dess innebvagare ännu icke nog förtryckte: deras gamle arffiender, obeslutsamheten, afunden, misstänksamheten och förräderiet änna icke utrotade. Hvem. som, under det Pohlska frihetskriget, följde händelsernas gång, erinrar sig icke hvilka stora förhoppningar, som fästades vid en Chlopickis, Chlapmoskys, Gielguds och Krukorieckis namn? Och hora blefvo de förverkligade? Den enes läng-amhet, den andres småsinne, och den tredjes brist på all strategisk takt bidrogo i hög grad att skada deras fådernesland och frihetens heliga sak; den fjerdes nedriga förräderi gaf den ige Ha Hurn upphöjd öfver allt sådant framstår icke deremot den unga grefvinnan Plater! Hara brinnande ålskade hon icke den jord; som sett Henne födas? nru varmt omfattade hon icke den politiska pånyttfödelse. som revolutionen af den 29:de November 1830 tycktes lofva det under sina! ojor snckande, af kejsarelötten svikna och af hela det öfrisa Europa öfver: ifna Fohlen! Och hurn bade hon beredt cig att deltaga i kampen för dess urgamla frihet och sjelfständighet! Den rådighet. det lugn och det hjehemod, hvilka hon, den svaga värnlösa qvinnan. utvecklade i ögonblick, då sjelfva månnen saknade dessa egenskaper, voro icke stundens utan årens verk — uork af hennes öfverlägsna, stora och sköna själv af det studium, som hon franför brarje annat älskade; af hennes sysselsättningar. hennes nöjen och hela hennes lefnadsrigtning. Alltifrån barnaåren hade hon visat sallenheter, helt och bållat olika dem, hvilka vanligen hysas af personer af hennes ålder